Textruta: Coyote nr 95
A la caza del Coyote
(I jakten på Coyote)
av José Mallorqui


Coyote nr 95.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

A la caza del Coyote  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Don César åte­rvänder till Los Ange­les och till Lupe, som är hög­gravid. Han måste slut­föra hjäl­pen åt María Luisa Ponce och åt ban­diten Seth Far­rell, som han räddade från att lynchas i förgå­ende även­tyr. En stor sam­ling frivil­liga, volon­tärerna, har organi­serats för att fånga Coy­ote och bli av med denne ban­dit en gång för alla.

 

Omdöme: 7

 

Kom­mentar:

En annor­lunda bok, där skur­ken i förra boken samar­betar med  Coy­ote. I boken intrigerar ett brokigt person­galleri med varandra: ett föräl­skat journalist­par, dottern till offret i före­gående bok, skur­karna som orsa­kade den­nes död, Yesares som spelar Coyote och de per­soner som utsetts till att leda jak­ten på den maske­rade. Dessa per­soner ger en speciell drama­tik åt bokens hand­ling.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

San­ningen är endast bra i små do­ser.  (La ver­dad solo es buena a pequ­eña dosis.)

Fanta­sin är en mycket farlig kraft.  (La imagina­ción es un poder muy peli­groso.)

Bergs­geten vill klätt­ra upp på ber­get.  (La cabra tira al monte.)

 

Kapitel 1: Coyote i onåd

Amos Casey, redaktions­chefen för San Fran­cisco Evening News, pra­tar med Dick Cole­man. Han sänder denne till Monter­rey som korres­pondent och skickar med honom dit den erfar­ne men alkoho­liserade jorna­listen Clarence May. Han ska rappor­tera om verksam­heten som ska leda till att Coy­ote fångas. Dick ska inte åter­vända förrän han kan rappor­tera om Coyo­tes död.

 

Kapitel 2: Belita

Amos dotter, Belita, är arg på sin far för att hon inte får gifta sig med Dick och för att han har skickat ho­nom till Monter­rey för att skriva om jakten på Coy­ote. Han ska inte få komma till­baka förrän han kan skriva ett repor­tage om Coy­otes död. Efter att i ilska ha givit sig iväg hem­ifrån, besöker hon redak­tören på den konkur­rerande tidningen Mor­ning Star och erbjuder honom sina tjäns­ter som journa­list. De blir överens om att hon ska skriva om jakten på Coyote uti­från kvinn­lig vinkling och få 50 dollar per imförd arti­kel.

 

Kapitel 3: Vägen till Los Ange­les

Dick, Belita och Cla­rence May reser med dili­gensen från San Fran­cisco till Los Ange­les. I vänt­salen till diligens­stationen träffar de María Luisa Ponce som är sorg­klädd och tänker resa till San Cos­me. Dili­gensen stannar över natten i San Luis Obis­po. När de rund­vandrar i missions­stationen blir de guidade av en mys­tisk man som verkar känna till saker om María Luisa. De resan­de till­bringar natten i sta­den.

 

Kapitel 4: Seth Farrell

María Luisa vak­nar av en känsla av att inte läng­re vara ensam i rum­met. En an­nan person kommer in i hen­nes rum och ser till så att inkräk­taren försvin­ner. Det är Seth Farrell, som visar sig vara den mystis­ke man som tidigare guida­de de resande på missions­stationen. Han stannar en stund och råder henne att i fort­sätt­ningen inte bara låsa dörren utan också barri­kadera den med en mö­bel. Han säger sig hjälpa henne för att på så sätt repa­rera den skada han tidi­gare tillfo­gat henne.

 

Kapitel 5: El Coyote

Dili­genen fortsät­ter resan och snart stiger också Farrell upp i den, medan hans häst får springa efter. Diligensen attacke­ras efter ett tag av bandi­ter som är på jakt efter de aktier som de tror María Luisa har med sig. Dem har hon dock skickat med post, vilket Coyote har rått henne till via Far­rell. Denne och Coyote, som anlän­der i sista mo­mangen, stoppar banditerna och de flesta av dessa dö­das. I skott­växlingen dödas också vakten på dili­gensen. Farrell förhindrar att en av bandi­terna skjuter Belita, som får träffa Coyote för för­sta gången. Hon säger att hon vill inter­vjua honom. Coyote säger inte ’nej’, men det får vänta. Farrell och Coyote måste bege sig iväg åt sitt håll och dili­gensen fortsät­ter sin färd, nu också med de döda.

 

Kapitel 6: Ett slags gentleman

De frivil­liga i jakten på Coyote, volon­tärerna, organi­seras i Los Angeles av Daniel Proctor, en f.d. militär med dun­kelt förflu­tet. Till sin hjälp har den­ne Jerry Landon, som repre­senterar den poli­tiska makten. Ricardo Yesa­res, som försöker dyka upp som Coy­ote lite här och var under sam­ma tid som don César visar sig offent­ligt i staden, har otur och råkar stöta ihop med en grupp volon­tärer uppe på en kulle. Tack vare en kali­fornisk bonde luras förföl­jarna att ta en annan väg än den Coyote tog. Bonden ställs sena­re inför en tribu­nal i en lada och hängs där­efter utan­för. Då Jerry Landon ska bege sig från staden tidigt på morgon­en blir han i sin tur infång­ad, ankla­gad och hängd i en lykt­stolpe av andra frivil­liga, som ställt sig på Coyo­tes sida.

 

Kapitel 7: Charlie Ming

Don César och Guada­lupe, som ju är hög­gravid, samta­lar på ranchen innan han ska bege sig till bolags­stämman. Lupe är upprörd över att hennes man fort­sätter att agera Coyote och löper så stor risk att dödas när tusen­tals män jagar ho­nom. Han är mest road över alltihop men hon är oro­lig och grälar på ho­nom.

Under tiden träffar Seth Farrell Til­ford, San Fran­cisco-polisen, och Charlie Ming, represen­tanten för järnvägs­bolaget. Farrell är beredd att berätta allt han vet. Nash och Frost, som en gång såg till att dili­gensen attacke­rades och som skicka­de Camilo Ponce i fängel­se, köpte upp alla aktier i diligens­bolaget billigt och sålde dem sedan till María Luisa, som köpte dem på anmo­dan av sin far i fängel­set. Han förstod att de skulle bli värda mycket den dag järn­vägen skulle dras genom San Cosme. Då järnvägs­bolaget vände sig till Nash och Frost och erbjöd dem en miljon dollar för akti­erna och sedan höjde budet till en och en halv, var de två skurkarna tvungna att skaffa till­baka aktier­na från María Luisa. Men hon väg­rade att sälja. Camilo Ponce döda­des och skulden för det lades på den tredje kompan­jonen, Larkin. Då denne hitta­des död fanns bland hans papper en förkla­ring om att Ponce ”avrättats” efter en ”rätte­gång” på Lar­kins ranch. Farrell, Ming och Til­ford ska nu också bege sig till bolags­stämman som äger rum på efter­middagen.

 

Kapitel 8: Aktie­ägare

María Luisa står inför Nash och Frost på stäm­man. De försöker först få henne att sälja hennes aktier nästan som en tjänst åt hen­ne. Då hon inte vill sälja för­söker de tvinga henne. Snabba insat­ser av Farrell, Ming, Tilford och Coyote för­hindrar deras planer. Frost dödas i skott­växlingen och Coyote erbju­der Nash en möjlig­het att fly bara han skri­ver under ett doku­ment som åter­upprättar Camilo Ponce. Men när Nash kommer ner på gatan får han pro­blem med hästen och blir infångad av she­riffen och hans män. Far­rell lyckas dock fly från rätt­visan och tänker bege sig med båt till Filippi­nerna.

 

Kapitel 9: Partyt och båten

På don Césars fredags­fest kommen­terar Dick för don Gojo och don César att han ska ge ut tid­ningen ”La Verdad”, San­ningen, i Los Angeles. María Luisa säljer sina aktier och blir rik. Hon åker ifatt Far­rell, som är på väg till Filip­pinerna, för att förena sig med honom och följa med honom dit som hans hustru. Där ska de börja ett nytt liv tillsam­mans.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg, där materialet är hämtat från två sajter:

http://www.monografias.com/trabajos/indigenas/indigenas.shtml och

http://es.wikipedia.org/wiki/Misi%C3%B3n de San Luis Obispo de Tolosa

 

Fördriv­ning av de nordameri­kanska india­nerna

 

Under arton­hundra­talets första 20 år eröv­rade ameri­kanska staten framgångs­rikt och utan vidare cere­monier territo­rierna med infödda invånare vid Atlant­kusten. Många indian­stammar fördrevs till reservat och varje Trail of tears 1.jpguppror ledde till att många india­ner döda­des. Andra stammar flydde upp i bergen eller till ödsliga, obebod­da områ­den där de levde ett undan­skymt liv.

Ameri­kanska presi­denter som Monroe och Jackson förde en politik som gick ut på att under­kuva och depor­tera många av india­nerna. Histori­kern Carlo Caranci förkla­rar: "Från och med 1831 fick till de indi­anska samhäl­lena status av ’inhemska natio­ner’ utan egen suve­ränitet och fick den ameri­kanska staten som förmyn­dare, efter­som de befann sig på ameri­kansk mark. Staten teckna­de fördrag med dessa stammar och gjorde påtryck­ningar för att tvinga dem att lämna sin mark och bege sig väster­ut. Hundra­tusentals india­ner berö­vades sin mark och egen­dom och tvingades vandra till det indian­ska terri­toriet som låg i nuva­rande Okla­homa. Choctaw-stam­men deporte­rades 1831, Creek-stammen 1836 och Cherokee mellan 1838 och 1839. India­nerna plundra­des och trakasse­rades längs vägen och myndig­heterna förhöll sig pas­siva. Ota­liga india­ner dog innan de nådde destina­tionen".

 

”Tårarnas väg” kallas den led de tvångs­förflyttade nordame­rikanska indian­stammarna vandra­de från sin mark öster om Missis­sippiflo­den till indian­territoriet. Det skedde under Andrew Jacksons president­skap på 1830-talet. ”Tårar­nas väg” går igenom de nuva­rande staterna Ala­bama, Arkan­sas, Georgia, Illinois, Ken­tucky, Indian territory.jpgMissouri, North Caro­lina, Okla­homa och Tennes­see. Samman­lagt förflytta­des ungefär 20 000 india­ner och cirka 4 000 dog. Tvångsförflytt­ningen pågick mellan 1832 till 1838 och kulmi­nerade 1837. Vissa india­ner flydde till det vi idag kallar Miami i Flori­da. Tillsam­mans med svarta slavar som hade rymt från planta­ger, och några efter­lysta vita, skapade de där en ny stam som idag kallas semi­noler.

År 1860 fanns det hundra­tusentals india­ner i områ­dena mellan de områ­den i öster där de 31 400 000 vita ameri­kanerna bodde och Stilla havs­kusten, gruppe­rade i olika ”nationer”. Trettio år senare sträck­te sig den nya staten mellan de två haven och bebod­des av 62.700.000 invånare, vars majoritet var immi­granter inriktade på att bo och bebyg­ga det land som från början hade varit india­nernas. De metoder som använ­des för att tränga undan india­nerna möttes inte av några större invänd­ningar, trots att dessa metoder juri­diskt och mora­liskt stod i tydlig strid med före­skrifterna i den unga statens ide­ologi.

Missions­stationen i San Luis Obispo

 

I denna Coyote-bok besöks missions­stationen i San Luis Obispo. Denna missions­byggnad existerar faktiskt och fanns vid den tidpunkt då hand­lingen i boken äger rum. Missions­stationen grun­dades 1772.

Missions­stationen San Luis Obispo är en katolsk försam­­ling, som ligger i staden San Luis Obispo i Kali­fornien. Det var den femte missions­stationen som grunda­des av Franciskaner­munken Juni­pero Serra i Alta Kali­fornien. Under sin storhets­tid hade missio­nen den fjärde största jordbruks­produk­tionen av alla missio­ner i Kalifor­nien.

San Luis Obispo.jpg

Välståndet i San Luis börja­de avta 1818. Staten sekula­riserade missions­stationerna och stationen expropri­erades 1835 och såldes tio år senare. Under de följande åren inrymde anlägg­ningen en skola, ett fängelse och en domstols­byggnad. San Luis Obispo blev inkorpure­rad i terri­toriet 1856 och blev då en del av USA.

Åter­uppbyggna­den i tradi­tionell stil började 1933. Ett av känne­tecknen för kyrkan i San Luis Obis­po är att den är byggd som ett " L ", vilket är unikt bland Kali­forniens missions­stationer.

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan