Textruta: Coyote nr 118
La leyenda de Chico Romero
(Legenden om Chico Romero)
av José Mallorqui


 Coyote nr 118.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

La leyenda de Chico Romero (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

En ung man kommer i klammeri med rättvisan och blir satt i fängelse. Då han kommer ut efter några dagar blir han arresterad för att ha för avsikt att smuggla en guldlast till de konfede­rerade. Don César berättar den unge man­nens historia för några besö­kare vid hans grav på ett mili­tärt fort.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Det här är första delen av historien om Chico Romero. Fortsätt­ningen berättas i El capataz del Ocaso och i El código de los hombres sin ley.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Bästa försvaret är attack.  (La mejor defensa es el ataque.)

Mitt motto är att leva och låta andra leva.   (Mi lema es vivir y dejar vivir a los demás.)

 

Prolog

Don César besöker ett militärt fort för att barnen ska få en historielektion. Han träffar där en nordamerikan, Mark Weill som är finansman. Han har dottern Dorena med sig och hennes nyblivne make Valentín Warren. De läser på gravste­narna. De intres­serar sig för Chico Romeros gravsten där det står att han dog 1865.

 

Kapitel I.

Miguel Romero föddes 1845. Fadern blev dödad då Miguel var liten. Mamman fick ensam ta hand om egen­domen och sköta uppfostran av Chico, som han tidigt kallades. Han fick sköta sig själv till stor del. Han blev en skicklig pistolskytt och fick råd av Cesar de Echagüe, som dock själv sällan bar vapen. Hans bästa vän, Esteban Fuentes, var hans kusin. Chico hade mindre gott infly­tande på kusinen som egentligen inte gillade skjut­vapen, spel och krog­besök. Fast han hade rejäl tur i spel. Mamman berättade för Esteban att hon inteck­nat ranchen och hon nu inte  klarade av att betala räntan.

 

Kapitel II

Nästa dag besökte Esteban spelhuset i Santa Cecilia och vann en hel del på roulette. Spelhusets ägare, Morane, vill dock vinna tillbaka det som Esteban vunnit. Tillsam­mans med två andra lyckades han övertala Esteban att fortsätta spela, nu ett parti poker med höga insatser. Men även det spelet gick bra för Esteban, som dock förstod att korten var märkta. Han lyckades ändå vinna genom att begränsa förlus­terna i de givar han förlorade tack vare sin intuition. I slutet av partiet anklagade de tre motspelarna honom för falsk­spel. Esteban försökte dra sin revolver men han var så långsam att Morane hann före med att dra och sköt honom med sin Der­ringer. De tre övertalade sedan sheriffen som kom till lokalen att tro att Esteban spelat falskt och blivit skjuten efter att ha dragit pistol först. Sheriffen gick för att berätta om mordet för Carmen, Chicos mor.

 

Kapitel III

Carmen blev chockad och oerhört bedrövad och ville ha reda på vem som sköt Esteban. Sheriffen undvek att berätta det. Hon gick in i banklo­kalen för att säga till om att ranchen nu fick övertas av banken eftersom hon inte kunde betala lånet. Men det visade sig att Coyote betalat amorte­ringen och räntan. Man hade skickat ett brev om detta från banken men det hade Carmen kastat utan att ha läst efter­som hon trodde att det rörde sig om en vräkning. Carmen berättade nu för sin son att Esteban dödats. Chico sköt då de tre som var skyldiga till mordet. Sheriffen grep Chico och satte honom i fängelse i väntan på rätte­gång.

 

Kapitel IV

Då Chico suttit fem dagar i fängelse släpptes han fri. En jury på tolv betrodda medbor­gare förklarade honom vara utan skuld efter omständlig­heterna. Han fick tillbaka sina revolvrar och de pengar som Esteban vunnit. Marine, den flicka som han varit tillsam­mans med den natt vännen spelade, kom till honom och ville fortsätta deras förhål­lande. Hon sade sig älska honom och ville fortsätta vara tillsam­mans med Chico. Men han lämnade henne och red iväg.

 

Kapitel V

Då Chico kom hem till ranchen var mamman inte där men eftersom hennes böne­schal var borta från klädskåpet förstod han att hon begett sig till kloster­ruinen uppe på berget. Då han kom dit såg han henne liggandes död i dammen. Hon hade drunknat. Han begrov henne och begav sig tillbaka till Santa Cecilia för att skjuta Jostyn, kom­misarien, som han hade hotat göra om modern skulle dö under hans fängelsevistelse. I revolverstriden mellan Jostyn och Chico blev Marina skjuten utan att det var meningen. Chico lovade sig själv att ta sig an Jostyn längre fram. Nu skulle han försöka bege sig österut och ansluta till första, bästa armégrupp han stötte på. Om det var nordsta­tare eller sydsta­tare hade ingen betydelse. Jostyn sände iväg folk för att hämta militär­läkaren som hjälp åt den skadade Marine.

 

Kapitel VI.

Nordstats­kommendan­ten Delharty och militärläkaren Travis disku­terade hur man skulle kunna stoppa det guld som anlände till sydstats­armén via Mexico när sändebuden från kommisarie Jostyn kom fram till militär­lägret. Dessa förklarade att de sökte hjälp av läkare till den skottskadade Marine. Travis gav sig iväg med eskort av två soldater. En timme senare kom de fram till staden Santa Cecilia och raketer skickades upp som tecken på att de kommit lyckligt fram.

 

Kapitel VII

Kommisarie Jostyn och Chico såg raketerna och förstod att militär­läkaren snart skulle komma. Jostyn undrade varför Chico tvunget måste döda honom. Han sade att han hade gjort sitt bästa men miss­lyckats med att förhindra moderns död. Det som hänt var mycket en olycka. Jostyn undrade om Chico fortfa­rande ville iväg från Santa Cecilia. I så fall skulle han veta att en vagn väntade på honom i skogen. Vagnen var förspänd med fyra mulor. Den skulle Chico kunna köra över gränsen till Mexico. I vagnen var guld värt en miljon dollar gömt. Guldet hade donerats till sydstats­armén. Själv kunde han inte köra vagnen över gränsen eftersom han förstod att han skulle bli arresterad så fort Travis såg honom. Denne kände Jostyn sedan gammalt och skulle gripa honom och ställa honom inför militär­domstol. För att lura Travis förslog Jostyn att han och Chico skulle låtsas börja slåss så att Travis skulle tro att de inte var överens. Då militär­läkaren kom upp för trappan kände han mycket riktigt omedelbart igen Jostyn. Han lät sig inte luras av den låtsade slags­kampen. Jostyn greps. Travis följde sedan efter Chico då denne var på väg till vagnen med guldet. Chico arreste­rades och fick veta att han skulle hängas samtidigt med Jostyn.

När don César har kommit så långt i sin berät­telse om legen­den om Chico Romano säger Dorena Warren: ”Så de hängde honom alltså” och pekar på Chicos gravsten. Men don César svarar att det här bara är början på legen­den om Chico Romero. Mycket mer skulle komma att hända innan han dog!

 

Ytterligare bidrag

 

Tidningar, salooner, hasardspel och prostitution  Texten hämtad från Svenska wikipedia

 

Pressfriheten var grundlagsskyddad så lokala politiker kunde inte förbjuda tidningar.

I städer fanns tidningar och precis som idag kom deras inkomster från annonsering. I mindre städer kom inte tidningen ut varje dag utan mera sällan, till exempel en gång i veckan. (Tidningar kom ej ut på söndagar eftersom det var förbjudet med affärsverksamhet då.) I mindre städer kunde tidningen vara så liten att det bara var en journalist som arbetade där.

 

Exempel på tidningar var:

Tombstone Epitaph

Kansas Weekly Herald

El Paso Time

Harper's Weekly

Rocky Mountain News

Nebraska City Tribune

Dodge City Time

Denver Tribune

Tucson Citizens

Hays City Sentinel

Bilden nedan visar en saloon i Blackhawk i Colorado 1897.

Saloon_Blackhawk.jpgSalooner var värdshus som fanns i städerna, och förutom mat, dryck och husrum även erbjöd hasardspel och prostitution; dock var detta tillåtet endast på kvällar och nätter för att inte barn och kvinnor skulle se dessa företeelser som sågs som syndiga av kyrkan. Salooner var öppna dygnet runt.

 

 

 

 

 

 

 

Bilden nedan visar hasardspel på Orient Saloon i Bisbee, Arizona.

Hasardspel_på_Orient_Saloon.jpgPoker var populärt i vilda västern. Man var tvungen att vara myndig för att få spela. Det förekom andra hasardspel också som bland annat träningsspel.

De förekom våld vid pokerpartier men våldet som illustreras i populärkultur som i westernfilmer är starkt överdrivet. Det mest kända var troligen när Wild Bill Hickok dog under ett poker parti i Deadwood 1876. Därifrån kommer uttrycket "död mans hand". Han hade 8 och ess i klöver och spader. Vilket det femte kortet var tvistas det om.

 

Prostitution var tillåtet men reglerat i lag. Prostituerade måste ha fyllt 16 år och prostitutionen måste ske på saloon eller bordell. Prostitution fick bara förekomma kvällar och nätter. Lokala ordningsföreskrifter kunde förbjuda prostitution, och så skedde också i de flesta större städer. Prostitution var mest vanligt i små städer där cowboys kom förbi med sina kreatur. De prostituerade lockades av de snabba pengarna och att saloon/bordellägaren var skyldig att ge dem skydd, mat och logi. Saloon/bordellägaren fick en andel av vad de prostituerade tjänade ihop. De prostituerade skrev kontrakt med saloon/bordellägaren på ett antal år som de kom överens om, under den tiden var den prostituerade tvungen att arbeta för ägaren och kontraktet var juridiskt bindande för båda parter.

 

Nackdelarna var att prostituerade var socialt utfrysta, de fick inte vara med i kyrkan och andra sociala aktiviteter. Även sedan de slutat prostituera sig kunde de få svårt få arbete eller få någon att gifta sig med. Allmänheten såg prostituerade som omoraliska och kriminella personer, mycket på grund av att kyrkan kritiserade prostitution och stängde ute dess utövare från kyrkan.

 

En annan mörk baksida av prostitutionen var att för att få fler kvinnor, då antalet frivilliga var få, sysslade man med det vi idag kallar trafficking. Då kidnappades nybyggarnas döttrar eller unga bondkvinnor från Mexiko för att tvingas att prostituera sig.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan