Textruta: Coyote nr 112
La hija del Coyote
(Coyotes dotter)
av José Mallorqui


 Coyote nr 112.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

La hija del Coyote (1950)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

En rik affärs­man avlider. Hans barn­barn, Carita, som han tagit hand om sedan barn­domen ska ärva hans förmö­genhet. Efter­som hon ska ärva utsätts hon för stor fara. Don César blir utsedd till hennes mentor och det är i Los Ange­les testa­­mentet ska läsas upp.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

I boken spelar Leonorín , don Césars dotter, en stor roll. Tack vare Leonorín räddas Guadalupe från att dödas. Historien fortsätter i nästa bok, Una niña peligrosa.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Problemen som brist på pengar ger vet endast de fattiga. (Los proble­mas que plantea la falta de dinero sola­mente los conocen los pobres.)

Egoismen är sam­hällets hörnsten.  (El egoísmo es la piedra funda­mental de la sociedad.)

Endast de som främst tycker om sig själva kan rea­lisera stora saker. (Sólo aquellos que se quieren principal­mente a ellos mismos realizan grandes cosas.)

 

Prolog

Carita Lowell är son­dotter till mångmiljo­nären Lowell, som har tagit and om henne och uppfostrat henne sedan hon var liten. Hennes mor Dulce är inbillnings­sjuk och har inte orkat med dottern efter att maken, Lowells son, dog. Lowell var excen­trisk och rik och när han avled ärvde Carita före­taget ”Lowell Herma­nos”, ett stort företag inom köttin­dustrin.

 

Kapitel I. Arvtagerskan

Carita Lowell kommer med diligen­sen, klädd som en man. Jingo Carter går fram till henne och påstår att han är ombud från don César de Echagüe och ska visa henne vägen. Tre män, Krem, Harford och Wed, ingriper och säger åt Carter att låta flickan vara i fred. De skjuter mot benen och skrattar åt honom. Carita drar sin revolver och skjuter tre skott i snabb följd för att sätta sig i respekt. Maloney tänker ingripa genom att fånga Carita med lasson men det förhindras av César de Echagüe y Acavedo, don Césars son. Krem, Harford och Wed sätts i häkte av Teodoro Mateos, medan Maloney får gå. Denne säger till César att han ska hälsa sin far från Faust Maloney

 

Kapitel II. Vild blomma

Serena, Yesares fru, ska hjälpa Carita att köpa dam­kläder. Hon vill bli fin så att César lägger märke till henne. Hon ger Serena en sedel­bunt att handla för. Senare, efter att ha klätt sig i de köpta kläderna, blir Carita så förvandlad att César inte känner igen henne då de ses på värds­huset. Pedro Bien­venido kommer och lämnar av Leonorín till César. Carita vill ha en dubbel whiskey, säger hon, och även Leon­orín får lite whiskey i ett glas utspätt med läsk. Instörtandes kommer tre ynglingar, Caritas kusiner, Homer, Sophocles and Virgil. De klappar hård­hänt om César och tackar honom för att han ställt upp för Cary, som är deras smek­namn på Carita. De tre kusinerna är mer vilda än tama men Leon­orín gillar dem. Efter ett tag kommer också don César till värds­huset. Han har hämtats av Yesares.

 

Kapitel III. Mentor

Don César berättar att de anhållna har släppts eftersom ingen anklagelse riktas mot dem då Carter lämnat stan. Carita tycker att det inte finns fungerande rättvisa i staden och att därför Virgil, en av kusinerna, bör ta över som sheriff. Mateos, sheriffen, har dock lång tid kvar i sitt ämbete men det har Leonorín en lösning på, nämligen ”pangpang”. De tre kusinerna lämnar värdshuset för att ta sig en allvarlig pratstund med dem som antastade Carita. Don César läser introduktions­brevet från Lowell. Där ber denne att don César ska bli mentor för Carita så att hon verkligen får sitt arv. Don César accepterar. Plötsligt upp­täcker man att Leon­orín är borta.

 

Kapitel IV. Jagar fram som en vinthund

Leonorín springer ifatt de tre kusinerna på väg till Bella Unión. Virgil får reda på var Krem, Harford and Wed finns i lokalen och när Harford and Wed reser sig får de sina skallar ihopslagna så att de förlorar medve­tandet. Krem sitter kvar men vågar inte resa sig från bordet. Maloney går till angrepp och det blir slagsmål mellan honom och Homer. Då Maloney ska kasta ett bord mot Homer räddar Leon­orín honom genom att skrika så högt och gällt att alla inklusive Maloney kommer helt av sig. Maloney tar ner en brand­yxa för att klyva skallen på Homer men denne räddas av Carita som kommer instör­tandes. Hon skjuter ett skott mot yxan så att Maloney tvingas släppa den. Då don César, César, Carita och Leonorín sedan kommer till San Antonio-ranchen blir Guadalupe chockad av vad som hänt. Det leder till ett uppträ­dande då Carita krossar en antik vas. Senare grälar César och Guada­lupe och hon lägger sig att sova ensam i sitt gamla rum, det som hon hade som tjänste­flicka.

 

Kapitel V. En skugga i fönstret

Guadalupe öppnar fönstret och överfalls av en maskerad man som försöker strypa henne. Hon räddas av Leonoríns skrik och av Coyote, som befinner sig i källaren och nästan är redo att rida ut som Coyote när skriket kommer. Han är inte riktigt klar med revolvrarna men kommer nu till undsät­tning. Den maskerade, Harford, hoppar ut genom fönstret men skjuts av Coyote. Då denne hoppar ut i trädgår­den har han bara två skott kvar i revolvern och inga att ladda om med. Pedro Bien­venido, som kommer ut blir träffad då han öppnar köksdörren men lyckas skicka iväg Leonorín längs en växt­gång i den mörka träd­gården med en låda patroner till Coyote. Denne skjuter de två skotten han har kvar mot en plats i mörkret där han hör någon röra sig. Han lyckas träffa. Det visar sig att Pedro inte är allvarligt skadad. Don César går in i huset och byter kläder. Sedan kommer han ut från sovrummet, gäspande, och säger till Carita att hon måste stanna på ranchen. Det är där uppläs­ningen av testamentet kommer att äga rum. Advokat Farrin­gold står för uppläs­ningen. Guadalupe återvänder till deras gemen­samma sovrum och är glad över att hon har klarat livet. Don César uttalar en viss misstänk­samhet mot Caritas kusiner och nämner namnet Rogelio Lanuz. Det är en man med många barn och en vurm för att märka sina tillhörig­heter, t o m sina barn. Don César har inte träffat honom på några år men ska söka upp honom nästa dag, säger han.

 

Kapitel VI. Ett överfall och något mer

Homer, Sophocles and Virgil överfal­ler diligen­sen men tar bara Farringolds väska och läser testa­mentet som ligger i den. Om inte Carita kan ärva går arvet till närmaste arvingar. De rör inte guldet som finns i dili­gensen och som är värt 50 tusen dollar. När de givit sig av kommer passage­rarna, kusken och vakten överens om att dela på guldet, gömma var sin femte­del och skylla på att banditerna tog guldet. När dili­gensen kommer till Los Angeles arreste­rar Teodoro Mateos de tre bröderna. Men han vet att de inte stal guldet eftersom Coyote har sagt till honom att de är oskyl­diga.

 

Kapitel VII. Federal freds­domare

Dulce Dreier, Caritas mor, får besök av Farrin­gold, som tvingar henne att skriva under full­makter och kvitton så att Farringold kan lägga beslag på en stor del arvet efter Lowell. Då han lämnar hennes rum tar en man tag i hans dokument­portfölj. Det är Evilo Lugones och han och Juan för Farringold i en vagn till kontoret där Coyote väntar. Denne bränner Farrin­golds skuld­sedlar som han tagit fram ur Farrin­golds kassa­skåp. Han bränner också de underskrivna dokumenten. Då Cáceres, en av låntagarna kommer för att sätta om sitt lån, som han varit tvungen att betala ockerränta på, blir han över­lycklig när han förstår att skuld­sedeln är borta. Jingo Carter, som sköts i foten av Maloneys män i det inle­dande bråket, är i själva verket federal agent och har kommit till Kali­fornien med anledning av Lowells testa­mente och arvet efter honom. Han håller bl a på med att utreda diligens­överfallet. En femtedel av det stulna guldet påträffas i Farrin­golds kassa­skåp och Mateos arresterar honom. På väg från kontoret tar Farrin­gold ett par tabletter för sin hosta men tabletterna innehåller ett dödligt gift. Då han ångrar sig tar Mateos och Carter honom till doktor Olvideo men Farringold dör på vägen.

 

Ytterligare bidrag

Polisväsen, medborgargarden och prisjägare  Källa: Svenska wikipedia

Det fanns olika slag av sherif­fer i gamla västern, stads­sheriffer, county­sheriffer och federala sherif­fer. Stadssherif­ferna utsågs i val av befolk­ningen. De hade vice­sheriffer som hjälp, antalet berodde på stadens storlek. Stads­sherifferna skötte ordningen i staden, som att stoppa slagsmål, fylla och snat­teri. Vid grövre brott tog de hjälp av fede­rala sheriffer. County­sherifferna utsågs också av befolk­ningen genom val. De hade vice­sheriffer som hjälp. Antalet berodde på countyts storlek. County­sherifferna tog hand om ordningen i glesbyg­den, som att stoppa banditer som rånade dili­genser och tåg, men även boskaps­tjuvar. Vid grövre brott tog de hjälp av fede­rala sherif­fer. Federala sheriffer (U.S. Marshals) hjälpte lokala sherif­fer med grövre brotts­lighet som mord och organiserad brottslighet. De fede­rala sherifferna hade också rätt att gripa brott­slingar i vilken delstat som helst.

Ute på lands­bygden där det var långt till närmaste dom­stol och korrup­tion var vanligt förekom­mande kunde lokalbe­folkningen besluta sig för att ta lagen i egna händer. De kunde då bli enskilda vigi­lanter eller bilda medborgar­garden för att tillfångata och straffa krimi­nella. Straff utgjordes ofta av lynchning för grövre brott som kreaturs­stöld, bank- och tågrån samt mord. Enligt lagboken var det dock bara mord, anstiftan till mord, medhjälp till mord och lands­förräderi som kunde leda till döds­straff. Medborgar­garden kunde också misshandla krimi­nella för att skrämma dem till att lämna countyt för mindre brott, till exempel falsk­spel och bedrä­geri. Detta var olagligt, men få ville vittna mot dem som gjorde detta då de antingen ansåg att de kriminella fick det straff de förtjänade eller för att de var rädda att själv bli hängda.

Ett lukrativt men farligt yrkesval var att bli pris­jägare, som sökte upp kriminella som rättsvä­sendet hade efterlyst. Exempel var personer som begått rån, mord, våldtäkt, boskaps­stöld, häststöld, falsk­spel och/eller människo­rov. Till exempel kunde en falsk­spelare ha efterlysning på 20 dollar men en mördare kunde ha efter­lysning på flera tusen dollar, beroende hur många han eller hon hade dödat och vem offret var. Deser­törer jagades också och armén betalade 200 dollar om en deser­tör fångades in.

Detektiv­byråer jagade också brotts­lingar. De använde en farlig metod som inte rätts­väsendet använde: De infiltrerade bandit­ligor för att få reda på var deras göm­ställen var. Sherif­ferna använde inte detta sätt, eftersom infiltra­törer ibland var tvungna att begå brott, och en sheriff som begick brott avske­dades. Men privat­detektiverna som gjorde det slapp straff för att de ställde upp som kronvittnen. Detektivbyråer kunde också mot betalning hjälpa privat­personer, till exempel om någon hade försvun­nit, eller unga kvinnor som hade rövats bort för att tvingas att prosti­tuera sig.

Längs upp på sidan          Till huvudsidan