Textruta: Coyote nr 93
El Coyote en el valle
(Coyote i dalen)
av José Mallorqui


Coyote nr 93.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

El Coyote en el valle  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Coy­ote följer efter Gon­zález och hans män som kidnap­pat César och Electra Gal­way och är på väg till Valle de las Tormen­tas, Stormarnas dal. Där möter dem indi­aner som styr i dalen, som har en hemlig­het som Coyo­te får reda på. En makt­kamp utbryter mellan india­nernas vite leda­re och medlem­mar i hans familj.

 

Omdöme: 5

 

Kom­mentar:

Bokens historia är lite under­lig och föga realis­tisk. Den handlar om ett indian­samhälle i en undan­gömd dal, där familje­intriger, mystik och hat frodas. Histo­rien håller inte den klass vi är vana vid från Mallor­quis böcker. 

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Galna män­niskor pratar ofta allvar.  (Los locos muchas veces hablan en serio.)

 

Kapitel 1: Valle de las Tormen­tas

Juan Anto­nio Gonzá­lez och hans män beger sig mot Valle de las Tormen­tas och för med sig Elec­tra Gal­way och César som fångar. Dessa pratar med varan­dra då de kan rida bredvid varan­dra under fär­den. Electra hör ett ylande från en Coy­ote och tror att det är El Coyote som föl­jer efter dem.

 

Kapitel 2: Don Eladio

När Gonzá­lez grupp kommer ner i da­len möter de en massa indianer och framför dem en impo­nerande, gammal man, deras ledare, don Eladio. Don César har lyckats ta sig in i dalen genom att ge sken av att vara en av González män, som blivit bränd i ansiktet och därför har ett stort ban­dage över ansiktet. Don Ela­dio ser till så att Electra tas om hand av Carmen, hans son­dotter, och César hänvi­sas till biblio­teket där han får vänta. Den ansikts­skadade mannen, dvs Coyote, ska följa med don Eladio för att få sina sår omsköt­ta, säger man.

 

Kapitel 3: Från makt till makt

Don Ela­dio för Coyote till ett stort rum där de sät­ter sig för att prata. Den gamle berät­tar att hans vakter de senaste dagar­na upp­täckt att Coyote varit på väg till dalen och han väntat på hon­om. Den man som verk­ligen bränt ansik­tet har tagits om hand av don Ela­dios folk. Denne berättar om sitt liv, att han tidigt reste till Euro­pa och tillbringa­de en tid i Tyskland. Då han kom tillbaka upp­täckte han att sonen hade mördat sin indian­ska hustru och hade för avsikt att även döda sina två barn, som då rädda­des av don Eladio. Denne såg till att so­nen fick sitt straff. Han förvär­vade dalen och bosatte sig i den för att där ta hand om india­nerna. Han har fortsatt att regel­bundet resa till Tysk­land. Coy­ote känner till detta men vet inte anled­ningen till dessa resor. Don Eladio berät­tar att han satt in mycket pengar i banker för india­nernas och för sina barn­barns räkning. Men hans sonson är emot honom. Han är gammal och behöver en stark person som kan föra hans arbe­te vidare. Han erbjuder Coyote att förval­ta hans förmögenhet om denne går med på att fortsät­ta hans arbe­te. Nu vill han visa dalens hem­lighet för sin gäst. 

 

Kapitel 4: Dalens hem­lighet

Don Eladio berät­tar om sin briljant­tillverkning som sker i dalen. Han visar Coyote de special­konstruerade ugnar som han har i ett under­jordiskt labora­torium. Ugnarna som inför­skaffats från Tyskland drivs av energi från de stora åsk­ledarna som satts upp i dalen. Under de våld­samma åskväd­ren samlas energin och gör att dessa ugnar kommer upp i tempera­turer på långt över 1000°C. Grafit­klumpar i ugnarna omvand­las av den våldsam­ma värmen följd av extrem nerkyl­ning med isvatten till oslipade briljan­ter. Sedan styckas de i mindre delar för att slutligen skickas till Hol­land för slipning. De pengar som försälj­ningen inbringar har han tänkt använda till att efter hand utbilda india­nerna så att de ska kunna över­leva i det ameri­kanska sam­hället. Coyote tror inte att det är möjligt och det visar sig att Eladio egent­ligen heller inte tror på sina egna teo­rier. Dess­utom är han fånge i dalen efter­som han inte kan lämna india­nerna åt sig själva. Han har börjat känna sig hotad som vit bland alla india­nerna.

 

Kapitel 5: Coyotes märke

En opposi­tionell grupp av india­nerna går till anfall mot de vita i dalen och tänker börja med att döda Coyote och César medan Electra och Carmen som har indian­blod i sina ådror inte lö­per sam­ma risk. Coyote som har fått tillba­ka sina vapen och kläder lämnar huset tillsam­mans med César. Don Eladio, Electra och Carmen stannar kvar i huset. Innan de lämnar Coyo­tes rum använ­der Coyote en av briljan­terna han fått av don Eladio för att rista in ett meddelande till den­ne i spegel­glaset med ett varghuvud, Coyotes märke, under.

 

Kapitel 6: Blod i dalen

Gonzá­lez män har blivit inlås­ta och är fångar hos india­nerna. Don Eladios sonson, José Linares, india­nernas and­lige ledare, håller tal till dem och lovar dem hämnd för all skada de vita gjort dem. Coyo­te står gömd och lyssnar till talet och pratar ini­från gömstäl­let med González, som förts dit av india­nerna. José Lina­res vill att González ska lära india­nerna guerilla­krigföring och lovar honom i gengäld en rejäl belö­ning i pengar. Dessutom lovar han att döda Electra och tror sig då göra Gonzá­lez en tjänst, efter­som hon är skyldig till bro­derns död. Efter att Gonzá­lez har begett sig iväg, pratar José med sin far­mor, don Ela­dios hustru, en gam­mal kvinna, som full av hat och bitter­het har förlo­rat sitt förstånd och tror sig prata med sin döde son.

 

Kapitel 7: Far och dot­ter

José Lina­res sitter på en bänk med sin farmor som är för­klädd till örn liksom hon var under talet dagen före. Han vänder sig till Electra och Hobson, hennes far, som nu har träffats, för att få reda på var Coyote har gömt den påse med briljan­ter han fått av don Ela­dio. Då Electra och Hobson inte kan svara blir de hota­de och för att visa sin makt ger José order om att Hob­sons män som står bundna på en vagn ska dödas. Efter att männen hängts vill den galne mesti­sen ha beröm av Hobson och då han inte får det hop­par han på honom full av rase­ri. Hobson har dock varit med förr och fäl­ler José till mar­ken med några effek­tiva slag. En av Josés män går till våld­samt anfall mot Hob­son med en lång kniv men Gonzá­lez räddar honom med ett revolver­skott.

 

Kapitel 8: Inhägnade

Electra, Hobson, Gonzá­lez och flera av hans män blir omringa­de i ett fort där det finns ammu­nition och de blir beskjutna av india­nerna. De dödar många indianer och lyckas trots förluster hålla ställ­ningarna un­der hela da­gen.

 

Kapitel 9: Don Eladios hem­lighet

Don Eladio möter sin hustru och sin galne son­son. Han säger till hustrun att han ångrar att han döda­de sin son. Han talar om var José, son­sonen, kan få tag på upp­gifter om köparna till briljan­terna, vilket denne länge har be­gärt. Han går sedan till det belä­grade fortet men blir skjuten baki­från. Coyote och César ligger i skogs­brynet och ser allt genom kika­re.

 

Kapitel 10: Electra Hobsons hem­lighet

De belägra­de befinner sig i en despe­rat situa­tion. Aparicio, González när­maste man, försöker hämta vatten men blir skjuten under försö­ket. En allvarligt sårad av González män tigger om vatten under timmar och Electra visar mannen omtanke men kan inte göra annat än hålla hans hand. Gonzá­lez ser att hon bryr sig om man­nen och kan inte förstå att hon kunde vara delak­tig i mordet på hans bror. Hobson berättar hur det ligger till. José Juan hade en vurm för att spela falskt och genom det hade han lurat sin bror, vilket ledde till att denne blev hängd. Hobson hade förbju­dit José Juan att spela på hans kasi­non men till slut ändra­de han sig då José Juan lovat att spela ärligt i fortsätt­ningen. Trots det började han ändå spela falskt igen då han höll på att förlora sina pengar. De andra spelarna hade då sett till så att han blev dödad men Electra hade inget med det att göra. González måste nu be Electra om ur­säkt. Fram på natten kom­mer Coyote med förnö­denheter och de belägra­de i fortet kan hämta vatten i mör­kret. Carmen Lina­res, don Eladios sondot­ter, kommer också med paket med mat till dem.

 

Kapitel 11: Rätt­visa kommer från him­len

Coyote avslöjar att Carmen Lina­res har legat bakom mor­det på sin far­far och att det också är hon som givit röst åt faderns ande som farmo­dern hört. Hon har länge velat att José, brodern, skulle döda don Eladio men då hon förstått att han är för svag för det blev hon själv tvungen att göra det istäl­let. Hon ville själv ha de pengar som briljan­terna inbringat och kunna lämna dalen som en rik, respek­terad kvinna. Hon skjuts av misstag av vakter­na då hon springer från fortet efter Coyotes avslöj­ande. José försö­ker visa att han också kan tillverka bril­janter med hjälp av den sam­lade energin från blixtur­laddningar. Men den döde don Eladios närmas­te man Cecilio har gillrat en fälla för hon­om och hela labora­toriet flyger i luften. Alla india­nerna som överlevt explo­sionen lämnar dalen och det gör också don César och hans son. Don César är oro­lig för Guada­lupe som ju är på gång att föda medan César som blivit förtrol­lad Electras skön­het beklagar att hon fal­lit för Juan Anto­nio Gonzá­lez charm.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg där materialet är hämtat från den spanska sajten EHowenespañol.

 

Grafit och diamanter

 

I boken skapar don Eladio bril­janter eller diaman­ter av grafit. Den processen kan faktiskt fungera och konst­gjorda diaman­ter produ­ceras idag på de sättet.

diamant.jpg

Både grafit och dia­mant är en form av rent kol. Båda består nästan uteslu­tande av kol­atomer. Även om det inte är så vanligt att detta sker i natu­ren kan alltså kol i form av grafit omvand­las till dia­mant genom att använda extrem tempera­tur och tryck. Båda for­merna av kol har en slå­ende likhet i kemisk samman­sättning och består näs­tan ute­slutande av kol. Skill­naden mellan grafik och diamant är struk­turen på kolbind­ningarna. Medan grafit är samman­satt av sexkan­tiga kolskikt ovanpå varan­dra i lager är varje kolatom i diamant anslu­ten till fyra andra tredimen­sionellt. Resulta­tet blir ett mycket hårt ämne med mycket starka bind­ningar.

 

Grafit används alltså för att skapa konst­gjorda diaman­ter industri­ellt. Genom att använda extrem tempera­tur (över 1000°C) och ett tryck motsva­rande tusen­tals gånger vårt atmosfär­tryck fogas kolskik­ten samman och övergår till dia­mant. Genom att använda ännu högre tempera­tur och tryck kan även mindre rena ämnen använ­das för att skapa diaman­ter från nästan alla kol­rika ämnen. Forskare vet att diaman­ter skapas naturligt nere i jorden men proces­sen är inte helt klar­lagd.

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan