Huvudsidan Nästa bok Föregående bok

På spanska:

La sangre de Simón Salter (1950)

På svenska:

Ej översatt till svenska

Handling:

Historien om bankmannen Simón Salter, som håller på att ruineras, fortsätter. När det avgörande bankrånet ska ske och han verkligen står på ruinens brant lyckas det till slut Coyote att ”ordna upp” det hela.

Omdöme: 7

Kommentar:

Det är underhållande och spännande. På slutet visar det sig också att Albert verkligen är Salters äkta son. Efter att genom hela historien lurat läsaren att förstå att Lew Wilson inte är Salters egen son svänger här författaren. Lew Wilson som tidigare i boken var beredd att t o m svika sin far är nu plötsligt den återvändande förlorade sonen. Visst är det trevligt med happy end-slut men den här vändningen är lite väl magstark för min smak.

Intressanta fraser och tänkeord:

Jag har alltid trott att för att jaga en varg finns inget bättre än att använda en annan varg (Siempre he creído que para cazar a un lobo no hay nada mejor que utilizar otro lobo)

Utgången rättfärdiggör medlen. (El fin siempre justifica los medios.)

Kapitel I

Don César de Echagüe träffar bankdirektören Simón Salter på hans arbetsrum på banken i Monterrey. Han har läst vad tidningarna har skrivit om hans son Alberto, som tidigare kallade sig Lew Wilson. Men banken har svåra problem och don César har inte sina pengar kvar i banken. Han menar att det är utsiktslöst att kämpa emot eftersom så många fiender med stora resurser arbetar mot banken. Men Salter är envis och vill inte ge sig och tycker inte om att don César inte understödjer banken längre.

Kapitel II

Simón Salter träffar Esteban Kragh som kommit med Alberto till banken. Kragh får en check på 150 tusen dollar men när han ska ta ut pengarna lägger sig Wilson i och bär in pengarna till Simón Salter och återlämnar större delen till honom. Kragh har inte gjort det här för pengar, menar han, och tvingar sedan Kragh att gå. Alberto vill göra efterforskningar angående modern och ska hjälpa sin pappa med åtgärder angående bankrånen. Angreppen mot banken Pequeños Bancos de California leds av Clay Henris. Det har de två klart för sig.

Kapitel III

Alberto, dvs Wilson, ska skicka ett telegram till Pinkerton angående eftersökning av Lily White, Albertos mor. Telegrafisten säger att ett sådant telegram redan skickats och tar fram en kopia av texten. Någon har skickat telegrammet i Albertos namn. Denne skickar ytterligare ett. Telegrafisten lägger en kopia av det i ett kuvert och Pedro Bienvenido hämtar det för att ge det till don César. Han och César läser det tillsammans. Med Pedros hjälp lyckas don César på det sättet läsa telegram som skickas iväg från telegrafen.

Kapitel IV

Wilson och Kragh besöker Clay Henris. Denne vet att Wilson inte är Salters son eftersom han vet att sonen är död. Han erbjuder ändå Wilson 10 tusen dollar för att försvinna. Men Wilson vill ha en miljon. Wilson ger den gamle Henris två örfilar. Kragh säger att han ska berätta för Salter att Wilson är en bedragare.

Kapitel V

Dagen efter räcker inte modet till för att Kragh ska våga berätta för Salter. Det blir besök på krogar för att stärka modet. Han träffar Molly och Wilson, som inte vet att han är gift med henne på papperet. Molly blir tvingad med pistol att åka med till Henris där hon får ett paket med dokument, som enligt Henris bevisar att Wilson inte är son till Salter. De åker i Henris vagn till Salter men Coyote hejdar vagnen och bränner dokumenten. Fast Henris säger att det inte var de riktiga dokumenten. Han tror sig ha lurat Coyote. Framme vid Salters hus lägger Coyote dock beslag på de riktiga dokumenten. Det är han som suttit på kuskbocken och då hört vad Henris pratade om inuti vagnen.

Kapitel VI.

Wilson och Kragh lyssnar på Salter, som berättar hur banken vuxit fram, då Molly blir anmäld av betjänten. Salter säger att han skulle vara glad om det var så att hon var hans dotter men nu är hon tyvärr inte det. Han vill att hon lämnar huset. Men då ingriper Wilson som tycker att hon ska stanna över natten. Ett brev från Coyote lämnas till Salter. Coyote skriver att Wilson och Molly är gifta på papperet även om Wilson blivit lurad att skriva på och Molly tvingad till det. Han skriver också att Molly inte tror på Alberts legitimitet men att Salter bör lägga märke till att hon inte har framfört det till Salter. Det måste betyda något. Salter inbjuder då Molly att stanna över natten och ett rum görs i ordning för henne. Under dagen har ett nytt överfall på en filial skett och Salter vill lägga ner ytterligare kontor. Albert, dvs Wilson, tycker att nya kontor istället bör öppnas. Järnvägen kommer snart till San Damaso Valley och Wilson menar att banken bör satsa där. Han är själv beredd att gå in med pengar. Men Salter vill inte satsa. Far och son har olika uppfattningar.

Kapitel VII

På natten ser Molly två ryttare som väntar utanför och hur Wilson sedan lämnar huset tillsammans med dem. Hon somnar sent och sover långt fram på förmiddagen. När hon kommer upp träffar hon don César som på order av Coyote köper hennes enda aktie i ett gruvbolag, som både Salter och Henrys har lika många aktier i och vill få kontroll över. Då Henris kommer tvingas han att köpa Salters aktier. Om inte hotar nämligen don César med att sälja den avgörande aktien han köpt av Molly till Salters och då skulle Salters få majoritet i bolaget. Men Henrys blir lurad eftersom en del av gruvorna har lagts ner och han inte nåtts av telegrammen som meddelade om detta. Han hade klarat sig med de aktier han redan hade köpt. Don César kände till om nedläggningarna då han haft tillgång till telegrammen före både Salter och Henrys. Salter får bra betalt för de sålda aktierna, pengar som han så väl behöver för att hålla sin bank igång ytterligare en tid. Då Henrys förstår att han lurats får han bita i det sura äpplet och ger order om att Salters bankkontor i Monterrey ska angripas nästa dag. Attacken ska ledas av en av hans underhuggare, en man vid namn Rader.

Kapitel VIII

Bankkontoret i Monterrey utsätts för rån men en kassör gör motstånd och skjuter några av rånarna. Inte heller lyckas det Henrys män att spränga banken. Det bud som skulle överbringa 900 tusen dollar till Salter blir rånad på vägen. Kragh berättar för Salter att Albert inte är hans son utan en bedragare vid namn Lew Wilson och att han tror att pengarna stals av denne. Kragh och Molly bestämmer sig för att hjälpa Salter genom att tända eld på banken. Då behöver inte Salter betala ut pengar dagen efter då insättare kommer för att ta ut sina pengar. Salter får på så sätt en respit att skaffa fram nya pengar. Men Kragh skjuts av Rader som själv blir skjuten när han är på väg att avslöja för Coyote att det är Henris som ligger bakom. Raders baneman förstår att Coyote är efter honom och för att fly försöker han stjäla första bästa häst han kan få tag på utanför en bar. Men hästen tillhör Evelio Lugones som får hjälp av barägaren, som skjuter hästtjuven. Polisen anländer men tycker det är helt okay. Så behandlas hästtjuvar i Monterrey.

Kapitel IX

Då Salter betalar ut pengar till de insättare som vill ta ut sina pengar kommer Lorena Welligton, "Diamantdrottningen" kallad, och vill sätta in hela sin förmögenhet i banken. Det är Lily som en gång var Salters stora kärlek. Hon lämnade aldrig sin son till Salter utan det var ett annat föräldralöst barn. Hon och sonen har levt tillsammans och gjort stora pengar på spel och aktieaffärer. När Lily förstod att Salter fått stora problem med sin bank skickade hon sin son för att hjälpa sin pappa. Sonen är verkligen Albert! Han och Molly ska nu på bröllopsresa och sedan ska Albert ge sig in i bankaffärerna och hjälpa Salter. Denne blir mycket lycklig då han förstår att hans son verkligen lever. Henris får besök av Coyote och han har med sig två federala agenter. Molly känner igen dem som de två som red iväg på natten med Wilson. De har undersökt Henris affärer och Coyote har bevis på att Henris ligger bakom alla bankrånen. Henris får välja mellan att gå i fängelse i femton-tjugo år för mord och bedrägeri och få Coyote på halsen när han kommer ut eller att upphöra med att försöka sätta Salters bank i konkurs. Att ajtivt stödja Salter istället. Henris tvingas skriva under ett komprometterade dokument som Coyote kan använda om det skulle behövas. Don César går in med stora pengar i banken nu när Salters son blir delägare och don César kan tro på banken igen.

Ytterligare bidrag

Samhället i Vilda västern Texten hämtad från Svenska wikipedia

Föräldralösa barn

I USA:s storstäder fanns en problematik med föräldralösa barn som ofta hade blivit föräldralösa på grund av att föräldrarna dog i olycka, svält eller sjukdom. När sheriffer hittade dessa barn då de tiggde eller snattade så togs de till barnhem, där man sedan försökte omplacera dem, om man inte hittade någon av barnens släktingar. Ett exempel är "Orphan Trains" som tog barn till adoptionsfamiljer i västra USA. Över 150 000 barn fick nya hem på det sättet under de 75 år som tågen gick på 1800-talet. Endast gifta par fick adoptera.

Religion

Kyrkan hade stort inflytande över samhället och även små byar hade en kyrka och präst. Där gick även nybyggare från omgivningen i kyrkan. Stadsprästen hade en plats i stadsfullmäktige. I en del kristna kyrkor bodde inte pastorerna på ett ställe, utan reste runt till olika städer. Kvinnor kunde inte bli prästvigda men många blev predikanter i denna form av kyrkor.

Mormonerna flydde från förföljelse i öst där deras grundare Joseph Smith lynchades 1844. De kallade sig själva "Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga". De slog sig ner i vad som kom att bli delstaten Utah 1847 då Brigham Young ledde första gruppen västerut. Mormonerna var den dominerande kyrkan i Utah. Mormonerna kritiserades av USA:s regering bland annat för att de tillät månggifte. 1896 förbjöd mormonerna detta men många praktiserade ändå månggifte i hemlighet efteråt. Efter förbudet accepterade den federala regeringen att Utah blev fullvärdig delstat.

Protestantism var den vanligaste religionen, men i gränsstaterna mot Mexiko fanns det många katolska mexikaner som kom till USA för att söka arbete, eller hade stannat kvar då området erövrades av USA från Mexiko. Det förekom även katolska kloster i dessa områden.

Kyrkans inflytande syntes i flera lagar. Till exempel var det förbjudet att arbeta på söndagar. Mödrar som övergav sina barn kunde få fängelsestraff om de inte hade goda skäl för det. Det var inte socialt accepterat att föda barn utanför äktenskapet, även om det inte var olagligt. Par som blev med barn utanför äktenskapet blev ofta utsatta för övertalningsförsök för att få dem att gifta sig för att undvika skandal och skam för familjerna. Kyrkan uppmuntrade detta och prästen kunde delta aktivt i övertalningsförsöken för att undvika att barnen föddes som "oäktingar". För att hjälpa ensamstående mödrar fanns mödrahem där de fick hjälp av kyrkan. Kyrkan försökte även förbjuda prostitution men lyckades enbart lokalt i vissa städer. Homosexualitet var förbjudet genom sodomilagar som stöddes av kyrkan, men gav bara korta fängelsestraff, ofta några månader. Det faktum att kyrkan tog avstånd från homosexuella gjorde att extrema kristna rörelser som Ku Klux Klan förföljde homosexuella och misshandlade och ibland lynchade offren.

Sjukvård

I större orter fanns sjukhus och läkare, men i mindre byar var det ofta barberaren som fick ta hand om mindre allvarliga olycksfall, så man slapp åka in till stan. Bland cowboys var det vanligt att kocken också hade till uppgift att ta hand om skador. Armén hade fältskärer. Inbördeskriget gjorde att kirurgin utvecklades, i början användes alkohol som smärtstillande medel, men efterhand började man använda mer effektiva medel som exempelvis morfin, kloroform och eter.

Medicinforskningen var inte så långt framskriden, vilket ledde till att många kvacksalvare och charlataner försökte sälja medel som skulle bota alla möjliga sjukdomar, men det var ofta bara smaksatt alkohol. Indianernas naturmedicin hjälpte mot många åkommor, men på grund av fördomar var det få läkare som lyssnade eller ville forska om medicinmännens kunskaper.

Valuta

Sedan 1792 har USA haft gemensam valuta, dollar. En vanlig månadslön var cirka 200 dollar. Lågavlönade jobb hade ofta endast en dagslön på 5 dollar men då tillhandahöll arbetsgivaren också mat och logi för sina arbetare. I början tryckte alla delstater pengar, problemet var att sedlarna inte blev exakt likadana beroende på att papperets kvalitet skiftade. Det bidrog till att problem med falskmyntare var stora.

National Bank Act 1863 gjorde att delstatsbankerna köptes upp av den federala regeringen. Betalningen var statsobligationer till delstatsregeringarna. Det innebar att sedlarna trycktes på federal nivå. Det var också viktigt att få kontroll på pengaflödet så att inflationen kunde bekämpas, ett skräckexempel var Amerikas konfedererade stater som, då landets handel med Europa kollapsat under inbördeskriget, finansierat kriget med att trycka pengar. Effekten blev en hög inflation på nästan 200% vilket gjorde pengarna värdelösa. Det misstaget ville inte USA göra om. Det blev också början på bildandet av USA:s centralbank som bildades 1913 Federal Reserve System.

Utbildning

Grundskola var gratis. Längden på utbildningen varierade mellan delstaterna. Den var mellan 6 och 9 år. Barnen började vid 7 eller 8 års ålder. I städer fanns skolor och lärare som finansierades av staden. I vissa delstater tvingades svarta och vita gå i olika skolor. I byarna var det ofta en präst som hade hand om undervisningen. Indianerna fick sin grundskola i reservaten betald av militären. Detta för att barnen skulle ha lättare att integreras i samhället. Armen ordnade grundskoleutbildning till sina anställdas barn.

Högre studier på universitet fanns i större städer. Men det var dyrt, och bara barn av rika föräldrar hade råd att gå där. Det fanns dock sätt att få studierna betalda genom stipendium eller militärtjänstgöring. De fanns få arbeten som krävde högre utbildning, några exempel på det var juristyrken som åklagare, advokat och domare, samt läkare, lärare och präst. Hantverkare hade lärlingssystem och det hade också andra yrken, som barberare och telegrafist. För en del yrken, till exempel gruvarbetare, skogshuggare, rallare och cowboy behövde man ingen utbildning. Det var lågavlönade yrken, där arbetsgivaren betalade mat och logi.

Många arbetade också utan arbetsgivare. Bland smeder och jägare var detta vanligt. Nybyggarna var också sina egna arbetsgivare. De odlade på bondgårdar och sålde mjöl och kött i städerna. I städerna fanns smedjor, handelsbodar, barberarsalonger, begravningsbyråer, salooner och restauranger, och dessa drevs av egna företagare. Det fanns speciella skolor för lärare. Många gånger var det också läraren som tog hand om biblioteket i små städer. Även i större städer var det ofta utbildade lärare som anställdes som bibliotekarier, även om det officiellt inte krävdes någon utbildning för att bli det. Fördelen med att vara egen företagare var att man kunde tjäna mer pengar, men nackdelen var att man inte blev skyddad av en arbetsgivare mot kriminella.

Infrastruktur

Kollektivtrafik fanns i form av diligens mellan städerna. För skydd hade diligensen en beväpnad vakt som satt vid kusken. Uttrycket "sitting shotgun" kommer därifrån. Diligensen blev till slut utkonkurrerad av tåget, då fler och fler städer fick tåganslutning.

En annan effekt av tåget var att städer som inte fick tåganslutning ofta blev spökstäder eller reducerades till byar. Ett exempel är Lincoln som tidigare var huvudort i Lincoln County; då Lincoln inte fick tåganslutning flyttade befolkningen till Carrizozo som blev ny huvudort och Lincoln blev en by.

Längs upp på sidan Till huvudsidan