Textruta: Coyote nr 92
Ojos verdes en Monterrey
(Gröna ögon i Monterrey)
av José Mallorqui


Coyote nr 92.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Ojos verdes en Monter­rey  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Ett mord i Monter­rey ger upphov till en ven­detta, som startas av en bror till den mör­dade. Det blir rejält allvar när Coyote ingri­per och hans son kidnap­pas.

 

Omdöme: 5

 

Kom­mentar:

Denna bok kan tyckas lite märk­lig med sitt stora galleri av perso­ner med mång­skiftande karak­tärer, men här börjar ett spän­nande, nytt även­tyr. Egent­ligen började det med El aullido del Coyote och fort­sätter i El Coyote en el valle.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Jag föredrar hat fram­för medkänsla.  (Prefiero el odio a la compasión.)

Händerna är snabbare än ögat.  (Las manos son más rápidas que la vista.)

Under askan pyr elden fortfa­rande.  (Bajo las cenizas aún arde fuego.)

Den som lånar ut pengar till en vän, förlorar pengar och förlorar vännen.  (El que presta dinero a un amigo, pierde dinero y pierde amigo.)

Den som älskar faran förgås i den.  (Quien ama el peligro pere­cerá en él.)

Bättre vara säker än att be­klaga sig.  (Más vale precaver que lamen­tar.)

Den som griper till svärd ska med svärd förgås.  [Ordagrant: Den skall dödas av järn som dödar med järn.]  (A hierro morirá el que a hierro mata.)

Den som får en häst I gåva ser inte på tänder­na.  (A caballo rega­lado no le mires el diente.)

Den som sår vind skör­dar storm.  (Quien siembra vien­tos recoge tempe­stades.)

 

Förord i grönt och rött

Jóse Juan Gonzáles spelar ”21” i ett parti med flera personer, bland dem Electra Galway, som är en ung flicka med fascine­rande gröna ögon. Han vinner och efter partiet blir han mördad i en gränd i Monter­­rey.

 

Kapitel 1: Berättel­sen om Gonzales

Fader Donoso är på besök i Ortega-palat­set hos don César och Lupe. Munken är bror till den avlid­ne José Juan Gonzáles och berättar för dem att han hittats död under mystiska omständlig­heter dagen före. Han kom­mer för att be don César om ekono­misk hjälp så att kroppen kan transpor­teras till Los Angeles för begrav­ningen. Munkens besök gör att don César kan visa munken en nyligen upp­täckt tavla av den grekisk-spanske konstnä­ren El Greco. Tavlan har tidigare under oroliga tider gömts bakom en annan tavla i palatset men bör nu kunna åter­föras till fransiskaner­klostret.

 

Kapitel 2: Electra Galway

Don César åker till det kända kasi­not Alhambra, där man också har en först­klassig servering av dryckesvaror. Där träffar han profes­sor Perkins, trolleri­konstnär, och hans påstådda niece, Electra Gal­way, som sjunger. Hon vill låna fem tusen dollar av don César och får ”vinna” pengar­na genom att hon visa sin förmåga att se vilken färg och vilken valör ett okänt kort har genom att titta på kortets bak­sida. Då don César vill veta hur hon gör, säger hon att hennes ögon helt enkelt har den förmå­gan och att det inte är något trick. Hon behöver pengar­na för att fly från Monterrey, säger hon, och pengarna ska hon lämna tillba­ka.

 

Kapitel 3: Juan Antonio

Don César ber sin son gå på kommen­dör Hobsons fest på kväl­len efter­som Guada­lupe som är gravid inte kan gå med don César på fes­ten. Don César vill att César ska ta med sig märkta spel­kort och spela med dem för att se hur Hob­son då beter sig. Några fransis­kaner­munkar, tillsammans med fader Donoso, kommer för att hämta El Greco-mål­ningen. Don César tycker att fader Donoso beter sig lite under­ligt och får snart veta anled­ningen. En av män­nen som smugit sig in i skydd av de andra är bara ut­klädd till munk. Det är Juan Antonio Gon­zález, Donosos bror, som är en efter­lyst bandit och som är ute efter att hämnas Jóse Juans död. Juan Anto­nio vill bo i don Césars nyköp­ta hus under tiden han sätter sina hämnd­planer i ver­ket.

 

Kapitel 4: Minnen från igår

Lupe är svart­sjuk eftersom hon fått höra talas om att don César träffat Electra dagen före. Juan Anto­nio tar under middagen upp det som tidigare hänt hans familj och påstår att det varit Coyotes fel att deras pla­ner för Kaliforniens själv­ständighet omöjlig­gjorts.

 

Kapitel 5: Kommendör Hobsons maskeradfest

Kommen­dör Hobson äger spel­klubbarna i Monter­rey och har ordnat en maskerad­fest. Hans assis­tent Wheeler varnar honom för att Juan Antonio Gon­zá­lez kan ha tagit sig in på festen för att häm­nas mordet på sin bror. Han kan vilja kom­ma åt Hobson, som gav order om mordet.

 

Kapitel 6: En mora­lisk lärdom

Kommen­dören grälar på César för att han försökt spela falskt och hotar med att skicka ett med­delande till don César om saken. Då César låtsas att han absolut inte vill att det ska ske, begär Hobson i gen­gäld att César ska berätta om han sett Juan Antonio Gonzá­lez på festen och säga om denne gömmer sig i Ortega­palatset. Men César förne­kar all känne­dom om den ökände bandi­ten.

 

Kapitel 7: Profes­sor Perkins

På maskerad­­­­festen pratar Juan Anto­nio, maskerad, med professor Perkins, som säger att också han hatar kommen­dör Hobson. Om Juan Anto­nio dödar Hob­son blir det därför också en hämnd från ho­nom. Angå­ende mordet på Juan Anto­nios bror bekräftar Perkins att det var Hobson som gav order om det. Efter att de skiljts åt, lyckas Wheeler smyga sig på Juan Antonio baki­från och med en revolver­pipa i ryggen blir han förd till kommen­­dör Hobsons kontor där denne väntar. Men Hobson hotar inte med att döda honom utan erbju­der honom Electra Galway i utbyte mot att han lovar att lämna staden och att aldrig åter­vända. Då Hobson blivit ensam på konto­ret dyker Coy­ote upp från ett mörkt hörn av konto­ret med revol­ver i han­den. Han har kommit för att berät­ta en histo­ria för Hob­son, säger han.

 

Kapitel 8: Profes­sorns samman­blandningar

Professor Perkins tror sig möta Juan Antonio men det är istäl­let Coyote före han begett sig till Hob­sons kontor. Efter­som både han och Gonzá­lez är lika klädda och båda bär mask är det lätt att ta fel på dem. På maskera­den finns för övrigt många gäster utkläd­da i Coyote­kläder. Perkins som har mött Coyote tidi­gare och då blivit märkt i höger öra blir nu märkt även i vän­ster öronsnibb. Sedan kommer män­nen i González bandit­gäng och går till anfall mot huset. De tar med sig värde­föremål från gäster­na och kidnap­par Electra och César.

 

Kapitel 9: Mysteriet med ögonen

Coyote berättar för Hobson att Electra i själva ver­ket är hans dotter och att Hobson själv har sett till så att Gonzá­lez män fört bort henne. När medlem­marna av González band rider iväg ser Coyote att de också tagit med sig César och han kan inte förhin­dra det. Hobson lyckas skjuta Perkins då denne flyr. Innan han dör berät­tar han att Gonzá­lez och hans män med sina fångar är på väg till Valle de las Tormen­tas, en dal från vilken det sägs att aldrig någon åter­vänder. Coyote tänker bege sig till dalen för att rädda sin son.

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg med vissa tillägg häm­tade från Wiki­pedia.

 

El bautismo de Cristo, målad av El Greco

 

Efter att ha läst bo­ken kan man undra om det verkligen finns en tavla i Tole­do, liknande den som beskrivs i boken och som förs till klost­ret San Juan Bautista. Jo, det finns en tavla av El Greco i Toledo som visar Kristus dop och det finns en också i Madrid.

 

Lite om konstnären El Greco:

 

Den visio­näre konstnä­ren El Greco (1541 - 1614) föd­des som Domenikos Theoto­kopoulos och var trehun­dra år före sin tid. Greken bodde i spanska Toledo och måla­de realis­tiska skild­ringar med person­liga tolk­­ningar i sina tavlor. El Greco målade fasci­nerande religi­ösa och mystis­ka verk fyllda med kalla färger och flam­lika figu­rer, och använde sig endast av ljus för de rent känslo­mässiga effek­terna. Han skapade också överty­gande porträtt och Europas första riktiga landskaps­målningar. El Greco påverkade starkt 1900-talets moder­nister inklusive Pablo Picas­so och Jackson Pollock.

 

Kristus Dop är en målning i olja på duk och mäter 350 cm på höj­den och 144 cm på bred­den. Den färdig­ställdes mellan 1596 och 1600 för en altar­tavla i Madrid. Den hänger i Museo del Prado i Madrid, Spanien.

El_bautismo_de_Cristo_Madrid.jpg

En annan version av tavlan Kristus Dop finns i Tole­do. Den måla­des av El Greco 1609 under hans sista tid i sta­den. Det finns idag i Hospi­tal de Tavera i Toledo.

 

El_Bautismo_de_Cristo_Toledo.jpg

Någon uppgift om en tredje ver­sion förd till Kalifor­nien finns dock inte.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan