Textruta: Coyote nr 121
Protegido del Coyote
(Skyddad av Coyote)
av José Mallorqui


 Coyote nr 121.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Protegido del Coyote (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

En färdigutbildad advokat anhåller om en ung kvinnas hand. Hennes far är mycket rik på sina guldgruvor i Kalifornien. Men de sista åren har fadern utsatts för en massa guldstölder och för att få faderns välsignelse till frieriet åker den nyblivne advokaten till Kalifornien för att hjälpa sin blivande svärfar med situationen  där. Dottern vill dock inte ha honom fast det är han inte medveten om. Men det är inte lätt för en öststatsbo att klara sig i Kalifornien. Han behöver skydd av Coyote.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Boken är underhållande och historien fortsätts och avslutas i Aguas prohibidas.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

För att ta reda på vad som finns i en brunn är bäst att gå ner i den.  (Para saber lo que hay dentro de un pozo, lo mejor es bajar a él.)

Inte kan ni ta en större munsbit än er mun tillåter.  (No muerda usted un bocado mayor que su boca.)

Nunca dejar para mañana lo que se pueda hacer hoy.

Kapitel I.

Rolando Hollis har blivit klar med tre års juridikstudier i Washington och anhåller om Solem Tritters dotters hand. Hon heter Magdalena. Men hon är inte intresserad av den unge mannen och vill inte gifta sig med honom. Pappan som varit med om otrevligheter i Kalifornien tidigare och därför inte kan återvända dit går med på att Rolando reser dit för att försöka få stopp på de stölder Tritter utsätts för. Edmunds Green ska ge den unge mannen ett rekommendationsbrev så att han får stöd av don César. Den man som ligger bakom alla stölder av guldleveranser kallas Esparto.

 

Kapitel II

Rolando anländer till Kalifornien och blir utnämnd till kommisarie av den federale kommisarien Jackson. Han tar in på hotellet Rey Don Carlos och pratar med Yesares. Denne försöker förbereda honom på hur det är i Kalifornien. Under tiden Rolando äter öppnar Yesares Rolandos bagage och tar fram introduktionsbrevet. Han immar upp det och tar ut brevet till don César och klistrar igen det igen. När Yesares träffar don César värmer de upp brevet igen. Då syns den dolda texten som Edmunds ville förmedla till don César. Det var oförsiktigt av Edmunds eftersom någon annan skulle ha kunnat göra samma sak och på så sätt fått reda på att don César hade anknytning till Coyote. Don César och Yesares nämner i sitt samtal fröknarna Liñán, deras farfar och arvingarna till La Espad. Dessutom nämns en av fröknarna Liñán, Antoñita Liñán.

 

Kapitel III

Rolando har mardrömmar där han ligger i sin säng i sitt rum på hotellet. Men han vaknar av att han känner att han inte är ensam i rummet. En strid uppstår och en tredje person ingriper till hans försvar och inkräktaren faller till golvet. Det är Coyote som hjälper honom och sedan snabbt glider ut i den hemliga gången. Rolando ser ansiktet på den medvetslöse på golvet. Han går för att hämta hotelledningen och stöter på Yesares. De hör den nedslagne inkräktaren hoppa ut genom fönstret, ner på marken utanför och rida iväg på en häst. Rolando upptäcker att hans dagbok har stulits och kräver att Yesares ska ersätta den.

 

Kapitel IV

I sin dagbok skriver Rolando den 8:e april om hur han besökte sheriffen Teodomiro Mateos som bjöd på konjak och lyssnade på hans klagomål. Han skriver också att han därefter besökte en advokat som lyssnade och bjöd på konjak och slutligen också federale agenten Jackson som också han lyssnade på honom och bjöd på konjak, också han. Den 9:e april skriver han om att han besökte San Antonio-ranchen och blev imponerad. Han tyckte att Guadalupe var vacker och han kunde se på porträttet av Leonora att även don Césars första fru hade varit mycket vacker. Han kunde inte förstå vad dessa vackra kvinnor såg i denne don César de Echagüe. Det var ju inte för pengar de hade tagit honom. Leonora hade varit mycket rik och Guadalupe var ju också väldigt förmögen och hade en enorm ranch i Mexico. Han gillade César, don Césars äldste son, men tyckte att Leonorín faktiskt var lite oförskämd. Han tyckte att don César var en degenererad adelsman med egendomlig humor och uppfattning om saker och ting, som t ex att inte läsa de brev han fick. Han skriver också att han fått ett brev från Antoñita Liñán som ville träffa honom nästa dag i Cobre.

 

Kapitel V

Rolando tar siesta för första gången i sitt liv och vaknar pigg med aptit på livet. Antoñita Liñáns betjänt kommer till hotellet och söker Rolando men stoppas av Yesares eftersom hans utseende är liknande Rolandos beskrivning av den nattliga tjuven. Antoñita Liñán kommer och hon och Rolando äter middag på hotellets terrass. Hon berättar hur hennes pappa blev avlurad sin egendom och hur Solem Tritters män blev mördade av Esparto. Solem klarade sig från att även han bli mördad genom att fly liggandes i en av de mördades kista. Hon tror pappan är död och hennes far var inte Esparto. Antoñita bor nu med sin syster och sin farfar. Rolando blir förälskad i henne och friar men håller på att bli nerslagen bakifrån där han sitter vid bordet. Rolando blir varnad av Antoñita och slår ner anfallaren, som han känner igen som den tidigare angriparen. Coyote kommer och ser till så att han och Antoñita lämnar terrassen och drar sedan bort och iväg med den medvetslöse angriparen.

 

Kapitel VI.

Juan Arribas, mannen som tog sig in i Rolandos rum för att stjäla dagboken och brevet, och som också anföll Rolando på terrassen, förhörs av sina uppdragsgivare. Vem som förde honom långt från hotellet där han vaknade upp kan varken han eller uppdragsgivarna förstå. Och Juan har inte tagit brevet ur kuvertet. Nästa dag ska ett nytt angrepp mot en guldtransport ske. Det är Tritters guld som ska transporteras av vagnar från gruvan Rosita. Tay Garrett, kommisarien i Cobre, följer med guldtransporten. Man rastar för att äta mat och dricker vin till maten. Någon har lagt sömnmedel i vinet så att alla somnar och när de vaknar är alla vagnarna med guld borta. Guldtjuvarna spränger sedan gruvan Rosita och sätter upp en varning på gruvkontorets dörr där också ett rep sitter fastnaglat – Espartos tecken.

 

Kapitel VII

Rolando och Antoñita kommer till Cobre samtidigt som nyheten om stölden av guldtransporten. Rolando har sin stjärna på bröstet vilket imponerar till och med på Tay Garrett, som befinner sig lite i underläge eftersom han skulle skydda transporten. Rolando tar över och ställer frågor om både stölden och om förre ägaren till Tritters gruva. Det var Carmel Linan, Antoñitas far, som är borta sedan länge fast inte hittats död. Kan det vara han som är Esparto. Tay menar att det kan vara så. Rolando verkar lugn och självsäker medan Tay Garret är tydligt nervös. Han säger till Tay att denne måste utreda guldstölden och göra efterforskningar och att Rolando under tiden ska ta över arbetet som kommissarie.

 

Kapitel VIII

Hollis skriver i sin dagbok den 18:e april att han misstänker att kommisarie Tay kan ha något med guldstölden att göra. När han och Hollis gick på en bar för att ta en drink föreslog Hollis ett glas vin men Tay tyckte inte om vin, sade han. Men ändå blev han sövd av vin då guldet stals.

Då Hollis sitter och skriver i sin dagbok försöker en person skjuta honom utifrån men det förhindras av Coyote, som släpar iväg med denne efter att ha slagit honom medvetslös. Hollis märker inget.

På banken får Hollis bekräftat att familjen Liñán får 1000 dollar utbetalt varje månad som resultat av en tvist i Arizona. Hollis får en plan över gruvorna på banken. Han går till kontoret för registrering av inmutningar och mutar in ett litet område mellan gruvan Rosita och Tritters gruva, ett område som glömts bort att inmutas tidigare. Han besöker saloonen där han och Garret drack en drink dagen innan. Där roar sig gästerna med att driva med barägaren. Hollis säger lugnt till dem att så kan de inte göra, det måste bli bättre lag och ordning i samhället. För deras egen skull! Varje vecka blir några gruvarbetare skjutna beroende på brist på lag och ordning. Han hälsar på hos familjen Liñán och träffar Antoñitas syster, Soledad Liñán. Hon är reserverad mot Hollis. Det är hennes farfar, don Carlos, också till en början men Hollis vinner hans gillande genom att spela och slå den gamle i ett parti schack. Farfadern ”godkänner” Hollis för eventuellt giftermål med Antoñita. Cordwell Colé, en gruvexpert som Hollis anlitat, kommer och berättar att guldådern börjar på den mark han mutat in. Det ska bli bröllopsgåva till Antoñita.

 

Kapitel IX

Samuel Hollis berättar för Samuel Carter, Tritters representant i Kalifornien, att guldådern börjar i Hollis inmutning. Enligt en lag är det då Hollis som är ägare till det guld som kan utvinnas. Man telegraferar till Tritter som svarar att han ska komma till Kalifornien med det snaraste. Carter slutar som representant för Tritter men Carters sekreterare tänker ta strid. En av gruvarbetarna som Hollis bråkade med på saloonen, ”El Sueco”, ”svensken”, skulle kunna kontaktas. Denne skulle kunna organisera ett uppbåd som skulle kunna göra processen kort med Samuel Hollis. Men Coyote övertygar ”svensken” att han ska anmäla sig hos kommisarie Hollis och sitta av straffet som han fick vid bråket i saloonen. Det gör ”svensken” även om Hollis är motsträvig. Han gör det för att han är rädd om sina öron.

 

Ytterligare bidrag

 

Ytterligare mer om vilda västern  Texten hämtad från Svenska wikipedia

 

Gruvorna

Bodie_ghost_town.jpg

Bilden ovan visar övergivna hus i gruvspök­staden Bodie.

Exempel på guldrusher: Guldrushen i Klondike, Guldrushen i Kalifornien, Guldrushen i Pike's Peak.

Trots att gruvarbete var farligt var det många som arbetade i gruvor, då man kunde tjäna stora pengar.

Där det var guldrusher växte städer upp snabbt, men många av dem försvann lika fort då guld­rushen var över, och då blev de spökstäder. Bodie är ett exempel på en sådan spökstad. Många städer överlevde också och fortsatte växa, till exempel Golden, Denver City, Boulder City, Fountain, Colo­rado Springs och Colorado City.

Att arbeta som gruvar­betare innebar risker. Det var rasrisker i berget, men också risker då spräng­-ningar skulle göras, speciellt innan dyna­miten användes. Innan dess hade gruvarbetarna nitrogly­cerin i glasrör. De var stötkäns­liga och kunde sprängas för tidigt. Ett annat problem för gruvar­betarna var att de andades in sten­damm som kunde ge damm­lunga eller silikos.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan