Textruta: Coyote nr 102
El ahijado de don Goyo
(Don Goyos gudson)
av José Mallorqui


Coyote nr 102.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

El ahi­jado de don Goyo  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Det har gått åtta år sedan Pepito kom till don Goyo och blen fåra­herde i bergen. Nu är det tid för hämn­den på de pris­jägare som bar skulden till Jezús Az­nar och Lucías död. Men Coy­ote behöver vara med för att hjäl­pa till.

 

Omdöme: 7

 

Kom­mentar:

Boken är en uppfölj­ning av El mensa­jero del Coyote och histo­rien får sin fortsätt­ning i Las angus­tias de don Goyo. Här före­kommer en gam­mal bekant från tidi­gare, ”Diamant” War­dell.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Jag litar inte på  hederliga män. (Desconfío de los hombres honrados.)

Flykt från askan till elden.  (Escapar de la sartén para caer al fuego.)

Den som griper till svärd ska med svärd förgås. [Ordagrant: Den som dödar med bly ska dö av bly.]  (El que al plomo mata, a plomo muere.)

Ingen kil är sämre än virket själv.  (No hay peor cuña que la de la misma madera.)

 

Slutet:

Lewis Masca­rott går över torget och möter don Goyo, som tänker utmana honom på duell.

 

Kapitel 1: En lugn och stilla by

Fred Blazer anlän­der till hotellet i Las Lunas och får ganska omgå­ende en pistol I ryggen. Det är agenten Norman Daniels, som är på jakt efter honom. Denne jobbar för Beers detektiv­byrå och har fått uppdra­get efter mordet på Rosita Castañe­das far. Don César är i hotell­vestibulen och lägger märke till det hela.

 

Kapitel 2: Vatten till ran­chen

Den handbojor­försedde Fred och hans väkta­re Daniels åker först dili­gence och tar sedan tåget mot San Fran­sisco. Efter några stationer blir Fred räddad av Coyo­tes män, vars identi­teter döljs av lös­skägg och lösmus­tascher. Fred har en prat­stund med Coyote och går med på att byta iden­titet till Frank Benton och åka till Potre­ro för att  arbeta för Coyote. Coyote ska hjälpa honom att bli ren­tvådd från ankla­gelserna. Han får se bilder på de sex prisjä­garna som för åtta-nio år sedan mördade Jesús och Lucía och Coyote säger att det finns en sjunde, Lewis Masca­rott.

 

Kapitel 3: Fåra­herden

Pepito visar don Goyo hur duktig han har blivit på målskjut­ning under de åtta år som han varit fåra­herde och tränats av den gamle bandi­ten Benito Caldera. Men Pepito saknar hatet, energin och lusten som krävs för att häm­nas sin fars pch mors död. Det är Benito och Coyote klara över. Detta faktum har don Goyo svårt att smälta.

 

Kapitel 4: En man kom­mer till Potre­ro

Frank Benton tar in på hotell Bon Ton och pratar med Paul Bone, hotell­portieren. Hotellet, restau­rangerna, affärerna får betala ”skydds­avgifter” för att försäkra sig mot brand och skade­görelse och till och med för att undvika att bli dödade. Pero­martín, dvs Pérez Martí­nez, som driver affären i byn, kommer in och Paul Bone föreslår att man skulle kunna välja nykom­lingen till sheriff. Men han förkastar själv idén eftersom Benton i så fall snart skulle mördas och affärs­idkarna skulle påläg­gas nya avgifter som straff.

 

Kapitel 5: Låt honom dö i frid

Bibiano Pala­zuelos vägrar skriva på “försäk­ringen” som Nick Chain kräver. De befinner sig på krogen Alham­bra. När det blir revolver­duell har inte Bibiano en chans eftersom Chain är profes­sionell revolver­man. Men Frank Benton blir vittne till mordet, som han anser det är, och han skjuter pistolen ur handen på Chain. Han går sedan med honom till fängelset där Vallejo, mexi­kanen som är fängelse­vaktare, motvilligt går med på att låsa in honom. Efter att Frank har ätit middag på kines­restaurangen och går till sitt hotell ser han att Cain redan har slup­pit ut efter sin korta cell­vistelse.

 

Kapitel 6: En kvinnas med­känsla

Frank Nadeau och Aaron Keller diskuterar med Chain angå­ende Frank Benton. Man har hört att Castañedas mördare,  Fred Blazer, har blivit skjuten i San Fransisco. Detta kommer från Wardell, som ju driver det luxiösa spelkasinot i San Fransisco och som har säkra kontakter i den undre världen. Nadeau vill gifta sig med Rosario, dottern till den mördade Casta­ñeda. Anled­ningen är att komma över affärs­uppgifter som bank­mannen hade. Nadeau och Keller går till hotel­let Bon Ton för att prata med Benton men denne släpper inte in dem på sitt rum utan hotar att skjuta dem genom dörren om de inte försvin­ner. Men Benton skickar ut ett hand­skrivet papper under dörren där han textat att han vill träffa Nadeau och Keller i den gamla missions­stationens kapell om en timme. Sedan träffar Nadeau Rosario och berättar att Blazer är död och vill ha besked om de ska gifta sig eller inte. Hon känner medli­dande med Nadeau och säger ja, vilket hon strax där­efter ångrar.

 

Kapitel 7: Att miss­tro ärliga män

Nadeau och Keller träffar Frank Benton i det gamla missions­kapellet. Benton säger att han vill bli anställd som kommis­sionär och att det skulle vara till fördel för ”bolaget” om lag började gälla i staden. Bentons första åtgärd skulle blir att ställa Chain inför rätta så att hans eventu­ella skuld skulle kunna prövas.

 

Kapitel 8: Potreros kommis­sarie

Frank Benton ser att don César har kommit till hotellet när han åter­vänder dit. Denne verkar dock inte känna igenom honom. Peromartin, Bone och don César pratar och Peromartin klagar över eländet i staden. Don César baga­telliserar det hela genom att berätta ”filosofiska historier” på sitt eget sätt men ger sedan rådet att välja Benton till kommis­sarie. Då denne blir ombedd av folk i staden att ta jobbet accep­terar han efter att först ha låtsats tveka.

 

Kapitel 9: Kommis­sariens hårda nypor

När Benton har installerat sig på sheriffs­kontoret märker han att don Goyo kommit till byn. Eftersom don César och Rosario tar emot honom går Benton istället till banken eftersom han är rädd att don César ska känna igenom honom trots mustachen och den ändrade frisyren. Nadeau säger att ett tillkänna­givande satts in i tid­ningen, att det från och med nu är förbju­det att bära vapen i staden. Dessutom tillkännages gifter­målet mellan Rosario och honom. Då Benton kommer tillbaks till sitt kontor får han besök av Rosario. Hon vet att han är samme person som Fred Blazer. Hon har fått ett  brev från Coyote där Coyote skriver att Fred inte är skyldig till mordet men att han inte vet vilken som sköt hennes far. Coyote uppma­nar Rosario att samarbeta med den nye kommis­sarien för att få reda på den skyldige. I staden skjuts det vilt för att testa den nye komis­sarien. När Benton kommer dit där det skjuts mest försvinner alla utom Chain. Han har lagt en man i bakhåll, Royle, som ska skjuta Benton med gevär när skottloss­ningen mellan dem börjar. Men någon ger Royle ett slag i skal­len precis när han ska skjuta och Chain missar sitt skott. Benton träffar och skjuter Chain. Benton sover den natten på golvet på sitt kontor för att inte bli skjuten i sängen från fönstret på kontoret.

 

Kapitel 10: En gåva till ”Diamant” War­dell

Nadeau skickar en gåva med posten till Wardell. Don Goyo har ett samtal med don César innan han lämnar staden. Han säger att snart är det dags för hämnd. Pepito är redo. Don César diskuterar saken med fader Sepulveda och ber denne se till så att pojken hålls borta från dramats upplösning. En annan person ska ta Pepitos plats, men vilken denne person är vill don César inte säga.

 

Kapitel 11: Dramat och aktörerna

Till middagen bjuds Rosario, Blazer, Keller, Nadeau och även Lewis Masca­rott men denne kommer inte. Nadeau viskar till Rosita att han har goda nyheter för henne angående mordet på pappan men först ska de äta. Det ringer på dörren. Det är en anställd på posten som säger att paketet som skickats till Wardell har kommit tillbaka och den anställde behöver en signatur av Nadeau. När posttjänste­mannen går efter att ha fått påskriften tar sig Coyote in och uppmanar Rosario att öppna paketet. Det inne­håller en av de dyrbara smyckena som försvann i samband med mordet, en diamant­ring som Rosario känner igen. Hon har tidigare trott att Blazer tog smyckena. Nu förstår hon att det är Nadeau som har tagit dem och att det är han som mördat pappan. Keller drar revolvern. Han förstår att Nadeau har lurat honom på bytet. Nadeau sade aldrig något om de dyrbara smyckena. Nadeau går mot Keller som skjuter honom och Keller blir sedan skjuten av Blazer. Coyote säger att nu ska juve­lerna och diaman­terna återlämnas till sina ägare. De var nämligen deponerade hos Rosarios pappa på banken och fadern ska frias från alla miss­tankar. Coyote fäster kopior av bilden före­ställande Jesús Aznar och hans mördare på de två skjutnas bröst med kryss över deras bilder.

 

Kapitel 12: Don Goyos glädje

Då don César senare träffar don Goyo utanför hotellets värds­hus i Los Angeles är don Goyo eld och lågor. Han såg inte hämnden men det står tidningen och han tror att det är Pepito som ligger bakom. Och Benito Caldera och Coyote som inte trodde att Pepito skulle klara det! Don Goyo är lycklig. Han vill bjuda don César på fin cognac för att fira och är själv beredd att dricka mjölk. Nu återstår fyra stycken av Jesús avrättare tills hämnden är klar.

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende bidrag är en fri över­sättning av en webbsida på nätet där kända laglösa i gamla western beskrivs.

 

Levnadsbeskrivningarna har hämtats från boken ”Pistoleros y forajidos” av Gregorio Doval.

 

Billy the Kid

Han fick ihop tjugoen skåror på pistolen för tjugoen döda under sitt tjugo­ett år långa liv. Det är dock inte säkert belagt att han verkligen sköt så många. Hans smeknamn för tankarna till en vild barn- och ungdom i Vilda Västern. Faktum är att han föd­des i New York som William Henry McCarthy och tidigt blev föräldra­lös. Han började stjäla som ung för att få ihop mat till sin yngre bror och första gången han dödade var i själv­försvar. Senare stack han ner en man med kniv bakifrån för att hjälpa en kamrat. Han levde på flykt från rättvisan under resten av sitt liv. Han blev medlem i ett bandit­band i New Mexico som höll på med boskaps­stölder. 1881 infångades han och dömdes till döden genom hängning för mord på sheriff William Brady. Han rymde från fängelset och förde till och med förhand­lingar med guvernör Lewis Wallace angående benåd­ning men till slut kom rättvisan i fatt honom. Sheriff Pat Garrett, en gammal vän till honom, sköt honom med tre skott. Efter hans död blev han en legend och hans liv har varit motiv i många romaner, visor och filmer.

 

Butch Cassidy

Robert LeRoy Parker föddes i en mormon­familj i Utah som äldst av tretton barn. Under en kort tid arbetade han som slaktare (butcher) och fick därför smek­namnet Butch. Som artonåring, 1884, tog Leroy namnet Butch Cassidy - Cassidy efter en beundrad granne från barndoms­åren. Han lärde sig stjäla boskap och råna banker. Efter att ha avtjänat ett arton månaders fängelse­straff för häststöld bildade han ett rånargäng som fick namnet The Wild Bunch. En av kumpa­nerna i gänget var Harry Longa­bough, mera känd som Sun­dance Kid. De stal boskap från större ranch­ägare som försökte få småägare i konkurs. Butch Cassidy kom därför att kallas "Västerns Robin Hood".

Hans första större brott var rånet mot San Miguel Valley Bank i Telluride i juni 1889, då han och hans gäng kom över omkring 20 000 dollar. Bandet fortsatte sedan att råna banker och tåg och fick snart detektiv­byrån Pinkerton efter sig. Sun­dance Kid och Butch Cassidy såg sig nödsa­kade att fly från Nord­amerika. De kom 1901 till Argentina och fortsatte sina rån där och i Bolivia. Åren gick och överfallen och rånen blev många. En dag i november 1908 beläg­rades de i en stuga av den bolivi­anska polisen och blev då skjutna till döds. Då inga gravar med deras namn seder­mera kunde hittas uppkom en legend om att Butch och Sundance återvänt till Nordamerika för att leva där i fred under återsto­den av sina dagar.

 

Bröderna Dalton

Av de femton barnen som saloon­ägaren Lewis Dalton och Adeline Younger satte till världen överlevde tretton till vuxen ålder. De ville alla tjäna lagen men övergick till brottslig bana då de hade förstått hur dåligt betald en sheriff var. Bob var den överlägset mest våldsamme, men Grat blev mest ryktbar då han enligt en anekdot flydde efter att ha fångats och hoppade ut från tågföns­tret ner i San Joaquin River medan tåget var i rörelse.

Bröderna rånade tåg och banker i USA under slutet på 1800-talet. De flesta ligamedlem­marna dog 1892 i Coffeyville, Kansas, Montgomery County, Kansas, när de försökte råna två banker samtidigt. De tog 25 000 dollar på tolv minuter men blev tvungna att skjuta sig ut. Den enda överle­vande från Coffeyville var Emmett Dalton som kom ut från fängelset efter 14 år. Han blev för övrigt laglydig efter fängel­set och släppte böcker samt gjorde film om sitt liv med The Dalton Gang.

 

Wyatt Earp

I oktober 1881 i Tombstone, Arizona, inträffade den berömda revolver­duellen i O.K. Corral, då Wyatt Earp och hans gäng mötte Ike Clantons gäng. Skottloss­ningen pågick under trettio sekunder. De två bröderna till Wyatt, Morgan och Virgil, blev allvarligt sårade medan hans vän Doc Holliday fick lindriga skador. På motståndar­sidan dödades tre av deltagarna, en bror till Ike Clanton och de två McLaury-bröder­na, medan Ike själv och en kumpan klarade sig undan genom att fly. Själv klarade sig Wyatt helt utan skador liksom han gjorde i alla de många revover­dueller han deltog i. Tidigare hade han varit buffalo­jägare och blivit ryktbar efter att ha rensat upp i städerna Wichita och Dodge City, där laglöshet rådde innan Wyatt blev sheriff och röjde upp där. Efter Dodge City flyttade han till Tomb­stone där hans bror Virgil hade blivit förste­sheriff och han själv skulle tjäna 1000 dollar i veckan som ägare till en spelhall. Efter duellen vid O.K. Corral drev han en tid en spel­klubb i San Fran­cisco, blev hästuppfö­dare och födde upp fullblod i San Diego, flyttade till Alaska under guld­rushen och kom till slut till Holly­wood där han träffade den unge John Wayne, som tog Wyatt som modell för sin första västern­roll. Wyatt Earp dog först vid 81 års ålder och då av blås­katarr.

 

John Wesley Hardin

Namnet har blivit känt under 1900-talet eftersom ett av Bob Dylans album hette just John Wesley Hardin. Men den John Wesley som titellåten handlar om har föga eller inget med den verklige pistol­mannen, som var kallblodig mörda­re. Han var son till en kringre­sande predikant i Texas och var under hela livet fanatisk sydsta­tare. Han var övertygad om att de fyrtio personer som han mördade var "inkarnationer av djävulen". Den förste av hans offer var en före detta slav som han påstod skulle slå honom. Längre fram sköt han faktiskt en man som snarkade i rummet intill och hindrade honom från att sova. Han lyckades hålla sig undan polisen och det var först efter att han skjutit en sheriff, som försökte arrestera honom, och både lokal och federal polis jagade honom som han kunde gripas. Innan dess hade han hunnit gifta sig och skaffa flera barn. Han dömdes för mordet på sheriffen till 25 års fängelse och satt av sexton av dem. Under åren i fängelse studerade han teologi och juridik och när han blivit frigiven begav han sig till El Paso och försökte försörja sig som advo­kat. Han kom i tvist med en viss John Selman, som tidigare även han varit pistol­man. Det resulterade i att John Wesley Harding blev skjuten i huvudet. På grund av alla intressanta – mer eller mindre sanna - historier om John Wersley Harding och de mord han utförde blev han en legend efter sin död.


Wild Bill Hickok

Liksom många andra äventy­rare i gränsområden blev James Butler Hickok offer för den ryktbar­het – närd av överdrifter - som hans mod gett honom. Fram till 19 år var han farmare i Illinois och körde dili­gens. Han erhöll smek­namnet "Wild" efter att ha dödat en björn beväpnad endast med en kniv. Som polis i Nebraska gjorde han ensam slut på tre medlem­mar i bandet McCanles. Wild Bill Hackok blev spion under inbördes­kriget  i Custers sjunde kavalleri och efter kriget fick han jobb som sheriff i diverse städer. Hans äventyr och bedrifter spreds över landet i en berömd intervju med honom gjord av Henry Morton Stanley. Spelskulder tvingade honom att delta i Buffalo Bills Wild West-show och 1876 red han in i Dead­wood, South Dakota, för att tjäna några dollar på poker­spel i saloonen där. Den 2 augusti sköt en viss McCall honom bakifrån i nacken när han spelade poker. Korten som Wild Bill höll i handen då han sköts, två svarta ess och två svarta åttor, har blivit kända som "död mans hand"

 

Doc Holliday

Ett jobb som profes­sionell kortspe­lare, svår tuberkulos och stark passion för livet präglade John Henry Hollidays korta liv. Han blev doktor i odonto­logi i Philadelphia och tvingades av sjukdomen att bege sig till den heta, torra western, där han blev känd som revolverman och gav sig spelet i våld, medve­ten om att hans dagar var räknade. Han blev vän med Wyatt Earp i Fort Griffin, Texas, och kom efter honom till Tomb­stone, där han skulle komma att delta i pistol­duellen vid OK Corral och senare i hämnden som följde efter mordet på Morgan Earp. Han dog på ett hotell i Glenwood Springs vid 36 års ålder efter att ha beställt ett glas whisky. Han nekades whiskyn och sägs ha tittat på sina bara fötter. Man hade alltid sagt honom att han skulle dö med stöv­larna på. Nu hade han inga stövlar när han dog.

 

Jesse James

År 1864 gick ton­åringen Jesse, hans äldre bror Frank och klanen Younger, som var sysslingar till Dalton-gänget, med i Bloody Bill Andersons federala guerilla­band. Deras karriär blev hänsyns­lös att alla uteslöts från allmän amnesti efter kriget. Så föddes en kriminell karriär som framgick av Jesses brevväxling med chefen för Kansas City Times. Den gene­rerade ett miljonbyte och skapade legenden "Robin Hood i Västern" som lite eller ingenting hade med verkligheten att göra. Jesse James fick sympati från allmänheten när Pinkerton dödade hans bror och hans mor lämnades lamslagen med en brand­bomb i familjens hem. Det misslyckade rånet på First National Bank of Northfield, Minnesota, 1876, marke­rade början till slutet för bandet. Sex år senare blev Jesse skjuten i ryggen av sin vän Bob Ford. Mordet hade sitt pris: 10 000 dollar.

 

Cala­mity Jane

Efter sina föräldrars från­fälle vid 12 års ålder var Martha Jane Canary tvungen att arbeta för att försörja sina små­syskon. Hon arbetade som kock, barnflicka, dansare, diskare, servitris och prostituerad för detta ända­mål. Senare fick hon jobb som rallare under byggan­det av Union Pacific och är den enda kvinna man vet  jobbade vid järnvägen på den tiden. Hon arbetade som spejare hos general Custer i sjunde kaval­leriet under indian­krigen och senare som skådespelerska i Buffalo Bills vilda västern-show. Calamity Jane umgicks med män, tuggade tobak, skjöt revolover och gevär och söp som en man. Hon hade dock ett gott hjärta och var företag­sam. Det var hon som räddade passage­rarna i en diligens efter en indiansk attack då kusken träffats av en pil. Det var hon som rullade upp under­kjolarna för att vårda de sjuka i smittkopps­epidemin som slog till i Deadwood. Här träffade hon också Wild Bill Hickok, den stora kärleken i hennes liv. Enligt henne var det han som gav henne namnet ”Cala­mity” som betyder kata­strof. Det var bredvid honom hon också begrav­des då hon vid 51 års ålder, nästan blind, avled på grund av lunginflam­mation.


Ben Thompson

Ben föddes i Eng­land och kom till Austin i Texas med familjen vid 9 års ålder. Han tog tidigt jobb i ett tryckeri men då han hade upptäckt och lärt sig spela hasardspel jobbade han där­efter som profes­sionell spelare. Han lärde sig slåss och dödade sin första man i en duell med knivar. Han lärde sig skjuta med sådan skicklig­het att tidningen New York Sun 1875 skickade en reporter för att studera hans teknik med vapen. Han tog värvning i sydstats­armén när inbördeskriget bröt ut och blev senare löjtnant i kejsare Maxi­milians armé i Mexico. Då han kom tillbaka till Nordamerika blev han sheriff i Austin. Med sina revolvrar räddade han fem vita flickor som kidnappats av en indianskt gäng. Han kom dock i despyt med Jack Harris, som var chef för Vaudeville Theatre i San Antonio, och sköt Harris till döds. Två år senare gjorde Ben Thompson ett nytt besök på teatern och blev då själv skjuten av en vän till Jack Harris. Detta hände den 11 mars 1884. Thompsons kropp fördes till Austin där han begrav­des i den största begravning som staden dittills hade upplevt.

 

Källa: http://www.taringa.net/posts/apuntes-y-monografias/15297199/Forajidos-de-leyenda-Sangre-y-fuego-en-el-Salvaje-Oeste.html

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan