Textruta: Coyote nr 96
Los volun¬tarios del Coyote
(Coyotes frivil¬liga)
av José Mallor¬qui


Coyote nr 96.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Los volun­tarios del Coyote  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

En ung, godtro­gen bonde hittar guld på sin mark precis innan inteck­ningen på marken för­faller. En del skrupel­fria, inflytelse­rika män försö­ker lura av honom mar­ken. Endast Coyo­tes inter­vention kan förhin­dra deras pla­ner.

 

Omdöme: 9

 

Kom­mentar:

Återigen en mycket bra och dyna­misk bok, som typiskt för de bäs­ta Coyo­te-böcker­na handlar om upptäck­ten av guld, mäktiga mäns luren­drejerier, bedrägeri och om hur rättvi­san sätts ur spel. Upplös­ningen i bokens slut är bra och ovän­tad.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Spanjo­rerna är tidens mästa­re.  (Los españoles somos dueños del tiempo.)

Vän­skap har mycket kort räck­vidd.  (La amistad tiene unos límites muy cortos.)

Man lär sig mer på att lyssna än på att prata.  (Se aprende más oyen­do que hablan­do.)

 

Kapitel 1: Santa Ade­lita

Fem dagar före utgången av lånet på Damián Ugar­tes mark som han ärvt efter sin far upp­täcker han guld där. På vägen till Los Angeles möter han Ange­lita Rodri­guez, som är förälskad i ho­nom. Han berättar att han hittat guld och något förhas­tat bestäm­mer de att de ska gifta sig med varan­dra trots att Damián inte är helt över­tygad om att han verk­ligen vill det. 

 

Kapitel 2: Inteckningen

Fader Ansel­mo vägrar att viga de två unga. Istället vill han att de pratar med föräldrar­na och lugnt förbe­reder bröl­lopet. När Damián kommit till staden tänker han träffa bankir Emigh för att disku­tera inteckningen av marken men hittar inte denne. Efter att ha sökt efter honom på flera stäl­len i staden ham­nar han på spel­huset Bella Unión där han växlar sina funna guldkorn till pengar. Kassö­ren som växlar guldet blir misstänk­sam över dess ur­sprung. Han berättar om guldet för ägaren till Bella Unión, Albert Saint Andrew. Denne inser att Damián har hittat guld på sin mark och försö­ker förhindra att Damián ska lösa in inteck­ningen. Han kan göra det efter­som det är han som lånat den unge mannen pengar då inteck­ningen gjor­des. Han ger sin kassör order om att se till så att Damián förlo­rar vid spelet i spel­hallen.

 

Kapitel 3: En fälla för en godtro­gen person

Medan Saint Andrew väntar på att Damián ska förlora sina pengar och sedan lotsas in till konto­ret för ett samtal, kommer Lance Hasset, stadens korrupte borg­mästare, till konto­ret. Denne är också invol­verad i försöken att lägga beslag på Ugar­tes mark. När denne förlorat sina pengar och kommer in på konto­ret försvinner borg­mästaren kvickt iväg och Saint Andrew kan berätta för Ugar­te att det är han som lånat ut pengar­na till inteck­ningen. Han erbjuder Ugarte en förläng­ning och ger dess­utom Damián tillba­ka sina förlo­rade pengar bara denne skriver under ett kvitto. I det ändrar sedan klubb­ägaren så att det kan tydas som om Ugar­tes mark sålts till honom. Ugarte förstår inte den fälla han luras in i och dricker också ett glas cog­nac innehål­lande narkotika, som ger honom en enorm törst efter sprit och ska göra honom asbe­rusad.  Då ska Saint Andrews män kunna föra bort honom från sta­den. Klubb­ägaren beslutar sig också för att göra sig av med New­man, kassö­ren på spelklub­ben, som känner till hans planer och kan förrå­da honom. Saint Andrews män, som får uppdra­get att skaffa undan kassö­ren, visar sig dock tillhöra de frivil­liga för Coyote och bestäm­mer sig för att ta kontakt med sin ledare.  

 

Kapitel 4: Damián Ugar­tes fylleri

Borgmäs­tare Hassett skickar sin syskon­dotter Victoria för att lösa in en check på en halv miljon dollar i ban­ken. Hon är en mycket vacker men beräk­nande ung dam. När hon kom­mer till ban­ken för att lösa in checken är banken fort­farande stängd. Utanför väntar don César och han son César och de tre pratar en lång stund med varan­dra innan banken öppnar. Don César blir förvå­nad när den unga flickan löser in checken och får motta så mycket pengar i stora sedlar. Han har inte träffat Victo­ria förut men förstår att hon är släckt med borg­mästare Hassett. Han blir natur­ligtvis också misstänk­sam när någon tar emot så mycket sedlar. Bankir Emigh är mycket tyst­låten och vill inte berätta vad det rör sig om. Don César tänker på Damián Ugar­te, som han såg dagen förut komma hand i hand med Ange­lita Rodri­guez, och lämnar pengar till Emigh så att Ugartes inteck­ning på marken kan lösas.

 

Kapitel 5: Newmans uppvak­nande

När kassör Newman befinner sig hos ”de frivilliga” för Coyotes sak och Coyote berättar att hans chef velat döda honom bestäm­mer Newman sig för att berätta vad han vet om Damián Ugarte. Bröderna Lugo­nes för dit Ange­lita och hon konfir­merar att han hittat guld i Santa Adelita. Slutligen undersöks papper i ban­ken och de visar att det är Saint Andrew som ursprung­ligen betalat inteck­ningen på Ugar­tes mark och att det är han som skrivit ut checken. Alla bitar faller på plats för Coyote men han vet inte var Ugarte befin­ner sig.

 

Kapitel 6: Ugartes uppvaknande

Damián Ugar­te vaknar till sans efter tre dagar och befinner sig då i San Fran­cisco. Han minns ingen­ting av vad som hänt. Han befinner sig i en drömvärd där han tycker sig se en blåögd ung kvinna med svart hår. På en bar ser han sedan en artikel i en tidning som berättar om att guld funnits i Santa Ade­lita. När Damián ska bege sig tillba­ka till Los Angeles blir det skott­lossning och han hamnar mitt upp i alltihop och blir skjuten. Nyheten sprids till Los Ange­les och gör flick­vännen Angelita otröst­lig.

 

Kapitel 7: Coyote inter­venerar

Borgmäs­tare Hassett påpekar för Saint Andrew att kassö­ren kanske fortfa­rande lever och att hans män kan ha lurat honom. Saint Andrew skickar iväg en av sina betrodda män för att under­söka saken. Då han blir ensam igen får han besök av Coyote, som vill ha det under­tecknade doku­mentet som Saint Andrew har i sitt kassa­skåp. Då denne vägrar att ge honom det, ser sig Coyote nödsa­kad att märka honom i ena örat. Coyote och ”de frivilliga”, av vilka en del är bröder­na Lugo­nes, tar med sig det under­skrivna dokumentet och sedlar­na från kassa­skåpet. När de lämnar Bella Unión får de reda på att de två män­nen, som skulle göra slut på kassö­ren, har infångats och nu ska bli förhör­da av Saint Andrews män.

 

Kapitel 8: Rätte­gång mot några frivilliga

Robert Turner, ledaren för de kalifor­niska volontä­rerna, använder de två infångade män­nen för att locka till sig Coyote genom att ställa dem inför rätta. Han har placerat ut vakter vid alla hus. Det börjar blåsa upp och inuti loka­len där ”rättegången” äger rum, blåser det plötsligt in tusendollar­sedlar genom den halv­öppna därren. ”De frivilliga” tappar fatt­­ningen och börjar jaga sedlar och slåss mot varan­dra för att få tag på så många sedlar som möjligt. Det är de tusendollar­sedlar som Coyote tog från Saint Andrews kassa­­skåp och som ursprung­ligen togs emot av Victoria på banken. Under det tumult som uppstår är det ingen som märker att Turner kid­nappas av ”de frivilliga för Coyote” och att de två fångarna räddas.

 

Kapitel 9: En gruva utan ägare

Ugarte dyker upp i Los Ange­les. Han har inte dött utan blivit förväx­lad med en tjuv, som stal hans plån­bok. Tjuven fick sitt ansikte sönder­trasat då han dog och man trodde att det var Ugar­te. I plånboken fanns mycket pengar som kunde bekos­ta en fin grav­sten åt Damián Ugarte. Nu har han fått läm­na sjukhu­set och kommer till Los Ange­les. Han får träffa Angelita Rodri­guez men hon säger att han tillhör en an­nan kvinna. Under sitt förvir­rade tillstånd i San Francisco hade Victoria Hassett ordnat så att hon blev gift med Ugar­te. Hon blev sedan änka och ärvde hans mark och kunde starta en lön­sam gruva. När Ugarte kommer till Victo­rias hus möts han av Victoria och hennes farbror, borgmäs­taren. Han får vackert välja mellan att bli skju­ten så att Victoria kan fortsät­ta som änka eller vara nöjd med en mindre del av de pengar, hon drar in på gruvan.  

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende bidrag är en fri över­sättning från Muños blogg, där Muños hämtat en artikel från nätet på följan­de sajt: http://personales.ya.com/towanda/oro_genocidio.htm

 

I artikeln behand­las det huvud­sakliga temat i den här boken: guld­fyndigheter och arbete i gruvor i Kali­fornien.

 

Livet för gruv­arbetarna

 

"Ni kan inte föreställa er hur det är att jobba i en smutsig guld­gruva och vilket liv vi gruv­arbetare lever .... Vi lever inte som männi­skor utan som djur."

minero1.jpgBrev från en gruv­arbetare

 

Dysen­teri var vanligt efter­som gruvar­betarna drack vatten som ”filtrerats” genom att endast rinna genom en meter djup mark. År 1850, 1852 och 1854 utbröt kolera­epidemier i San Fran­cisco och var och en av dem dödade ca 5% av befolk­ningen. En läkare uppskat­tar att en av fem männi­skor hade dött före sex månader efter ankom­sten.

 

Guldutvin­ningen nådde en topp 1852. Där­efter blev det svårare och svårare för guldgrä­varna att ta ut vin­ster. Förtjän­sten föll från ett genom­snitt på 20 dollar per dag 1848 till 10 dollar 1850, 5 dollar 1853 och 3 dollar vid slutet av årtion­det.

 

När guld i mark­ytan tog slut blev det dyrare att utvinna. Exempel­vis tvingades man använda ”hydraulisk bryt­ning”, då vattenbe­strålning användes, och så gjorde man i allt djupa­re gruvor. 1853 investe­rades det exempelvis 3 miljoner dollar för att avle­da vattnet i Yuba River. En histo­riker skriver: "De nya ägar­na kallades av samtiden för kapita­lister och som ett resultat av processen övergick kontrollen av gruvförhållandena från oberoende gruv­folk till affärs­män och eko­nomer.

 

Enligt 1860 års folk­räkning ägde bara en av tio gruvar­betare sin mark eller egen­dom. En histo­riker har skrivit: "Ett opropor­tionerligt antal gruvar­betare hade ingen egendom .... De bodde inte vid gruvan och dröm­de inte om att bli rika utan bodde i slumom­råden och hoppades bara kunna tjäna så mycket att de kunde över­leva."

 

minero2.jpgI slutet av 1850-talet var de flesta av gruvar­betarna prole­tärer som arbetade för låg lön och deras arbete berikade bara de som ägde gruvor­na. Många arbetade i hydrau­liska gruvor, i kvarts­gruvor i Kalifor­nien eller i silvergruvor vid Com­stocks malm­åder i Nevada. I Comstock skedde bryt­ningen under jord på 650 till 1000 meters djup i helvetisk hetta på 43-50 grader Celcius. Arbetar­na bröt mine­ralet med hjälp av de nya spräng­ämnen som hade kommit fram och man riske­rade ide­ligen jord­skred och att drabbas av död­liga gaser. De som skada­des fick ingen ersätt­ning och heller fick de anhöriga inte ersätt­ning vid döds­fall. De som inte kunde fortsät­ta sitt arbete i gruvan ersat­tes bara av nya arbets­tagare.

 

Några gjorde sig dock förmö­genheter i guld­rushen. Deras namn kan man se som namn på gator, univer­sitet, hotell och museer i Kalifor­nien. Kapita­listerna vid järn­vägen, Charles Crocker, Leland Stanford, Mark Hopkins och Collis Hunting­ton, sam­lade stora rikedomar. William Ralston, ägare av Bank of Cali­fornia och gruvorna Comstock, höll överdå­diga banket­ter, där maten serve­rades på tall­rikar av guld och silver till hundra­tals rika kumpa­ner.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan