På spanska:

Caín de Rancho Amarillo (1949)

På svenska:

Ej översatt till svenska

Handling:

Fermín Yáñez fick hjälp av Coyote då han anklagades för mord. Det påstods finnas bevis som pekade ut honom som sin styvfars mördare men Coyote lyckades rädda honom från att bli hängd. Han fick ett sjuårigt fängelsestraff. När han kommer ut från fängelset fortsätter intrigerna, morden, kampen mellan familjerna och jakten på den skatt som finns gömd någonstans.

Omdöme: 6

Kommentar:

Det här en en typisk Coyote-bok med familjeintriger och maktkamp mellan klaner. Slutet kan tyckas lite förutsägbart men det är en bra bok.

Intressanta fraser och tänkeord:

Lyckan delas lika mellan rika och fattiga. Fast olyckan kommer att reserveras åt de fattiga. (La dicha va repartida entre ricos y pobres. En cambio, la infelicidad se reserva exclusivamente para los pobres.)

Man kan inte köpa lycka för pengar. [Ordagrant: Pengar ger inte lyckan.] (El dinero no da la felicidad.)

Man bestämmer inte över sitt hjärta. (En el corazón no se manda.)

När du inte har något intressant att säga så håll tyst och le. (Cuando no tengas nada interesante que explicar, cállate y sonríe.)

Hunden springer inte efter haren om denne inte luktar. (El lebrel no corre en tanto que no huele a la liebre.)

Kapitel 1: Tillbaka till jorden

César de Echagüe y de Acevedo håller på att skjuta mål med pistol tillsammans med sina syskon, Leonorín och Eduardito, utanför San Antonio-ranchen. Leonorín försöker skjuta utan stöd av den klyka César har monterat upp och ett skott går av åt fel håll. En besökare på ranchen, Fermín Yáñez, håller på att träffas. Fermín Yáñez vill prata med don César. Han har återvänt från San Quentin efter att ha avtjänat ett sjuårigt fängelsestraff.

Kapitel 2: Ett minne från det förflutna

När don César ser Fermín Yanez komma mot ranchens huvudbyggnad åtföljd av barnen minns han rättegången för sju år sedan. Han var en av jurymedlemmarna, den som länge förhindrade ett enhälligt beslut. De andra i juryn ville få slut på överläggningen och till slut förklarade juryn Fermín icke skyldig till mordet på sin far, som det stod i första anklagelsepunkten. Men don Diego Murillo, som mördats, var ju inte Fermíns far utan hans fosterfar. Detta slarv då anklagelsepunkten skrevs, möjliggjorde för juryn att bli enhällig och domaren dömde Fermín till sju år fängelse men inte till döden, som förväntades. Då domen avkunnats kom en pojke in med ett brev till Fermín. Det var från Coyote som skrev att Fermín ska nöja sig med domen och inte överklaga. När sju år har gått och han är ute igen ska Coyote hjälpa honom att få fram mördaren.

Kapitel 3: Rancho Murillo

Notarien som har hand om Don Diego Murillos testamente förklarar på Murillo-ranchen att testamentet inte kan läsas upp. Nu när Fermín har förklarats oskyldig måste även han vara med. De sex bröderna och de två systrarna måste vänta sju år. På vägen från ranchen möter notarien Don César på väg hem till sin ranch efter jury-arbetet. Tidigare har familjen Murillo legat i fejd med familjen Salazar under många år, men alla i familjen Salazar är nu döda. Eller finns det kanske någon överlevare? Någon som döljer sin identitet och som kanske ligger bakom mordet på Don Diego Murillo?

Kapitel 4: Planer på hämnd

Då notarien lämnat Murilloranchen planlägger bröderna med Juan i spetsen hur de ska kunna hämnas den mördade fadern. Med i gänget är också svågern, Julias make, Keller som är nordamerikan. Julian har uppvaktat den vackra María Luisa Sepúlveda liksom för övrigt Fermín har gjort. Han ska nu träffa henne igen. Keller har också blivit intresserad av den vackra María Luisa men har känt att han framför allt haft behov av att gifta sig rikt. Julia är inte vacker men genom att gifta sig med henne kan Keller gifta sig till pengar.

Kapitel 5: María Luisa

María Luisa Sepúlveda var en mycket vacker flicka. Från början hade familjen Sepúlveda det mycket väl ställt men María Luisas far blev intresserad av spel och spelade bort en stor del av boskapen på "La Bella Union". Efter hans död fick man det mycket kanpert men María Luísas mor Dona Eugenia såg till att få hjälp av grannarna. Dessutom förstod hon att uppmana dottern att gifta sig med någon av pojkarna Murillo. María Luisa valde mellan Jerónimo och fostersonen Fermín.

Kapitel 6: Ord i fängelset

Teodomiro Mateos får besök av bröderna Murillo men de stoppas av honom och hans kommisionärer. De hotar att hämnas mordet på sin far men lovar att inte försöka frita Fermín för att lyncha honom så länge han sitter i fängelset i Los Angeles. Mateos frågar Fermín om det var Coyote som avrådde honom från att överklaga. Eftersom Coyote inte hjälper en mördare är det intressant för Mateos och veta om det var Coyote som skickade brevet. Fermín vägrar att medge att det var Coyote. María Luisa kommer och hälsar på Fermín och sitter utanför hans cell när de pratar. María Luisa medger att nu vill hennes mamma att hon ska gifta sig med Jerónimo men hon säger att hon ska vänta på Fermín. Hon frågar om den gömda skatten men Fermín menar att det kommer att avslöjas när testmentet läses upp om sju år. Senare på dagen ska Mateos understödd av tjugo kommissionärer föra Fermín till en båt i San Pedro som ska föra honom till San Quentin. Det gäller att förhindra att bröderna Murillo lynchar honom. Det verkar gå bra men i sista stund dyker ett lynchgäng upp. Det är bröderna Murillo men också medlemmar av medborgargardet. Gängets ledare är José Murillo. Tack vara Coyotes insats lyckas lynchningen förhindras och Fermín kan börja sin resa till fängelset där han ska avtjäna sitt sjuåriga fängelsestraff.

Kapitel 7: Fermín Yañez återkomst

Tillbaka i nutid grälar Guadalupe på César. Hon ogillar att Leonorín och Eduardito tränar skjutning och kommer in nedsmutsade. En flicka som Leonorín ska istället lära sig sy och laga mat och lära sig beté sig kvinnligt. Don César bagatelliserar det hela och går för att möta Fermín. Denne undrar varför inte César under rättegången tydligt talade om att han inte trodde att Fermín var skyldig utan istället skyllde på sitt samvete och sin nattsömn. Don César förklarar då att han bara följde de instruktioner han hade fått från ett visst håll och att han använde sig av psykologiska metoder för att få fram det önskade resultatet, dvs att inte Fermín skulle avrättas. Han säger inte uttryckligen att instruktionerna och de sju guldmynten kom från Coyote. Men han har förvarat guldmynten under de sju åren.

Fermín tar fram ett brev han fick från Coyote då han var i San Quentin. I brevet beklagar Coyote att domen blev så hård trots att Fermín är oskyldig. Det är ett misslyckande för Coyote som hade tänk sig högst ett år. I brevet står det också att Fermín ska vända sig till don César för att få mynten, som Coyote skickat till honom. Bokstäverna på mynten är A, B, D, E, E, N och O. Don César och Fermín går ner i källaren och uppe på en hylla med gamla vinflaskor finns paketet, som don César tar ner. När de skall gå tillbaka ser de en person som siluett mot ljustet bakom och en röst hörs: ”Rör dig inte Fermín!” Och sedan skjuts ett skott men Fermín och César träffas inte. Istället träffas Joaquin, den yngre av bröderna Murillo, som har följt efter för att varna Fermín. Innan han dör får han fram att tre personer utanför ranchen väntar på att skjuta Fermín och säger att de andra bröderna vet att Fermín är den siste Salazar. Fermín visar också ett brev han har fått från notarien om att testamentet skall läsas upp klockan sju på kvällen hos notarien Aguilar på San Pedro-gatan. Efter hand då Fermín kommer ut ser han ingen men beger sig upp på en höjd. Han är beredd på att bli skjuten när som helst. Han tar upp ett brev från María Luisa där hon skriver att hon inte längre kan stå emot utan måste gifta sig med Jerónimo. Fermín hittar de tre männen, bundna och försedda med munkavle. Det är inga personer han känner. De är skräckslagna eftersom Coyote har tagit hand om dem. Fermín använder en av hästarna och tar sig till San Pedro-gatan där testamentet ska läsas upp.

Kapitel 8: I testamentet

Då testamentet läses upp framgår det att de sex sönerna får ärva var sin sjättedel av ranchen och Fermín Salazar-skatten ensam. Inget sägs om att Joaquin är död och inget klarläggande ges angående skattens gömställe. Efter uppläsningen av testamentet vill María Luisa prata med Fermín. Hon säger att hon kan berätta för honom om Jerónimo men att hon inte kan vittna mot honom eftersom han är hennes man. Hon vill träffa Fermín utanför kyrkan klockan 10. Om han inte kommer har hon bestämt sig för att ta livet av sig.

Kapitel 9: Rancho Adobes

Fermin går omkring på Adobe-ranchen som har rests ovanpå den ursprungliga Salazar-ranchen. Han försöker förstå var skatten kan finnas. Det bästa och begripligaste han har kommit fram till angående skattens placering är två ord: I ADOBE. Den texten får de fram genom att göra ord av bokstäverna på mynten. Men de förstår inte vad orden betyder. Coyotes volontärer har skickat ut budbärare för att få tag på Coyote. En av dessa säger att Coyote måste följa med till en stuga och där får han reda på att Joaquin Murillos lik har hittats. Det slarvades under den hemliga begravningen. Nu är Fermín i fara eftersom det är han som misstänks för att ha dödat Joaquin.

Kapitel 10: Klockan tio på kvällen

Keller dödar sin hustru Julia och svågern Jerónimo för att kasta skulden på Fermín. Mateos och andra letar efter Fermín på torget. Coyote träffar María Luisa och får henne att erkänna att det är hon som ligger bakom mordet på Don Diego Murillo. Don Diego ville inte att Fermín eller Jerónimo skulle gifta sig med María Luisa eftersom han hade upptäckt att Keller och hon var förälskade i varandra. Då hon medger sin skuld inför Coyote hör de fyra överlevande Murillos vad hon säger och förstår sammanhangen.

Kapitel 11: I stenarna av lera

Fermín tänker övernatta på Adobe-ranchen. Han dricker kaffe och kan inte somna. Han ligger och tänker på var skatten kan vara. Han känner att hemligheten börjar framträda för honom men kan ännu inte riktigt få fram den. Då uppbådet med Mateos i spetsen kommer och omringar honom förstår han slutligen var skatten finns. Guldmynten har bakats in i lerstenarna, adobestenarna, som huset är byggt av. Keller fångas och hängs. Han har mördat sina bröder Jerónimo och Joaquin och är den verklige Cain.

Ytterligare bidrag

Nedanstående bidrag är en fri översättning från Muños blogg, där materialet är hämtat från Wikipedia

Legenden om Pichilingues-skatten

När man på 1600-talet började göra resor med galeoner, stora segelfartyg, från Manila på Filippinerna till Acapulco och drog nytta av Kiro Sivo-strömmen som finns runt den kaliforniska halvön, hemsöktes farvattnen av många piratfartyg som var ute efter att beslagta de rikedomar som fraktades på fartygen. En av dessa galeoner, Santa Ana, tillfångatogs av kaparen Thomas Cavendish utanför San José del Cabo och efter att bytet beslagtagits sattes fartyget i brand.

År 1615 lämnade ett holländskt fartyg hamnen i Vlissinger för att segla till den amerikanska kontinenten på jakt efter galeoner. Fartygets befälhavare var Boris von Spilbergen men han träffade dock aldrig på några galeoner. Han kom fram till kusten i nedre Kalifornien där han sedan höll till som pirat i bukten La Paz. Med tiden blev han och hans män kända som "Pichilingues", som blev synonymt med pirater.

Det var på 1500-talet som den första galeonen skickades sjövägen från Manila till Acapulco. Det skedde 1565. Den första expeditionen genomfördes av munken Andres de Urdaneta. Massor av galeoner följde efter den första och det fortsatte på samma sätt i 250 år. De förde med sig asiatiska sidentyger, artiklar av jade och elfenben, snidade möbler, pärlor och dyrbara juveler. Från Nya Spanien transporterades kakao, koppar, silver och andra råvaror österut.

Denna handel mellan de två kontinenterna väckte girighet hos andra makter, framför allt England, som godkände att engelska pirater stormade galeonerna då de påträffades. En av dessa kapare var Francis Drake, som 1578 seglade runt i Stilla havet, anföll spanska fartyg och beslagtog dem och deras dyrbara last. Det förvärvade bytet var ovärderligt, eftersom det till stor del bestod av guld och silver.

Ett av de fartyg som plundrades var "Santa Fe" på vid Cabo Corrientes. Det hade en rik last av guldmynt, ädelstenar och pärlor. Förföljd av två spanska fartyg seglade Drake norrut mot den kaliforniska halvön. De ankrade i bukten La Paz utanför ön San Juan Nepomuceno. Där försökte Drake gömma skatten för sina förföljare i skydd av mörkret. Åtföljd av tre män som han litade på gick han i land och begravde skattkistorna på en av sluttningarna på ön och skaffade sig noggranna geografiska referenser för senare hämtning.

På denna plats tillbringade de fem dagar i väntan på att förföljarna skulle tröttna på att leta efter dem. Sedan seglade de söderut, passerade genom Magellans sund och återvände därefter till England. Dit hade många rikedomar förts tidigare, bytet från tidigare resor.

Det som var en hemlighet avslöjades av några indianer som hade kommit till ön från en annan ö, Espiritu Santo, där de bodde. De observerade noga piraternas förehavanden men visste inte med säkerhet vad de skulle gömma. Men rykten om att en skatt troligtvis hade gömts där gick från mun till mun och nådde de spanska kolonisatörernas öron. De skyndade dit för att försöka hitta bytet men kunde inte finna det.

Det har gått mer än 400 år sedan dess och ännu har inte skatten hittats. En del tror att Drake endast låtsades begrava skattkistorna och istället sänkte dem i havet med ett tungt ankare för att förhindra att strömmarna skulle föra iväg skatten.

Längs upp på sidan Till huvudsidan