Textruta: Coyote nr 98
Se aquila un asesino
(Hyra sig en mördare)
av José Mallor¬qui


Coyote nr 98.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Se aquila un asesino  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

På nytt får Coyote känne­dom om en makt­kamp i en familj som han ingri­per i. Efter att han klar­lagt en av familje­medlemmar­nas iden­titet upp­täcker han att två pistol­män är ute efter att döda denne och trots att han inte vet vilka de är bestäm­mer han sig för att för­hindra mor­det.

 

Omdöme: 9

 

Kom­mentar:

Boken påmin­ner om filmen där en person inte klarar av att begå själv­mord och då bestäl­ler mord på sig själv av en okänd. Han vet inte när och var mor­det ska ske. Då perso­nen sedan ångrar sig, kan han inte kontak­ta mörda­ren för att avstyra det hela. Man blir spänd på att få veta hur det går och om Coy­ote ska kunna förhindra mor­det. Men upplös­ningen kommer tyvärr inte som vanligt i nästa bok och om det avslö­jas över huvud taget är i skri­vande stund höljt i dun­kel.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

När jag ser förde­larna, håller jag mitt ord.  (Cuando me beneficia soy fiel a mi palabra.)

Pengar ger bara en del av lyckan.  (El dinero solo propor­ciona una parte de la feli­cidad.)

Rätt­visa är en stor sak när man kan hantera den efter sin smak.  (La justi­cia es una gran cosa cuando uno puede mane­jar la a su gusto.)

Att tillfredställa en ön­skan är att förlora en illusion.  (Satisfacer a un deseo es renunciar a una ilusión.)

Gud ger bröd till den som inte har några tänder.  (Dios da pan a quien no tiene dientes.)

Mat är ett motgift mot sorg.  (La comida es un antídoto contra la tristeza.)

Kasta stenen och gömma handen.  (Tirar la piedra y esconder la mano.)

Den som griper till svärd ska med svärd förgås. [Ordgrant: Den som dödar med svärd ska dö av svärd.]  (Quien a hierro mata a hierro muere.)

 

Prolog

De tre ungdomarna, "Bat" Foster, Alan Harte and "Kid" Daw­son, bor i San Dimas de Ama­rillo. I en revolver­duell blir Alan ska­dad i höger arm och ankla­gas för att av miss­tag ha skjutit John Mere­dith, en bank­tjänsteman, som senare avli­der. Alan får rådet att fly och de tre vän­nerna lämnar San Dimas på sina häs­tar. De kommer ut i öknen och förföljs av ett upp­båd som leds av sheriff Ernest Drago. För att förhind­ra förföl­jarna att fortsätta, gillrar de en fälla vid rast­stället Wells genom att hälla vin som de hittar i ett över­givet hus i källan. Uppbå­det kan då inte fortsätta förföl­jandet då de inte kan fylla sina vatten­flaskor. De tre vännerna kommer efter hand till staden Can­yon, som ligger i utkan­ten av öknen, vid ber­gens fot. Där bor doktor Garcia Oviedo tillfälligt­vis på ett värds­hus. De tre vänner­na hoppas att doktorn ska kunna ta hand om Alans skott­skada som nu har infekte­rats. Garcia Oviedo ber värdshus­värdens 18-åriga dotter att möta främ­lingarna.

 

Kapitel 1: Dödsdo­men

Industri­magnaten Edgar Lamb träffar sin gode vän och läkare, doktor Newton, och pratar om sin sons allvar­liga lung­sjukdom. Endast ett under­verk kan rädda den unge man­nen, som heter Walter, och New­ton ger honom rådet att den sjuke bör åka till Kalifor­nien för att dra nytta av det torra klima­tet där. New­tons far är också läkare och Newton läser upp lite ur ett brev från fadern. Fadern är bekant med Cesar de Echa­güe, Pedro Bienve­nido, Don Goyo etc. Doktor New­ton har bestämt sig för att sälja sin läkar­praktik på ost­kusten och flytta till Kalifor­nien för att också han bli landsorts­läkare där. Så det bestäms att han och Walter ska åka dit tillsam­mans.

 

Kapitel 2: Marian

Efter att Edgar Lamb lämnat New­tons hem kommer dennes dotter Marian Lamb på besök för att prata med dok­torn angå­ende brodern. Hon är lite yngre och oroar sig för sin bror. Hon säger att fadern vill att sonen ska dö och det helst före sin 21-års­dag. Då kommer nämli­gen fadern att få en miljon dollar från en försäk­ring. Dör Walter efter 21 års ålder kan Walter före sin död själv bestäm­ma vem som ska få de pengar som faller ut.

 

Kapitel 3: Far och dotter

När Marian kommit hem till famil­jens hus kallar Edgar, pap­pan, på henne och frågar varför hon besök­te läkaren trots att han förbju­dit det. Hon svarar att hon gjorde det eftersom hon bryr sig om sin bror. Hon ankla­gar pappan för att försöka ordna så att Walter dör så att han kan få ut försäkrings­pengarna. Hon säger också att både pappan och mor­fadern hatar Walter. Hennes far svarar att det inte är hat utan att det är uttryck för den besvi­kelse de känner över Walter, som skulle ha fört famil­jens verksam­het vidare. Samtalet avbryts av att morfa­dern, Ruyter Van Zelter, som kommer in köksvägen och vill tala med Edgar. Van Zelter erbjuder Edgar en mil­jon dollar, de pengar denne behöver för att und­vika konkurs. I utbyte vill han att Marian ska flytta hemi­från och bo med morfa­dern. Men Edgar vill inte låta svär­fadern styra över sitt liv. Han föreslår ett kompanjon­skap med men det vill inte Van Zelter disku­tera. Det framgår att något hänt tidigare med Edgars blinda fru, Van Zel­ters dotter, som Edgar och even­tuellt mormodern har skuld i. Bevis sak­nas dock enligt Edgar men det är något sjukt i allt­sammans. Edgar löser slut­ligen sina ekono­miska bekym­mer och hämnas på svärfa­dern genom att skjuta sig själv med Van Zelters revol­ver. Han räknar med att Van Zelter kom­mer att ankla­gas för mord och den försäk­ring Edgar har teck­nat kommer att falla ut och för­hindra konkursen.

 

Kapitel 4: Västerut

Van Zelter blir ankla­gad för mord efter­som ingen tror på Edgars själv­mord. Men innan domen faller tar i sin tur Van Zelter livet av sig och i hans i sista stund upprät­tade testa­mente ger han alla tillgångarna till Marian. Walter står fast vid att åka väster­ut till Kalifor­nien och även Marian säger sig vilja åka dit, fast senare. Först måste hon ägna sig åt före­taget. Hon säger sig vara förtjust i doktor Newton och han ska ju åka med Walter till Kalifor­nien.

Efteråt träffar hon Alan Ung­her, en rådgi­vare i före­taget och bekant till den döde pappan. Denne är en kvinno­tjusare och överfal­ler Marian och kysser henne. Sedan börjar han prata om att Walter ju skulle kunna dö genom en arrange­rad olycka. Marian verkar bli mer och mer överty­gad om att det skulle vara bra trots att hon så många gånger sagt att hon bryr sig om bro­dern och så börjar de kys­sas igen.

Men kärleks­scenen avbryts av ingen mindre än Coyote, som slår Ungher medvets­lös. Detta gör han för övrigt igen ett par gånger till så fort denne börjar återfå medve­tandet. Coyote drar hela famil­jens smutsi­ga historia. Mycket av histo­rien känner inte Marian till. Fadern, Edgar, gifte sig med en rik flicka, blind från föd­seln, för pengar­nas skull. En son föddes som fick namnet Wal­ter men sonen drunk­nade två år senare. Då var mamman gravid med Marian. Då inte Edgar trodde att hans blinda fru skulle klara gravi­diteten om hon fick reda på att sonen drunk­nat skaffade Edgar ett ”ersättnings­barn”. Han trodde inte modern skulle märka något efter­som hon aldrig hade sett honom. Edgar kunde dock inte älska Walter. Han var ju inte hans son. Van Zelter kände till det hela och kunde sedan använ­da detta som håll­hake på svärso­nen. Mamman dog när Marian var två år. Pappan brydde sig inte mycket om Walter. Han fick mest sköta sig själv och skickades till internat­skola. Han blev också tidigt lung­sjuk.

Coyote säger till Marian att ta det lugnt och inte gå med på att röja sin bror ur vägen. Då Coyote har försvun­nit åker hon till doktor New­ton men får beske­det att han och Walter redan lämnat staden med tåget. Marian köper också biljett för att ta nästa tåg väster­ut. Hon tänker tala om san­ningen för Walter och komma överens med honom om det ekono­miska.

 

Kapitel 5: Canyons värds­hus

Doña Angeles Rubio äger och sköter värds­huset La Posada del Cañón i Canyon, dit de två vännerna ”Bat” och ”Kid” tidigare har anlänt tillsam­mans med den skottska­dade Alan. Doña Angeles och dottern Dolo­res tar emot passa­gerarna i diligen­sen som anlän­der. Dessa är doktor Newton, Walter och don César de Echa­güe. Det visar sig att Newton är son till doktor Garcia Ovi­deo.

 

Kapitel 6: Ett erbju­dande

Dolores och Walter träffas utanför värds­huset. Walter säger att han skulle vilja att hon blev hans hustru om han inte var så sjuk att han snart ska dö. Han berättar också att han köpt får för att leva som fåra­herde ute i den torra hälso­samma luften. Men Dolo­res ska få ärva hans pengar när han dött efter­som hon sagt att hon skulle bli lycklig om hon hade pengar och Walter vill se hen­ne lycklig. Dolores tror att han skäm­tar eller att han inte är riktigt klok. Senare berät­tar Walter för Newton att han ska åka till San Dimas del Ama­rillo där Brod Harte bor. Denne var tjänare hos Lambs när utbytet av barn skedde. Han är pappan till Alan. Men den riktige Alan är ju i själva verket Walter. Då pojken som fick nam­net Alan hade fötts fick han bli ersättnings­son till Lambs.  Alan med skottska­dad arm är egent­ligen inte den riktige Alan.

 

Kapitel 7: Bedömning

Bankir Simpson tycker att det är ynk­ligt hur förföl­jarna gick i fällan vid rast­stället Wells. Han påverkar sheriffen så att det bestäms att Alan ska prövas inför domare och jury. Man ska avgöra om Alan ska dömas till döden för mord på kassö­ren i sin från­varo och även betala 12 tusen dollar i skade­stånd. Kommission­ären i San Dimas, dvs Drago, tycker att den avgif­ten är för hög. Han avsäger sig sitt uppdrag och nya kommis­sionärer, revolver­män från Texas, lojala mot Simpson, väljs. Jury­medlemmar utses. För att fälla Alan måste juryn dock vara enhäl­lig. Två av jurymän­nen, Munday and Dexer, övertalas av Coyote att rösta för frikän­nande.

Då rätte­gången hålls nästa dag kan därför inte juryn enas. Munday and Dexer röstar för frikännan­de. Simpson kör iväg dem från staden och kan inte få ut det höga skade­ståndet. En budbä­rare från Harts föräldrar rider till Canyon för att berätta för Alan att han nu kan åter­vända.

 

Kapitel 8: Förbud mot att bära vapen

Den förre kommis­sionären Drago kommer till banken för att hämta de 15 tusen dollar som skickats till honom. De kommer från Alan Ungher i New York, som vill att Drago ska ordna så att Walter Lamb ”råkar” skjutas. Drago får 5 tusen för att hyra två mördare, som ska få 5 tusen dollar var för arbe­tet. Simpson och de nya kommis­sionärerna inför en ny lag i San Dimas, som förbju­der alla att bära vapen och på så sätt ska man kunna arreste­ra Alan när han återvän­der. Om han väg­rar att lämna sina vapen kan lagen användas för att rättfär­diga att han skjuts. Man tänker också använda den nya lagen mot Drago. Då Drago har givit instruk­tioner till de hyrda mördarna och går vidare ser han dili­gensen som kommer in till staden med Marian som passa­gerare. En av de nya kommis­sionärerna, Cross, säger till Drago att lämna sina revolv­rar och när denne ska göra det skjuter Larsen, den andre kommis­sionären, honom med flera skott. Drago faller död ner på huvud­gatan.

Då Marian tagit in på sitt hotell får hon höra om mor­det på Drago och läser på nytt det brev hon fått av Ungher. Den skjutne hade haft 5 tusen dollar i fickan vilket tyder på att de hyrda mördarna redan hade fått sin an­del. Hon får också höra att Alan Harte kommit till San Dimas och nu hälsar på i hemmet. När hon har sovit en stund väcks hon av Coy­ote som vill att hon följer med ut från hotel­let. Först träffar Coyote Cross och Larsen på krogen El Reposo, får bekräftat hur de dödade Drago och märker dem i ena örat, sedan beger sig Coyote och Marian till famil­jen Hartes hus. Dit kommer just Walter för att träf­fa sin riktiga mamma och pappa.

 

Kapitel 9: Hemlig­heten

Walter träffar makarna Hart, som berät­tar att han inte blivit utbytt. Han är verkli­gen son till Lambs. Den lille poj­ken som man trodde hade drunk­nat hade överlevt, vilket fru Harts upptäckte då hon satt med den drunk­nade i sin famn. Harts berättade inte detta för Lambs och det var bara den blinda fru Lamb som märkte att hennes son inte hade blivit utbytt. Edgar Lamb brydde sig inte så mycket om sin pojke så att han märkte något. Harts fick hjälp till resan väster­ut och behöll de pengar de hade fått för att ersät­ta Walter. De hade Alan med sig till San Dimas och Walter var den rikti­ge Walter i New York.

Nu befin­ner sig Walter i följan­de situa­tion: två hyrda mördare kommer att försöka arran­gera ”en olycka” och det är väl­digt svårt att för­hindra det kom­mande mordet efter­som ingen vet var och när det kommer att ske och vilka som kommer att utföra det. Coyote kan försöka hitta dessa två hyrda mör­dare bland perso­ner som på sista tiden verkar ha fått till­gång till mer pengar än vanligt men det är som att leta efter en nål i en hö­stack.      

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende bidrag är en fri över­sättning från Muños blogg, där materialet är hämtat från Wikipedia.

Quantrills guerilla­band

William Clarke Quan­trill (31 juli 1837 - 6 Juni 1865), ledare för ett guerilla­band som stödde de konfe­dererade under inbördes­kriget i USA. Quan­trill är ökänd för slakten i Law­rence i Kansas då massor av civila döda­des i kriget.

 

Efter krigs­utbrottet gick Quan­trill in i den konfe­dererade armén men hans ovilja mot att under­ordna sig den mili­tära disci­plinen fick honom att bilda en egen grupp guerilla­soldater som slogs på egen hand under honom. Gruppen bestod från början av högst ett dussin man men den växte efter hand och med dem utsatte Quantrill nord­statsarmén för trakas­serier i Kansas­territoriet, plundrade många städer och byar, stal post­transporter och at­tacke­rade civila nord­statare. Mer eller mindre regelbundet at­tackerade han guerillastyrkor från Nordsidan i Missouri. Det federala kommandot förklarade Quantrill som fredlös medan sydstatsarmén gav honom rang som kapten. Snabbt blev han i nordarméns ögon en blodig mördare medan han för sina anhängare i syd var en hjälte.

 

År 1865 blev han inblandad i en serie attacker i Kentucky. Den 10 maj blev Quantrill skjuten i ett federalt bakhåll och dog av sviter från såret den 6 juni i en ålder av 27 år. Han dog alltså ganska ung.

 

Som vanligt då det rör sig om legen­dariska och svårgrip­bara perso­ner som Quantrill frodades efter hans död färg­starka berät­telser om hur han trots allt över­levde.

 

Quantrills aktioner förblir kontro­versiella än i dag. Vissa historiker minns honom som en opportunistisk, blodtörstig fredlös medan andra fortsätter att se honom som en romantisk soldat och lokal folkhjälte. Något av hans beröm­melse överför­des på en del fred­lösa som tidigare hade varit gerilla­män, som t ex Jesse och Frank James, Cole och Jim Younger, som i slutet av 1860-talet använde Quan­trills taktik för att råna banker och tåg. William Clarke Quantrill-sällskapet fort­sätter idag forskningen om Quantrills liv och leverne och sprider minnet av honom och hans bedrifter.

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan