Textruta: Coyote nr 120
El código de los hombres sin ley
(Laglösa mäns kodex)
av José Mallorqui


 Coyote nr 120.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

El código de los hombres sin ley (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Valentín Warren försöker ordna sin dåliga ekonomi med hjälp av ett rån mot svär­faderns bank. Det går inte som han tänkt. Chico Romero klarar sig genom sin försiktig­het och tack vare Coyotes hjälp. Ledaren för rånet tillhör hans gamla bekanta från tiden som guerilla­man och han har svårt att vägra hjälp när den ”gamle kamraten” behöver hjälp.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Det här är tredje delen av trilo­gin om Chico Romero.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Han föredrar att döda en oskyldig framför att låta en misstänkt leva.  (Prefiere matar a un inocente que dejar vivo a un sospechoso.)

Hans vänskap gör mig mer rädd än hans fiendskap.   (Su amistad me da más miedo que su enemistad.)

Skjut aldrig upp till morgon­dan vad du kan göra i dag.  (Nunca dejar para mañana lo que se pueda hacer hoy.Nunca dejar para mañana lo que se pueda hacer hoy.)

Tärningen var kastad.  (La suerte ya estaba echada.)

 

Kapitel I.

Valentín Warren är på besök hos don César för att få honom att sätta in 100 tusen dollar i sin bank. Han vill göra sin svärfar imponerad av sin bankmanna­skicklig­het. Men don César vill inte ställa upp på insätt­ningen trots att han lovas god ränta på pengarna. Dessutom skulle ranchen Acaso gälla som garanti. Då beger sig Valentín till Farrell istället och av deras samtal framgår att Farrels band ska råna banken på 25 tusen dollar nästa dag men Warren ska anmäla att rånet är på 75 tusen mer, dvs totalt 100 tusen dollar.

 

Kapitel II

Voyd och Leblanc, hans kamrat i bandet, arbetar under Farrell. Efter rånet tänker bandet dela upp sig och han och Leblanc tänker lägga beslag på bytet efter att ha mördat Farrell. Detta berättar Voyd för Valentín men denne har ingenting till övers för Farrell så det passar honom bra. Och han funderar på att lura till sig de 25 tusen dollarna som rånarna ska ta med sig från banken. Att lura Voyd och Leblanc tror sig Valentín klara av men inte att lura Farrell. Det vågar han inte. Efter stängnings­dags på banken fördelar han pengar i säckar av olika färg och i vissa lägger han bara papper och skräp. Efter att arbetet har blivit klart känner han sig full av tillför­sikt och tycker att han är väldigt smart.

På ranchen träffas Mark Weill, Dorenas far, och Dick Durham. Efter hand blir Weill imponerad av den unge förman­nen. Dorena kommer från trädgår­den och pappa och dotter kramar om varandra fast hon är lite reserverad. Hon hade inte väntat honom förrän om några dagar. Mark Weill ger henne en present som han vill hon ska öppna när han och Nick har lämnat ranchen tillsam­mans. De tänker göra ett besök hos don César. Weill vill köpa mark av don César för att utvidga ranchens mark.

 

Kapitel III

Mario Lujan, don Césars förman, pratar med don César när Weill och Nick kommer till don Césars hus i Bernar­dino. Don César vill bjuda på sin gamla, fina sherry istället för att göra affärer. Slutligen lyckas Weill få igenom affären men får betala dyrt för den mark han köper.

 

Kapitel IV

Weill och Nick kommer tillbaka till Ocaso och berättar för Dorena om köpet av mark. Valentín kommer hem från banken och svärfar och svärson hälsar kyligt på varandra. Nick tycker att någon utanför fönstret spionerar på honom. Han säger god natt och ursäktar sig för att gå och lägga sig. Han stöter på Farrell utanför. Denne har känt igen Chico och vill att Chico ska ansluta sig till bandet men Chico vägrar. De skiljs åt och Nick går och lägger sig ute, gömd i en höstack. Han somnar men vaknar av att Weill pratar med Valentín. Weill vill att Valentín ska försvinna. Han erbjuder honom pengar för att han ska låtsas begå självmord. Han vill att dottern ska slippa sin man. Men Valentín ger sig inte. Nästa dag ska svärfadern gå igenom böckerna på banken. Alla har svårt att somna: Dorena, Valentíne, Weill och Nick.

 

Kapitel V

Innan de anställda kommer till banken anländer Weill och Valentín dit för att gå igenom böckerna. De verkar vara i ordning och när första säcken med blysigill ska kontrol­leras av Weill kommer Farrell med sitt band. Weill och även Valentín slås medvets­lösa och Weill blir gisslan hos en av grup­perna. Farrell, Voyd och Leblanc bildar en grupp och beger sig iväg. Då de stoppar i en glänta utanför staden sätter Voyd och Leblanc sin plan i verket. De skjuter flera skott mot Farrell. Voyd tömmer sin revolver men förstår strax sitt misstag då Leblanc skjuter honom med flera skott. Leblanc öppnar säckarna och förstår att de blivit lurade när han endast hittar koppar­mynt och pappers­lappar. Farrell har blivit träffad med flera skott men är inte död utan får upp sin revolver och skjuter Leblanc. Sedan tar han sig med stor svårig­het upp på hästen som beger sig mot ranchen Ocaso av sig själv. Nick ser honom komma och hjälper den sårade in i sin stuga och tvättar hans sår. Han styrs av laglösas mäns heders­kodex och väljer att ta hand om sin gamle kamrat istället för att över­lämna honom till rättvisan.

 

Kapitel VI.

Efter hand kommer krav från rånarna. De vill ha en miljon i lösensum­ma för Mark Weill. Dorena har inte pengarna och heller inte Valentín, som helst ser att Weill istället dödas av kidnap­parna. Valentín träffar Dekker och säger till denne att han vore tacksam om de mördade Weill i stället. Då skulle Valentín kunna ge dem pengar men nu har han inte så mycket på långt när. Dekker är nu chef över ligan i och med att Farrell är försvun­nen. Denne finns ju i Nicks stuga och när Nick får tid att se efter hur han mår, visar det sig att Farrell har fått medicinsk hjälp. Nick blir nedslagen på natten i samband med att han ser någon försvinna från stugan. Farrell påstår dock att han själv har lagt om såren. Dorena tänker gå till don César för att försöka låna pengar till lösen­summan. Till slut berättar Farrell för Nick var Dekker och bandet gömmer sig.

 

Kapitel VII

Dorena träffar don César och ber att få låna en miljon dollar till lösen­summan men don César menar att han inte har så mycket pengar. Han kallar i stället på Pedro Bienvenudo som får uttala sig om Weills framtid. Han kommer att räddas av Chico Romero, säger Pedro. När Dorena kommer hem undrar Valentín om hon blev lovad några pengar. Hon svarar nekande. Då hon senare har låst in sig på sitt rum känner hon stor ångest över sin situa­tion.

 

Kapitel VIII

Chico övertygar Dekker om att släppa Weill fri mot att han själv i stället blir fånge och följer med och visar platsen där guldet lämnades för så många år sedan. Han påstår att guldet finns kvar där men det är inte sant och det vet han. Det togs om hand för sex år sedan och guldets värde gick då till överle­vande och fader­lösa efter kriget. Weill släpps och hälsar på Farrell när han kommer tillbaka till ranchen. Denne berättar att han visserligen har överlevt så här långt men kom­mer att dö inom högst ett halvår, eftersom han har ett skott kvar i ena lungan. Valentín försöker nu skjuta sin svärfar men Dorena ställer sig framför som en sköld och förhindrar det. Dorena ska Valentín göra sig av med efter att hennes far dött så att hon fått ärva honom. Mordet på Weill tänker Valentín skylla på Farrell, som nu plötsligt står i dörren och skjuter mot honom. Valentín hinner före med sitt skott och Farrel faller träffad av ett skott mellan ögonbry­nen. Strax efter kommer Coyote in och gör proces­sen kort med Valentín. Efter det beger sig Coyote iväg för att försöka rädda Chico Romero.

 

Avslutning

Då Chico och banditerna kommer fram till berget intill fortet tillstår Chico att guldet är borta. Dekker blir rasande men Coyote kommer och dessutom sheriffen och hans män. Dekker skjuts och de andra bandi­terna flyr. De fångas dock in av sheriffens män. Coyote vinkar farväl åt Chico på en höjd utanför fortet. Denne vinkar tillbaka. Chico arresteras men får bara ett fängelse­straff på ett år. Han anklagas för är att han gömt undan guldet. Han behöver bara sitta av sex månader av sitt straff. När han blir fri hälsas han som en hjälte och Dorena och pappan hämtar honom från fängelset tillsam­mans med don César. Dorena och Chico har bara ögon för varandra.

 

Ytterligare bidrag

 

Mer om vilda västern  Texten hämtad från Svenska wikipedia

 

Indianerna

I början av vilda västerns tid var det få konflikter, då nybyggarna inte var så många. De hade god kontakt med india­nerna och bedrev handel med varandra. Men india­nerna blev mer och mer undan­trängda. Det ledde till blodiga konflikter där båda sidor begick massa­krer. Indian­kriget var inte ett krig, utan flera små konflikter mellan enskilda stammar och USA. Först 1890 avslu­tades det sista väpnade upproret.

Indian­stammar som kapitulerade fick ett reservat eller flera, beroende på hur stora de var, där de fick leva. Många gånger var det svårt för india­nerna att kunna finna mat, då deras jakt- och fiskemöj­ligheter minskade då de inte som förr kunde förflytta sig, om djurtill­gången blev liten på ett ställe. Det gjorde dem beroende av nödhjälp från USA:s militär. Det fanns en del korrup­tion, vilket gjorde att all mat och förnöden­heter inte nådde indianerna utan såldes på svarta mark­naden.

India­nernas barn fick gå i skola som militären bekostade. Men många föräldrar ville inte skicka sina barn till skolan, då de var rädda att de skulle glömma sin kultur.

Indianerna hade egna domstolar och sheriffer som dömde indianer som begick brott mot andra indianer. Deras straff såg något annor­lunda ut. Till exempel användes piskrapp i stället för böter vid mindre allvar­liga brott. Federal domstol dömde om brottet var mellan vita och indianer. Fördomarna mot india­nerna, som späddes på av de väpnade konflikterna, gjorde att india­nerna många gånger inte fick en rättvis rätte­gång.

Men av den nästan tre miljoner starka indianska befolk­ningen som under 1800-talet minskade till cirka två miljoner var det ca 8000 som dödades av militären. Majori­teten dog av sjukdomar som nybyg­garna förde med sig från Europa.

 

Militären

Fort Supply 1869.jpg

Bilden ovan visar Fort Supply 1869

Efter amerikanska inbörde­skriget började armén skicka trupper till områden med nybyg­gare.

Militären byggde fort i delstaterna för att skydda nybyggarna från indian­angrepp. Fortens storlek varierade, en del var bara några byggnader runt en exercisplats, andra var närmast som en mindre stad. Familjer till gifta soldater fick bo vid fortet och bygga ett hus. Detta gjorde att vid vissa fort växte en liten stad fram vid sidan av fortet. Städerna fick ofta namn efter fortet och många finns kvar än idag som exempelvis Fort Worth i Texas.

När man var 18 år kunde man ta värvning i armén om man klarade de fysiska kraven och inte hade allvarligt synfel. Då skrev man avtal om att tjänstgöra i 5 år. Kvinnor fick inte tjänstgöra i armén. Svarta och indianer hade egna kompanier. Utländska medbor­gare kunde söka värvning och fick amerikanskt medborgar­skap efter tjänst­göringen. Det fanns dock restriktioner, som att personen ifråga inte fick ha tjänst­gjort i ett annat lands armé och måste kunna språket. Sydsta­ternas soldater som slogs för Amerikas konfede­rerade stater fick amnesti efter inbördes­kriget men fick sina hus och egendomar konfiskerade. Många flyttade västerut för att börja ett nytt liv. Men de kunde inte bli soldater igen.

Försökte man desertera kunde det leda till hårda straff. Speciellt under krigstid kunde deser­törer få döds­straff.

Man såg upp till vete­raner som hade stridit för USA i inbördes­kriget (1861–1865), Mexikansk–amerikanska kriget (1846–1848) eller i indian­krigen. De hade hög status i samhället. Änkor till soldater som dött i tjänst fick änke­pension så länge de inte gifte om sig.

Armén kunde också, efter avtjänad tjänst­göring, betala högre studier. Många valde också att fortsätta i armén genom att skriva på för ytterligare 5 år. Precis som vid rekry­teringen var soldaten tvungen att klara en läkar­undersökning. Det gjorde att det var få soldater spm var över 40 år. Men före detta soldater var eftertrak­tade av många arbets­givare. Exempel på jobb de kunde få var ordnings­vakt på salooner och vakter på dili­genser eller livvakter för förmögna familjer.

Bra soldater kunde erbjudas utbildning på United States Military Academy, som var officers­skolan i New York. West Point var en internat­skola och kadetterna bodde på skolan under 4 år. Disciplinen var sträng: fylleri, slagsmål, att ljuga för befäl eller skolk gav till exempel en "prick", 25 prickar innebar rele­gering. Sista året valde kadet­terna vapenslag; artilleriet, kavalleriet eller infan­teriet. Efter utbildning fick eleverna kaptens grad och möjlighet att välja var de ville tjänst­göra. Den som var bäst i klassen fick välja först, och så vidare. 1802 startades skolan, och hade då 44 elever, vilket ökades 1861 till 200 elever. 1870 öppnades United States Military Academy för svarta och indianer. Fördomar, speciellt från andra kadetter, gjorde att bara 12 svarta började utbild­ningen och bara tre slutförde den under 1800-talet.

Armén hade egen polis och lagar och de dömde och bestraf­fade soldater som begick brott. Soldater som ansökte om att bli militär­polis fick inte ha någon anmärk­ning i belastningsregistret.

Armén hade sträng disciplin rörande relationen med civila. De ansågs viktigt att ha bra relation med allmän­heten. Därför fick soldater strängare straff för små brott som fylleri och slagsmål, civila fick ofta en dygn i stads­arresten medan soldater fick kasern­arrest, vilket innebar att soldaten inte fick lämna kasern­området, det vill säga fortet, på upp till två veckor. Vid upprepad förseelse kunde soldaten ompla­ceras. Officerare riskerade degra­dering.

Armén såg också allvarligt på bedragare som utgav sig för att vara soldater, eftersom de svärtade ner arméns rykte, och de straffades med långa fängelse­straff. Gjordes det i krigstid kunde personen dömas för spioneri och landsför­räderi och riskera döds­straff.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan