Textruta: Coyote nr 115
La sangre de Simón Salter
(Simón Salters blod)
av José Mallorqui


 Coyote nr 115.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

La sangre de Simón Salter (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Historien om bank­mannen Simón Salter, som håller på att rui­neras, fortsätter. När det avgörande bank­rånet ska ske och han verkligen står på ruinens brant lyckas det till slut Coyote att ”ordna upp” det hela.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Det är under­hållande och spän­nande. På slutet visar det sig också att Albert verkligen är Salters äkta son. Efter att genom hela histo­rien lurat läsaren att förstå att Lew Wilson inte är Salters egen son svänger här förfat­taren. Lew Wilson som tidigare i boken var beredd att t o m svika sin far är nu plötsligt den återvän­dande förlorade sonen. Visst är det trevligt med happy end-slut men den här vänd­ningen är lite väl magstark för min smak.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Jag har alltid trott att för att jaga en varg finns inget bättre än att använda en annan varg  (Siempre he creído que para cazar a un lobo no hay nada mejor que utilizar otro lobo)

Utgången rättfärdig­gör medlen.  (El fin siempre justifica los medios.)

 

Kapitel I

Don César de Echagüe träffar bank­direktören Simón Salter på hans arbetsrum på banken i Monter­rey. Han har läst vad tidningarna har skrivit om hans son Alberto, som tidigare kallade sig Lew Wilson. Men banken har svåra problem och don César har inte sina pengar kvar i banken. Han menar att det är utsiktslöst att kämpa emot eftersom så många fiender med stora resurser arbetar mot banken. Men Salter är envis och vill inte ge sig och tycker inte om att don César inte under­stödjer banken längre.

 

Kapitel II

Simón Salter träffar Este­ban Kragh som kommit med Alberto till banken. Kragh får en check på 150 tusen dollar men när han ska ta ut pengarna lägger sig Wilson i och bär in pengarna till Simón Salter och åter­lämnar större delen till honom. Kragh har inte gjort det här för pengar, menar han, och tvingar sedan Kragh att gå. Alberto vill göra efterforsk­ningar angående modern och ska hjälpa sin pappa med åtgärder angående bank­rånen. Angreppen mot banken Pequeños Bancos de California leds av Clay Henris. Det har de två klart för sig.

 

Kapitel III

Alberto, dvs Wilson, ska skicka ett telegram till Pinker­ton angående eftersök­ning av Lily White, Albertos mor. Telegra­fisten säger att ett sådant telegram redan skickats och tar fram en kopia av texten. Någon har skickat telegram­met i Albertos namn. Denne skickar ytterligare ett. Telegra­fisten lägger en kopia av det i ett kuvert och Pedro Bien­venido hämtar det för att ge det till don César. Han och César läser det tillsam­mans. Med Pedros hjälp lyckas don César på det sättet läsa tele­gram som skickas iväg från telegra­fen.

 

Kapitel IV

Wilson och Kragh besöker Clay Henris. Denne vet att Wilson inte är Salters son efter­som han vet att sonen är död. Han erbjuder ändå Wilson 10 tusen dollar för att försvinna. Men Wilson vill ha en miljon. Wilson ger den gamle Henris två örfilar. Kragh säger att han ska berätta för Salter att Wilson är en bedra­gare.

 

Kapitel V

Dagen efter räcker inte modet till för att Kragh ska våga berätta för Salter. Det blir besök på krogar för att stärka modet. Han träffar Molly och Wilson, som inte vet att han är gift med henne på pap­peret. Molly blir tvingad med pistol att åka med till Henris där hon får ett paket med dokument, som enligt Henris bevisar att Wilson inte är son till Salter. De åker i Henris vagn till Salter men Coyote hejdar vagnen och bränner doku­menten. Fast Henris säger att det inte var de riktiga doku­menten. Han tror sig ha lurat Coyote. Framme vid Salters hus lägger Coyote dock beslag på de riktiga doku­menten. Det är han som suttit på kusk­bocken och då hört vad Henris pratade om inuti vagnen.

 

Kapitel VI.

Wilson och Kragh lyssnar på Salter, som berättar hur banken vuxit fram, då Molly blir anmäld av betjänten. Salter säger att han skulle vara glad om det var så att hon var hans dotter men nu är hon tyvärr inte det. Han vill att hon lämnar huset. Men då ingriper Wilson som tycker att hon ska stanna över natten. Ett brev från Coyote lämnas till Salter. Coyote skriver att Wilson och Molly är gifta på pap­peret även om Wilson blivit lurad att skriva på och Molly tvingad till det. Han skriver också att Molly inte tror på Alberts legiti­mitet men att Salter bör lägga märke till att hon inte har framfört det till Salter. Det måste betyda något. Salter inbjuder då Molly att stanna över natten och ett rum görs i ordning för henne. Under dagen har ett nytt överfall på en filial skett och Salter vill lägga ner ytter­ligare kontor. Albert, dvs Wilson, tycker att nya kontor istället bör öppnas. Järnvägen kommer snart till San Damaso Valley och Wilson menar att banken bör satsa där. Han är själv beredd att gå in med pengar. Men Salter vill inte satsa. Far och son har olika uppfatt­ningar.

 

Kapitel VII

På natten ser Molly två ryttare som väntar utanför och hur Wilson sedan lämnar huset tillsam­mans med dem. Hon somnar sent och sover långt fram på förmid­dagen. När hon kommer upp träffar hon don César som på order av Coyote köper hennes enda aktie i ett gruv­bolag, som både Salter och Henrys har lika många aktier i och vill få kontroll över. Då Henris kommer tvingas han att köpa Salters aktier. Om inte hotar nämligen don César med att sälja den avgö­rande aktien han köpt av Molly till Salters och då skulle Salters få majo­ritet i bolaget. Men Henrys blir lurad eftersom en del av gruvorna har lagts ner och han inte nåtts av telegram­men som medde­lade om detta. Han hade klarat sig med de aktier han redan hade köpt. Don César kände till om nedlägg­ningarna då han haft tillgång till telegram­men före både Salter och Henrys. Salter får bra betalt för de sålda aktierna, pengar som han så väl behöver för att hålla sin bank igång ytter­ligare en tid. Då Henrys förstår att han lurats får han bita i det sura äpplet och ger order om att Salters bank­kontor i Monter­rey ska angripas nästa dag. Attacken ska ledas av en av hans under­huggare, en man vid namn Rader.

 

Kapitel VIII

Bankkon­toret i Monter­rey utsätts för rån men en kassör gör motstånd och skjuter några av rånarna. Inte heller lyckas det Henrys män att spränga banken. Det bud som skulle överbringa 900 tusen dollar till Salter blir rånad på vägen. Kragh berättar för Salter att Albert inte är hans son utan en bedra­gare vid namn Lew Wilson och att han tror att pengarna stals av denne. Kragh och Molly bestämmer sig för att hjälpa Salter genom att tända eld på banken. Då behöver inte Salter betala ut pengar dagen efter då insättare kommer för att ta ut sina pengar. Salter får på så sätt en respit att skaffa fram nya pengar. Men Kragh skjuts av Rader som själv blir skjuten när han är på väg att avslöja för Coyote att det är Henris som ligger bakom. Raders baneman förstår att Coyote är efter honom och för att fly försöker han stjäla första bästa häst han kan få tag på utanför en bar. Men hästen tillhör Evelio Lugones som får hjälp av barägaren, som skjuter häst­tjuven. Polisen anländer men tycker det är helt okay. Så behandlas häst­tjuvar i Monter­rey.

 

Kapitel IX

Då Salter betalar ut pengar till de insättare som vill ta ut sina pengar kommer Lorena Welligton, "Diamant­drottningen" kallad, och vill sätta in hela sin förmö­genhet i banken. Det är Lily som en gång var Salters stora kärlek. Hon lämnade aldrig sin son till Salter utan det var ett annat föräldra­löst barn. Hon och sonen har levt tillsam­mans och gjort stora pengar på spel och aktie­affärer. När Lily förstod att Salter fått stora problem med sin bank skickade hon sin son för att hjälpa sin pappa. Sonen är verkligen Albert! Han och Molly ska nu på bröllops­resa och sedan ska Albert ge sig in i bank­affärerna och hjälpa Salter. Denne blir mycket lycklig då han förstår att hans son verkligen lever. Henris får besök av Coyote och han har med sig två fede­rala agenter. Molly känner igen dem som de två som red iväg på natten med Wilson. De har undersökt Henris affärer och Coyote har bevis på att Henris ligger bakom alla bank­rånen. Henris får välja mellan att gå i fängelse i femton-tjugo år för mord och bedrägeri och få Coyote på halsen när han kommer ut eller att upphö­ra med att försöka sätta Salters bank i konkurs. Att ajtivt stödja Salter istället. Henris tvingas skriva under ett kompro­metterade doku­ment som Coyote kan använda om det skulle behövas. Don César går in med stora pengar i banken nu när Salters son blir delägare och don César kan tro på banken igen.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Samhället i Vilda västern  Texten hämtad från Svenska wikipedia

Föräldralösa barn

I USA:s storstäder fanns en problematik med föräldralösa barn som ofta hade blivit föräldra­lösa på grund av att föräld­rarna dog i olycka, svält eller sjukdom. När sheriffer hittade dessa barn då de tiggde eller snattade så togs de till barn­hem, där man sedan försökte ompla­cera dem, om man inte hittade någon av barnens släk­tingar. Ett exempel är "Orphan Trains" som tog barn till adoptions­familjer i västra USA. Över 150 000 barn fick nya hem på det sättet under de 75 år som tågen gick på 1800-talet. Endast gifta par fick adop­tera.

 

Religion

Kyrkan hade stort inflytande över samhäl­let och även små byar hade en kyrka och präst. Där gick även nybyggare från omgivningen i kyrkan. Stadsprästen hade en plats i stadsfull­mäktige. I en del kristna kyrkor bodde inte pastorerna på ett ställe, utan reste runt till olika städer. Kvinnor kunde inte bli präst­vigda men många blev predi­kanter i denna form av kyrkor.

Mormo­nerna flydde från förföl­jelse i öst där deras grundare Joseph Smith lynchades 1844. De kallade sig själva "Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga". De slog sig ner i vad som kom att bli delstaten Utah 1847 då Brigham Young ledde första gruppen västerut. Mormo­nerna var den domi­nerande kyrkan i Utah. Mormonerna kritiserades av USA:s regering bland annat för att de tillät mång­gifte. 1896 förbjöd mormo­nerna detta men många prakti­serade ändå månggifte i hemlighet efteråt. Efter förbudet accepterade den federala regeringen att Utah blev full­värdig delstat.

Prote­stantism var den vanligaste religionen, men i gräns­staterna mot Mexiko fanns det många katolska mexikaner som kom till USA för att söka arbete, eller hade stannat kvar då området erövrades av USA från Mexiko. Det förekom även katolska kloster i dessa områ­den.

Kyrkans inflytande syntes i flera lagar. Till exempel var det förbjudet att arbeta på söndagar. Mödrar som övergav sina barn kunde få fängelse­straff om de inte hade goda skäl för det. Det var inte socialt accepterat att föda barn utanför äkten­skapet, även om det inte var olagligt. Par som blev med barn utanför äkten­skapet blev ofta utsatta för övertalnings­försök för att få dem att gifta sig för att undvika skandal och skam för familjerna. Kyrkan uppmunt­rade detta och prästen kunde delta aktivt i övertalnings­försöken för att undvika att barnen föddes som "oäktingar". För att hjälpa ensam­stående mödrar fanns mödrahem där de fick hjälp av kyrkan. Kyrkan försökte även förbjuda prostitution men lyckades enbart lokalt i vissa städer. Homo­sexualitet var förbjudet genom sodomi­lagar som stöddes av kyrkan, men gav bara korta fängelse­straff, ofta några månader. Det faktum att kyrkan tog avstånd från homo­sexuella gjorde att extrema kristna rörelser som Ku Klux Klan förföljde homo­sexuella och misshand­lade och ibland lynchade offren.

 

Sjukvård

I större orter fanns sjukhus och läkare, men i mindre byar var det ofta barbe­raren som fick ta hand om mindre allvarliga olycksfall, så man slapp åka in till stan. Bland cowboys var det vanligt att kocken också hade till uppgift att ta hand om skador. Armén hade fältskärer. Inbördes­kriget gjorde att kirurgin utveck­lades, i början användes alkohol som smärtstil­lande medel, men efterhand började man använda mer effektiva medel som exempelvis morfin, kloro­form och eter.

Medicin­forskningen var inte så långt fram­skriden, vilket ledde till att många kvack­salvare och charla­taner försökte sälja medel som skulle bota alla möjliga sjukdomar, men det var ofta bara smaksatt alkohol. Indianernas natur­medicin hjälpte mot många åkom­mor, men på grund av fördomar var det få läkare som lyssnade eller ville forska om medicin­männens kunsk­aper.

 

Valuta

Sedan 1792 har USA haft gemen­sam valuta, dollar. En vanlig månads­lön var cirka 200 dollar. Lågav­lönade jobb hade ofta endast en dagslön på 5 dollar men då tillhanda­höll arbetsgi­varen också mat och logi för sina arbetare. I början tryckte alla delsta­ter pengar, proble­met var att sedlarna inte blev exakt likadana beroende på att pap­perets kvalitet skiftade. Det bidrog till att problem med falsk­myntare var stora.

National Bank Act 1863 gjorde att delstats­bankerna köptes upp av den federala regeringen. Betalningen var stats­obligationer till delstats­regeringarna. Det innebar att sedlarna trycktes på federal nivå. Det var också viktigt att få kontroll på penga­flödet så att inflationen kunde bekämpas, ett skräck­exempel var Amerikas konfe­dererade stater som, då landets handel med Europa kollapsat under inbördes­kriget, finansierat kriget med att trycka pengar. Effekten blev en hög inflation på nästan 200% vilket gjorde pengarna värde­lösa. Det misstaget ville inte USA göra om. Det blev också början på bildandet av USA:s central­bank som bildades 1913 Federal Reserve System.

 

Utbildning

Grundskola var gratis. Längden på utbild­ningen varierade mellan delsta­terna. Den var mellan 6 och 9 år. Barnen började vid 7 eller 8 års ålder. I städer fanns skolor och lärare som finansi­erades av staden. I vissa delstater tvingades svarta och vita gå i olika skolor. I byarna var det ofta en präst som hade hand om undervis­ningen. India­nerna fick sin grundskola i reservaten betald av militären. Detta för att barnen skulle ha lättare att integreras i samhället. Armen ordnade grundskoleutbildning till sina anställdas barn.

Högre studier på universitet fanns i större städer. Men det var dyrt, och bara barn av rika föräldrar hade råd att gå där. Det fanns dock sätt att få studi­erna betalda genom stipen­dium eller militär­tjänstgöring. De fanns få arbeten som krävde högre utbildning, några exempel på det var jurist­yrken som åklagare, advokat och domare, samt läkare, lärare och präst. Hantver­kare hade lärlings­system och det hade också andra yrken, som barbe­rare och telegra­fist. För en del yrken, till exempel gruv­arbetare, skogshug­gare, rallare och cowboy behövde man ingen utbild­ning. Det var lågavlö­nade yrken, där arbetsgi­varen betalade mat och logi.

Många arbetade också utan arbets­givare. Bland smeder och jägare var detta vanligt. Nybyggarna var också sina egna arbets­givare. De odlade på bond­gårdar och sålde mjöl och kött i städerna. I städerna fanns smedjor, handels­bodar, barberar­salonger, begravnings­byråer, salooner och restau­ranger, och dessa drevs av egna före­tagare. Det fanns speciella skolor för lärare. Många gånger var det också läraren som tog hand om biblio­teket i små städer. Även i större städer var det ofta utbildade lärare som anställdes som biblio­tekarier, även om det officiellt inte krävdes någon utbild­ning för att bli det. Fördelen med att vara egen före­tagare var att man kunde tjäna mer pengar, men nackdelen var att man inte blev skyddad av en arbets­givare mot kriminella.

 

Infrastruktur

Kollektiv­trafik fanns i form av diligens mellan städerna. För skydd hade dili­gensen en beväp­nad vakt som satt vid kusken. Uttrycket "sitting shotgun" kommer därifrån. Diligensen blev till slut utkonkur­rerad av tåget, då fler och fler städer fick tågan­slutning.

En annan effekt av tåget var att städer som inte fick tågan­slutning ofta blev spökstä­der eller reduce­rades till byar. Ett exempel är Lincoln som tidigare var huvudort i Lincoln County; då Lincoln inte fick tågan­slutning flyttade befolk­ningen till Carrizozo som blev ny huvud­ort och Lincoln blev en by.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan