Textruta: Coyote nr 106
Camino del “Miedo”
(Fruktans väg)
av José Mallorqui


 Coyote nr 106.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Camino del “Miedo”  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Corri­gan har dragit sig tillbaka på ranchen ”Miedo” men hotas av kapten Corey, en federal kapten, inom det militära spion­aget. Han har dragit rätt slutsatser angående vad som hände med guldet och de fede­rala myndig­heterna försöker nu få tag på skatten. Coyote måste ingripa, främst för att rädda kaptenen.

 

Omdöme: 7

  

Kom­mentar:

Boken är fort­sättning på La gloria de don Goyo och histo­rien fort­sätter i nästa bok, Traición en Monte Brumas.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Den som flyr från andras med­lidande får emotta ogillande från omgivningen.   (Él que huye de aceptar la com­pasión ajena suele provocar el ajeno odio.)

Skönhet och fulhet är samman­kopplade med varandra.   (Belleza y fealdad van tan unidas.)

Det finns perso­ner som föds unga och dör yngre än de föddes.  (Hay personas que nacen jóvenes y mueren más jóvenes de lo que nacieron.)

 

Kapitel 1: Sydstats­arméns veteraner

Kapten Lewis Lord följer med Delia, Carmen Paz dotter, till skolan. Delia har med sig ett matpaket till en tiggare hon känner. Tiggaren kommer fram och får paketet. Don César de Echagües vagn håller på att köra över Delia men tiggaren räddar henne. Flickan blir skjutsad hem medan don César bjuder tiggaren på ett glas konjak. Då César går för att möta sin vagn ser han tiggaren sitta gömd och smygtitta in på gården där Delia och hennes mamma finns. Han förstår att tiggaren är Dale Corrigan.

 

Kapitel 2: Goda grannar

Don César går in till Carmen och Delia i huset. Lewis Lord kommer också och dessutom fruar som señora Alba, señora Villa­vicencio och señora De Camp. De beklagar det som hänt, gråter och beter sig allmänt hysteriskt. Till slut blir Carmen och don César ensamma med lilla Delia, som idag slipper gå till skolan efter det som hänt. Hon börjar istället leka med kam­rater för vilka hon berättar om hur hon räddats från döden.

 

Kapitel 3: Det förflutna

Don César stannar kvar en stund och pratar med Carmen. Hon skulle vilja träffa Delias räddare och tacka honom. Hon berättar också om ranchen ”Miedo”, som har en mystisk ägare, som hjälper före detta sydstats­soldater liksom hon gör själv. På natten hör hon steg i köket fast vågar inte se efter eller skjuta eftersom dottern då skulle vakna. Till slut bestämmer hon sig för att sova över hos farbrodern nästa natt. Då tar sig Monty och Miller, gamla bekanta till Corrigan, in i huset och även i sovrum­met och hittar den falska kartan över guldets göm­ställe. Fast de tror att de hittat den rätta kartan. Nästa dag letar de efter guldet men Corri­gan, med en näsduk knuten över ansiktet, kommer på dem och skjuter dem. Bakom honom ser han då att Coyote står. Han säger att det var onödigt att döda de två männen. Corrigan har tidigare även mördat Hayden, som också har varit inne i huset för att leta efter kartan. Coyote försöker övertyga Corrigan om lägga om sitt liv, att berätta för frun att han lever och träffa henne och dottern. Han ska inte vara rädd för att visa sin vanställd­het. Men Corrigan vill inte ha någon medöm­kan utan avfärdar Coyotes råd. Coyote lovar att sluta bry sig som han gjort hittills.

 

Kapitel 4: Monstret i sitt näste

Dale Corrigan återvänder ridandes till ranchbygg­naden. Ranchen är som ett strängt bevakat fort. Han släpps förbi av väktarna, som är många, och ger order om att liken efter de två som sköts ska tas om hand. Han ger också order om att bevak­ningen ska öka eftersom Coyote kanske vill ta sig in på ranchen. Men han vill inte att Coyote dödas om han blir tillfånga­tagen. En av hans underlydande yttrar sig respektlöst och drar sin revolver. Han blir skjuten av en av vakterna. Denne följer sedan med Dale in på hans arbetsrum och berättar där att vakterna har blivit nervösa av att ingenting händer. De hade trott att Corrigan skulle starta kriget igen. Det har dock aldrig varit Corrigans avsikt och han har aldrig sagt det. När vakten gått ser han på ett foto av Carmen och dottern och tittar sedan på sitt eget ansikte i en spegel. Han kastar spegeln i vämjelse på golvet så att den går sönder.

 

Kapitel 5: På spåret efter en skatt

Kapten Wendell Corey får i uppdrag att resa till Kali­fornien för att spåra guldet. Om har får problem ska Corey kontakta César de Echa­güe. Ett kodat telegram om detta skickas till fort Moore. Arthur Freed, underrättelse­tjänsten, är också inkopplad på fallet och studerar Corri­gans mapp där ett porträtt av Carmen finns. Han tycker att Corrigan visade god smak som fast­nade för en så vacker kvinna.

 

Kapitel 6: Ett högdjur på resa

Diligen­sen avgår fullsatt från San Fran­cisco. Inne i vagnen åker Don César, kapten Corey, Ricardo Yesares och Lorena Tuft, en ung skåde­spelerska. En annan skåde­spelare, kollega till Lorena, Orlando MacGregor, sitter på taket tillsam­mans med kusken och där tvingas också Lorenas och Orlandos agent, senor Lacey, sitta. Resan går bra ända fram till strax före Los Ange­les där en eskort hämtar kapten Corey. Men när diligen­sen kommer fram väntar Lord med det rätta eskorten. Denne förstår att den för säkerhets­tjänsten så viktige kapten Corey har kidnap­pats. Arthur Freed i Washing­ton förstår också detta efter telegraf­kontakt. Något har gått snett. Han måste själv åka väster­ut.

 

Kapitel 7: Gyllene fängelse

Efter hand förstår Corey att han blivit kidnap­pad. Han är fången hos Corri­gan på ranchen ”El Miedo”. Hans stövlar tas från honom så att han inte kan fly till fots och det finns ju också hundar och gott om vakter. Han träffar Corri­gan och får reda på att denne kidnappat honom för att Corey har ”förstått för mycket” angående Corrigan och guldet. Corrigan tänker skicka Corey med en lång­sam båt till Kina så att han är borta ett par år från USA och Kalifornien. Bridges, Corrigans löjtnant, för Corey till det rum som han ska sova i. Rummet görs i ordning av Bridges flickvän Loreto. Men det visar sig att Bridges är beredd att hjälpa Corey fly mot att han slipper bli ankla­gad för något och får en procent av skatten. Corey och Bridges ska lämna ”Miedo” strax efter midnatt är det tänkt.

 

Kapitel 8: Flykten från ”Miedo”

På överens­kommen tid kommer Bridges och hämtar Corey. Men då de kommit in i skogen stannar Bridges och skyller på att han har hört hovslag. Då Corey fortsät­ter skjuter Bridges honom oväntat. Corrigan har ridit till Los Angeles för att ordna med att sända Corey med båt till Kina men har glömt pengar åt skeppa­ren och återvänder därför oväntat och upptäcker förrä­deriet. Han skjuter Bridges och då han ska ladda om revolvern dyker Coyote upp. Denne säger sig ha misslyckats med att rädda Corey och ger Corrigan rådet att fly eftersom militären snart kommer till ranchen. De kommer att anklaga Corrigan för att ha mördat Corey. Corrigan är ovillig att gå Coyote till mötes och förklarar krig på liv och död mot honom. Då militä­ren kommer till ”El Miedo” har Corrigan flytt upp i bergen.

 

Ytterligare bidrag

 

Amerikanska inbördeskriget  Del 2  Texten hämtad från  Svensk wikipedia

 

Slaget vid Gettysburg.pngÅr 1863 avslutades den konfe­dererade gene­ralen Robert E. Lees avance­mang norrut i neder­lag i slaget vid Gettys­burg. I väster, fick federala styrkor kontrol­len över Mississippi­floden efter bl a belägringen av Vicks­burg och splittrade därmed konfedera­tionen i två delar och förstörde mycket av deras västra armé. Tack vare sina fram­gångar i väst, gavs Ulysses S. Grant befälet över den östra armén 1864 och organise­rade arméer som kunde attack­era konfedera­tionen från alla håll, vilket ökade nordstaternas fördel i man­skap. Grant omstruktu­rerade unions­armén och gav andra generaler befälet över divisioner som skulle stödja hans avance­mang in i Virginia. Han ledde beläg­ringen av Peters­burg som nästan gjorde slut på resten av Lees armé. Samtidigt eröv­rade general Sher­man Atlanta och marsche­rade mot havet och förstörde konfedera­tionens infra­struktur längs vägen. När konfedera­tionens försök att försvara Peters­burg miss­yckades, retirerade den konfede­rerade armén men förfölj­des och besegrades, vilket resulterade i Lees kapitu­lation till Grant vid Appomat­tox den 9 april 1865.

 

Nordstaternas seger innebar slutet på konfedera­tionen och slaveriet i USA och stärkte den federala rege­ringens roll. Först år 1869 beslutade president Andrew Johnson om allmän amnesti för nordstats­desertörer och sydstats­soldater för brott begångna under inbördes­kriget.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan