Textruta: Coyote nr 123
La casa de los Valdez
(Familjen Valdez hus)
av José Mallorqui


 Coyote nr 123.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

La casa de los Valdez (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Don César får höra om hur det gick till när hans farfar begav sig iväg till Kali­fornien långt tillbaka. Intriger runt viceko­nungen gjorde att don Césars farfar lämnade Nya Spanien och anlände till Gamla Kali­fornien tillsam­mans med sin vän Bruno Valdez, som hade ett hus där.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Det är en spän­nande och livfull skildring från den tid då don Césars farfar var ung. Boken fortsättes i Donde habita el peligro.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Kärleken känner inte av sociala skillnader.  (El amor no entiende de diferencias sociales.)

 

Kapitel I.

1857 är don César de Echagüe på resa i Europa efter sin hustru Leonors död. Han är i Spanien och följer med Jesús Balle­steros Barroso till en målare som heter Gregorio Lozoya. Denne är klen till sin mentala hälsa men är en mycket skicklig målare som målat en mängd tavlor. Han håller en femårig flicka i handen, ett barnbarn, som heter María Salomé och har smek­namnet Memé. Då han visar sina tavlor som är upp­hängda i rummen kommer de till en tavla som inte är ett porträtt utan en tavla vars motiv visar familjen Valdez hus. Den tavlan ger han inte bort och heller inte säljer. Målaren säger att den förste som kom till Kalifornien var Bruno Valdez. Hans bästa vän var kapten César de Echagüe och han börjar berätta historien om Bruno Valdez. Han börjar sin historia med året 1766.

 

Kapitel II

1766 omfattade Nueva España bl a nuvarande Mexico, Centralamerika och Kalifornien. Bruno Valdez tillhörde inte aristokratin i Mexico City men var en energisk ung man på väg upp i samhället. Han bad sin vän César att få följa med på en fest som don Ivan Ruiz de Bonache skulle hålla för sin son som fyllde år. Genom att don César skulle kunna presentera Bruno för don Ivan hoppades Bruno att denne skulle få upp ögonen för honom. Han var nämligen förälskad i dottern Incarnation som han såg i kapellet varje morgon då hon gick till mässan. Don César menade att Bruno inte hade någon chans att gifta sig med Incarnation eftersom don Ivan var mycket rik och hade goda anor. Bruno var inte rik och tillhörde inte aristokratin. Men don César lovade att Bruno skulle få följa med honom på festen.

 

Kapitel III

Don Daniel Ortega var fet, otrevlig och till åren kommen men ville ha den unga Incarnation till hustru. Han hade varit gift tidigare och hade flera barn. Don Daniel hade förstått att Bruno var en av hans allvar­ligare konkur­renter om Incarnations gunst. Han krävde därför av vicekungen Marquis de Croix att denne skulle se till att få bort Bruno. De Croix kallade César de Echagüe till audiens för att ge honom en reprimand för en struntsak men det var en före­vändning för att få César att acceptera ett uppdrag att göra en resa till det då ganska outfor­skade Kalifor­nien. Bruno Valdez skulle följa med på resan. På så sätt kunde vice­kungen gå den inflytelse­rike don Daniel till mötes, vilket han behövde av politiska skäl.    

 

Kapitel IV

Don Daniel träffade Paradise, en nord­amerikanare, som sålde smuggel­varor för hans räkning. Han fick veta att Bruno Valdez hade betalat Paradise mellan­skillnaden för en dyrbar spets till don Ivans dotter. Don Daniel bestämde sig då för att se till att Bruno skulle mördas. Valet av mördare föll på sonen Alberto som krävde 20 tusen pesos för att ordna mordet. Ersättningen för mordet skulle förmedlas av munken Junípero Serra. Senare fick don Daniel dock samvets­förbråelser för att ha gjort sin son till mördare och gav Paradise i uppdrag att framföra till sonen att avbryta förbere­delserna inför mordet. Paradise hade hört och sett allt som don Daniel och sonen hade kommit överens om och snabbt hunnit varna Bruno. Paradise sade att han inte kunna få tag på Alberto. Det gjorde don Daniel nöjd.  Nu var det inte längre hans fel om sonen blev mördare. Han hade gjort sitt för att förhindra det. Han skrev ett brev till munken om att pengarna istället skulle gå till välgö­renhet. Efter det kände han sig väl till mods när han begav sig till don Ivans fest.

 

Kapitel V

Don César såg José Prats utanför don Ivans hus då gästerna börjar komma. Han visste att José Prats tidigare hade tidigare blivit avskedad från armén. Han hade anställts som vakt inför festen. Prats accep­terade att följa med på expedi­tionen till Kalifor­nien. Det visade sig att Prats också fått i uppdrag av Alberto att föra iväg Bruno för att döda honom. Bruno kom till festen och don César presenterade honom för don Ivan som var överens­kommet. Han gick fram till María Salomé, en kusin till Incarnation, som hade berättat för Incarnation att Bruno hade betalat mellanskill­naden för spetsen till smugglaren. Salomé hjälpte honom att hämta Brunos hatt och kappa som don César sedan fick av en betjänt utanför köks­fönstret. José Prats med sina män kom och hämtade don César, som i mörkret såg ut som Bruno. Då de kom fram till målet väntade Alberto där och blev förvånad då han förstod att det inte var Bruno de kom med. Det blev strid med sablarna. Under kampen fastnade Albertos svärd i don Césars rock. Det var Brunos gröna rock, som don César hade lånat för att föreställa Bruno. Då don César inte drog fördel av situa­tionen blev resultatet att han höll på att dödas av Alberto. Han räddades dock av Prats som sköt Roberto med sin pistol. Don César återvände sedan till festen men berättade inte för Bruno om vad som hade hänt. Bruno fick en kyss av Incarnation som tack för spetsen. Bruno blev överväldigad. Under slutet av festen tänkte Bruno och don César ge sig iväg utan att vakterna skulle upptäcka att de lämnade festen. Bruno tänkte hoppa över muren och tappade sin rock då han tvingades ångra sig eftersom vakter närmade sig. Bruno fick en ny rock av markisen. Don César och Bruno gick hem tillsam­mans.

 

Kapitel VI.

Don César sov länge nästa dag. När han vaknade upptäckte han att han fått ett med­delande från vice­kungen. Han kallades till ett möte. Då han kom dit träffade han vice­kungens sekre­terare som hade delegerats allt ansvar i saken. Denne berättade att en knapp och en bit grönt tyg hade hittats vid mord­platsen kvällen före. Dessutom var det känt att Bruno hade varit klädd i en grön rock och saknat den då han skulle lämna festen. Då man letade hade den gröna rocken hittats. Fyra av med­hjälparna från kvällen före hade blivit arreste­rade. Om inte don César och Bruno omedelbart gav sig iväg på sin expedi­tion till Kalifor­nien skulle Bruno arresteras och de fyra männen hängas. Men om de gav sig iväg på sin expedition skulle de fyra släppas. Sekreteraren sade sig inte tro att Bruno mördat Roberto men han ville tvinga honom och don César att omedel­bart bege sig iväg på sin expedi­tion. Sedan skulle don Daniel ha all möjlighet att fortsätta att kurtisera Incarnation utan konkur­rens.

 

Kapitel VII

Don Daniel träffade vice­kungen och fick bevittna hur denne skrev under arresterings­ordern av Bruno. Han blev nöjd och gav sig hem för att sova. När han vaknade fick han höra att Bruno hade undkom­mit. Han begav sig till sitt kontor där don Ivan väntade för att framföra sina kondo­leanser. Paradise kom och don Daniel skickade denne för att få tag på den säljare som tog emot mellanskill­naden för spetsen. När Paradise återkom berättade don Daniel att bröllopsdagen var bestämd mellan honom och Incarnation och att han tänkte sluta sälja smuggel­spets.

Då expedi­tionen hade kommit utanför Mexico City och vakterna hade lämnat dem förklarade Bruno att han tänkte vända tillbaka för att hämta Incarnation så hon kunde följa med. De andra skulle fortsätta långsamt så skulle kan komma ifatt dem framåt kvällen. Då han kom till staden tog han kontakt med Salomé, som i sin tur tog kontakt med sin kusin. Men det visade sig att Incarnation inte ville följa med till Kali­fornien. Hon var tacksam för spetsen men hon sade sig inte älska Bruno. Salomé blev så arg att hon gav Incarnation ett par rejäla örfilar. Sedan packade hon sina saker och begav sig iväg till mötes­platsen där Bruno väntade. Då don Ivan kom hem och fick höra det hela begav han sig till vicekungen och berättade för sekrete­raren var Bruno befann sig. Denne talade om att don Daniel var på väg att arresteras. Det hade blivit känt att han låg bakom mycket av smugg­lingen. Don Ivan blev förkrossad. Don Daniel som skulle gifta sig med hans dotter skulle bli arresterad för smuggel­verksamhet.

 

Kapitel VIII

Don Daniel och Paradise hörde soldaterna komma. Paradise som trodde att de var ute efter honom talade om för don Daniel innan han försvann iväg upp till taket att han var engelsk spion från Boston. Don Daniel förstod nu en del av Paradise konstiga beteende tidigare. Allt föll på plats. Men han hade annat att tänka på nu. Han hade ett lager smugg­lade spetsar gömda i ett lager i källaren och skyndade dit men utan att larma av det inbrotts­larm han hade satt upp där. Larmet trädde i funktion, elden spred sig i korri­doren och han kunde inte undkom­ma. Soldaterna hittade honom ihjäl­bränd. Soldaterna sköt efter Paradise som hoppade från tak till tak men han kom undan och tog sin tillflykt till det kloster där broder Junipero var abbot.

 

Kapitel IX

Då Bruno kom till klostret för att träffa Incarnation var det istället Salomé som kom. Hon ville inte säga att Incarnation inte hade velat komma. Men Salomé följde med till Kalifornien istället för Incarnation. Hon hade varit förälskad i Bruno så långt tillbaka hon kunde minnas. Hon fick klä sig i mans­kläder för att inte väcka uppmärk­samhet. Paradise följde också med. Till slut kom de fram till Valdez hus i Kali­fornien.

Berät­telsen avslutas av Gregorio Lozoya. ”Min farfar var kär i Salomé men han tog hänsyn till att det var Bruno hon var förälskad i.”, säger don César i Toledo 1857.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan