Textruta: Coyote nr 99
Caín de Rancho Murillo
(Cain från Murillo-ranchen)
av José Mallor¬qui


Coyote nr 99.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Caín de Rancho Amarillo  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Fer­mín Yáñez fick hjälp av Coyote då han ankla­gades för mord. Det påstods finnas bevis som pekade ut honom som sin styvfars mör­­dare men Coyote lyckades rädda honom från att bli hängd. Han fick ett sjuårigt fängelse­straff. När han kom­mer ut från fängelset fortsät­ter intri­gerna, morden, kampen mellan famil­jerna och jakten på den skatt som finns gömd någon­stans. 

 

Omdöme: 6

 

Kom­mentar:

Det här en en typisk Coyote-bok med familje­intriger och makt­kamp mellan klaner. Slutet kan tyckas lite förut­sägbart men det är en bra bok.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Lyckan delas lika mellan rika och fattiga. Fast olyckan kommer att reserveras åt de fattiga.  (La dicha va repartida entre ricos y pobres. En cambio, la infelicidad se reserva exclusivamente para los pobres.)

Man kan inte köpa lycka för pengar. [Ordagrant: Pengar ger inte lyckan.]  (El dinero no da la felicidad.)

Man bestäm­mer inte över sitt hjärta.  (En el cora­zón no se manda.)

När du inte har något intressant att säga så håll tyst och le.  (Cuando no tengas nada interesante que explicar, cállate y sonríe.)

Hunden springer inte efter haren om denne inte luktar.  (El lebrel no corre en tanto que no huele a la liebre.)

 

Kapitel 1: Tillbaka till jorden

César de Echagüe y de Acevedo håller på att skjuta mål med pistol tillsam­mans med sina syskon, Leono­rín och Eduar­dito, utanför San Anto­nio-ranchen. Leono­rín försö­ker skjuta utan stöd av den klyka César har monte­rat upp och ett skott går av åt fel håll. En besö­kare på ranchen, Fer­mín Yáñez, håller på att träf­fas. Fer­mín Yáñez vill prata med don César. Han har åter­vänt från San Quen­tin efter att ha avtjä­nat ett sju­årigt fängelse­straff.

 

Kapitel 2: Ett minne från det förflut­na

När don César ser Fer­mín Yanez komma mot ranchens huvud­byggnad åtföljd av barnen minns han rätte­gången för sju år sedan. Han var en av jurymed­lemmarna, den som länge förhin­drade ett enhälligt beslut. De andra i juryn ville få slut på överlägg­ningen och till slut förklarade juryn Fermín icke skyldig till mordet på sin far, som det stod i första anklagelsepunkten. Men don Diego Murillo, som mördats, var ju inte Fer­míns far utan hans foster­far. Detta slarv då anklagelse­punkten skrevs, möjlig­gjorde för juryn att bli enhäl­lig och doma­ren dömde Fermín till sju år fängelse men inte till döden, som förvänta­des. Då domen avkun­nats kom en pojke in med ett brev till Fermín. Det var från Coyote som skrev att Fermín ska nöja sig med domen och inte överklaga. När sju år har gått och han är ute igen ska Coyote hjälpa honom att få fram mördaren.  

 

Kapitel 3: Rancho Murillo

Notarien som har hand om Don Diego Murillos testamente förklarar på Murillo-ranchen att testamentet inte kan läsas upp. Nu när Fermín har förklarats oskyldig måste även han vara med. De sex bröderna och de två systrarna måste vänta sju år. På vägen från ranchen möter notarien Don César på väg hem till sin ranch efter jury-arbetet. Tidigare har familjen Murillo legat i fejd med familjen Salazar under många år, men alla i familjen Salazar är nu döda. Eller finns det kanske någon överlevare? Någon som döljer sin identitet och som kanske ligger bakom mordet på Don Diego Muril­lo?

 

Kapitel 4: Planer på hämnd

Då notarien lämnat Murillo­ranchen planläg­ger bröderna med Juan i spetsen hur de ska kunna hämnas den mördade fadern. Med i gänget är också svågern, Julias make, Keller som är nord­amerikan. Julian har uppvaktat den vackra María Luisa Sepúl­veda liksom för övrigt Fermín har gjort. Han ska nu träffa henne igen. Keller har också blivit intres­serad av den vackra María Luisa men har känt att han framför allt haft behov av att gifta sig rikt. Julia är inte vacker men genom att gifta sig med henne kan Keller gifta sig till pengar.

 

Kapitel 5: María Luisa

María Luisa Sepúl­veda var en mycket vacker flicka. Från början hade famil­jen Sepúl­veda det mycket väl ställt men María Luisas far blev intres­serad av spel och spelade bort en stor del av boska­pen på "La Bella Union". Efter hans död fick man det mycket kan­pert men María Luísas mor Dona Euge­nia såg till att få hjälp av gran­narna. Dessutom förstod hon att uppma­na dottern att gifta sig med någon av pojkarna Murillo. María Luisa valde mellan Jerónimo och foster­sonen Fer­mín.

 

Kapitel 6: Ord i fängelset

Teodo­miro Mateos får besök av bröder­na Muril­lo men de stoppas av honom och hans kommi­sionärer. De hotar att häm­nas mordet på sin far men lovar att inte försöka frita Fermín för att lyncha honom så länge han sitter i fängel­set i Los Ange­les. Mateos frågar Fermín om det var Coyote som avrådde honom från att överklaga. Efter­som Coyote inte hjälper en mördare är det intres­sant för Mateos och veta om det var Coyote som skicka­de brevet. Fermín vägrar att medge att det var Coyote. María Luisa kom­mer och hälsar på Fermín och sitter utanför hans cell när de pratar. María Luisa medger att nu vill hennes mamma att hon ska gifta sig med Jeró­nimo men hon säger att hon ska vänta på Fermín. Hon frågar om den gömda skatten men Fermín menar att det kom­mer att avslöjas när testmentet läses upp om sju år. Senare på da­gen ska Mateos under­stödd av tjugo kommis­sionärer föra Fermín till en båt i San Pedro som ska föra honom till San Quen­tin. Det gäller att förhin­dra att bröderna Murillo lynchar honom. Det verkar gå bra men i sista stund dyker ett lynch­gäng upp. Det är bröder­na Murillo men också medlem­mar av medborgar­gardet. Gängets ledare är José Murillo. Tack vara Coyotes insats lyckas lynch­ningen förhind­ras och Fermín kan börja sin resa till fängel­set där han ska avtjäna sitt sju­åriga fängelse­straff.

 

Kapitel 7: Fermín Yañez åter­komst

Tillbaka i nutid grälar Guada­lupe på César. Hon ogillar att Leonorín och Eduar­dito tränar skjutning och kommer in nedsmut­sade. En flicka som Leon­orín ska istället lära sig sy och laga mat och lära sig beté sig kvinnligt. Don César bagatel­liserar det hela och går för att möta Fer­mín. Denne undrar varför inte César under rätte­gången tydligt talade om att han inte trodde att Fermín var skyldig utan istället skyllde på sitt samvete och sin natt­sömn. Don César förkla­rar då att han bara följde de instruk­tioner han hade fått från ett visst håll och att han använ­de sig av psyko­logiska metoder för att få fram det önska­de resulta­tet, dvs att inte Fermín skulle avrättas. Han säger inte uttryck­ligen att instruk­tionerna och de sju guld­mynten kom från Coyote. Men han har förvarat guld­mynten under de sju åren.

Fermín tar fram ett brev han fick från Coyote då han var i San Quentin. I brevet beklagar Coyote att domen blev så hård trots att Fermín är oskyldig. Det är ett miss­lyckande för Coyote som hade tänk sig högst ett år. I brevet står det också att Fermín ska vända sig till don César för att få mynten, som Coyote skickat till honom. Bokstäverna på mynten är A, B, D, E, E, N och O. Don César och Fermín går ner i källa­ren och uppe på en hylla med gamla vinflas­kor finns pake­tet, som don César tar ner. När de skall gå tillbaka ser de en person som siluett mot ljustet bakom och en röst hörs: ”Rör dig inte Fermín!” Och sedan skjuts ett skott men Fermín och César träffas inte. Istället träffas Joaquin, den yngre av bröder­na Muril­lo, som har följt efter för att varna Fermín. Innan han dör får han fram att tre personer utanför ranchen väntar på att skjuta Fermín och säger att de andra bröderna vet att Fermín är den siste Sala­zar. Fermín visar också ett brev han har fått från notarien om att testa­mentet skall läsas upp klockan sju på kvällen hos notarien Aguilar på San Pedro-gatan. Efter hand då Fermín kommer ut ser han ingen men beger sig upp på en höjd. Han är beredd på att bli skjuten när som helst. Han tar upp ett brev från María Luisa där hon skriver att hon inte längre kan stå emot utan måste gifta sig med Jerónimo. Fermín hittar de tre männen, bundna och försedda med mun­kavle. Det är inga perso­ner han känner. De är skräck­slagna efter­som  Coyote har tagit hand om dem. Fermín använ­der en av hästar­na och tar sig till San Pedro-gatan där testa­mentet ska läsas upp.

 

Kapitel 8: I testamentet

Då testa­mentet läses upp framgår det att de sex sönerna får ärva var sin sjätte­del av ranchen och Fermín Salazar-skatten ensam. Inget sägs om att Joaquin är död och inget klarläg­gande ges angående skattens gömställe. Efter uppläs­ningen av testa­mentet vill María Luisa prata med Fer­mín. Hon säger att hon kan berätta för honom om Jeróni­mo men att hon inte kan vittna mot honom efter­som han är hennes man. Hon vill träffa Fermín utan­för kyrkan klockan 10. Om han inte kom­mer har hon bestämt sig för att ta livet av sig.

 

Kapitel 9: Rancho Adobes

Fermin går omkring på Adobe-ranchen som har rests ovanpå den ursprungliga Sala­zar-ranchen. Han försöker förstå var skatten kan finnas. Det bästa och begrip­ligaste han har kommit fram till angående skattens placering är två ord: I ADOBE. Den texten får de fram genom att göra ord av bokstä­verna på myn­ten. Men de förstår inte vad orden bety­der. Coyotes volon­tärer har skickat ut budbä­rare för att få tag på Coyote. En av dessa säger att Coyote måste följa med till en stuga och där får han reda på att Joaquin Murillos lik har hittats. Det slarva­des under den hemliga begrav­ningen. Nu är Fermín i fara eftersom det är han som misstänks för att ha dödat Joaquin.

 

Kapitel 10: Klockan tio på kvällen

Keller dödar sin hustru Julia och svågern Jerónimo för att kasta skulden på Fermín. Mateos och andra letar efter Fermín på torget. Coyote träffar María Luisa och får henne att erkänna att det är hon som ligger bakom mordet på Don Diego Murillo. Don Diego ville inte att Fermín eller Jerónimo skulle gifta sig med María Luisa eftersom han hade upptäckt att Keller och hon var föräl­skade i varandra. Då hon medger sin skuld inför Coyote hör de fyra över­levande Murillos vad hon säger och förstår samman­hangen.

 

Kapitel 11: I stenarna av lera

Fermín tänker över­natta på Adobe-ran­chen. Han dricker kaffe och kan inte somna. Han ligger och tänker på var skatten kan vara. Han känner att hemlig­heten börjar fram­träda för honom men kan ännu inte riktigt få fram den. Då uppbå­det med Mateos i spetsen kommer och omringar honom förstår han slut­ligen var skatten finns. Guld­mynten har bakats in i lerste­narna, adobe­stenarna, som huset är byggt av. Keller fångas och hängs. Han har mördat sina bröder Jeró­nimo och Joaquin och är den verklige Cain.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende bidrag är en fri över­sättning från Muños blogg, där materialet är hämtat från Wikipedia

 

Legenden om Pichi­lingues-skatten

 

När man på 1600-talet började göra resor med gale­oner, stora segel­fartyg, från Manila på Filippi­nerna till Aca­pulco och drog nytta av Kiro Sivo-ström­men som finns runt den kalifor­niska halvön, hemsöktes farvatt­nen av många pirat­fartyg som var ute efter att beslagta de rikedo­mar som fraktades på farty­gen. En av dessa gale­oner, Santa Ana, tillfånga­togs av kaparen Thomas Caven­dish utanför San José del Cabo och efter att bytet beslag­tagits sattes fartyget i brand.


År 1615 lämnade ett holländskt fartyg hamnen i Vlis­singer för att segla till den ameri­kanska kontinenten på jakt efter galeoner. Farty­gets befälha­vare var Boris von Spil­bergen men han träffade dock aldrig på några gale­oner. Han kom fram till kusten i nedre Kalifor­nien där han sedan höll till som pirat i bukten La Paz. Med tiden blev han och hans män kända som "Pichi­lingues", som blev synonymt med pira­ter.

 

Det var på 1500-talet som den första gale­onen skickades sjövägen från Manila till Aca­pulco. Det skedde 1565. Den första expedi­tionen genom­fördes av munken Andres de Urda­neta. Massor av galeo­ner följde efter den första och det fortsatte på samma sätt i 250 år. De förde med sig asia­tiska siden­tyger, artiklar av jade och elfen­ben, snidade möbler, pärlor och dyr­bara juveler. Från Nya Spanien transporte­rades kakao, koppar, silver och andra råva­ror österut.


Denna handel mellan de två konti­nenterna väckte girighet hos andra makter, framför allt England, som godkän­de att engelska pirater stormade gale­onerna då de påträffades. En av dessa kapare var Francis Drake, som 1578 seglade runt i Stilla havet, anföll spanska fartyg och beslag­tog dem och deras dyrbara last. Det förvär­vade bytet var ovärder­ligt, eftersom det till stor del bestod av guld och silver.


Ett av de fartyg som plundra­des var "Santa Fe" på vid Cabo Corrien­tes. Det hade en rik last av guld­mynt, ädel­stenar och pärlor. Förföljd av två spanska fartyg seglade Drake norrut mot den kalifor­niska halvön. De ankrade i bukten La Paz utan­för ön San Juan Nepo­muceno. Där försökte Drake gömma skatten för sina förfölja­re i skydd av mörkret. Åtföljd av tre män som han litade på gick han i land och begravde skatt­kistorna på en av slutt­ningarna på ön och skaffade sig noggranna geo­grafiska refe­renser för senare hämt­ning.

På denna plats tillbringa­de de fem dagar i väntan på att förföl­jarna skulle tröttna på att leta efter dem. Sedan seglade de söderut, passe­rade genom Magel­lans sund och återvände därefter till Eng­land. Dit hade många rike­domar förts tidi­gare, bytet från tidigare resor.


Det som var en hemlighet avslöjades av några indianer som hade kommit till ön från en annan ö, Espiritu Santo, där de bodde. De obser­verade noga piraternas föreha­vanden men visste inte med säkerhet vad de skulle göm­ma. Men rykten om att en skatt troligt­vis hade gömts där gick från mun till mun och nådde de spanska kolonisa­törernas öron. De skyndade dit för att försöka hitta bytet men kunde inte finna det.


Det har gått mer än 400 år sedan dess och ännu har inte skatten hittats. En del tror att Drake endast låtsades begrava skatt­kistorna och istället sänkte dem i havet med ett tungt ankare för att förhin­dra att ström­marna skulle föra iväg skatten.

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan