Textruta: Coyote nr 91
El aullido del Coyote
(Coyotes tjut)
av José Mallorqui


Coyote nr 91.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

El aullido del Coyote  (1949)

 

På svenska:                    

Ej översatt till svenska

 

Handling:

Rivali­teten mellan två diligens­företag verkar vara orsa­ken till en mängd över­fall på det ena företagets dili­genser. Elena Ortega, bekant till don César, ber honom att köpa hennes palats för att lindra de eko­nomiska proble­men som företaget fått efter alla över­fallen. Men vad är det egentligen som händer? Coyote bestäm­mer sig för att inter­venera.

 

Omdöme: 8

 

Kom­mentar:

Mycket bra bok med många vänd­ningar i hand­lingen som gör att man fram till halva bo­ken inte är klar över vem som tillhör den goda eller den då­liga sidan.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Bara dårar tror på andras dumhet.  (Sólo los estúpidos creen en la estupidez ajena.)

Blod låter sig inte lätt tas bort.  (La sangre no se borra fácil­mente.)

Kärlek rättfär­digar allt.  (El amor lo justifica todo.)

Baren fö­rlåter inte så lätt som dom­sto­larna.  (Los hijos perdonan menos que los jueces.)

 

Kapitel 1: Från Fresno till Monter­rey och vice versa

Don César reser till Monter­rey med Bud Murdocs diligens­bolag. Bud är Elena Mur­docs man. Transport­bolaget trakas­seras av ett bolag i samma branch och som ägs av konkur­renten Speck. Gång på gång utsätts Mur­docs dili­genser för överfall där hästar, kusk och vakt dödas, själva dili­gensen och allt bagage bränns upp. Det är vad som händer också med den diligens som don César åker med. Som tur är dödas aldrig passa­gerarna och inte så den här gången hel­ler.

 

Kapitel 2: Orte­gas hus

Elena vill sälja Ortega-palat­set till don César för 100 tusen dollar efter­som hon har kom­mit i ekono­miska svårigheter och behö­ver pengar. Don César försöker avråda henne från att sälja och är tvek­sam till att köpa palat­set, som för övrigt är det palats där han för många år sedan under en fest blev ankla­gad för att vara Coyote. Huset och träd­gården är full av min­nen för honom.

 

Kapitel 3: En svart ryttare

När Don César läm­nar palat­set hör han röster i träd­gården och blir nyfi­ken. Det är Bud Murdoc och hans dotter Cruz som står och pratar. Murdoc säger att det nu endast återstår för honom att möta Speck med pistol i han­den och antingen döda ho­nom eller själv bli dödad. Då don César lämnar träd­gården och kommer ut på gatan blir han erbjuden skjuts i en vagn i vilken sitter en maske­rad man, klädd i svart. Denne tvingar honom att ta emot 75 tusen dol­lar mot ett löfte att köpa Orte­ga-palatset för 150 tusen dollar. När don César kommer till sitt ho­tell ger han kusken 500 dollar i dricks och träffar sedan två av män­nen från resan med diligensen som blev stoppad och uppbränd, Lyde Vance och Nicolás Oken.

 

Kapitel 4: Coy­otes varu­märke

César, don Césars son, kommer till Monter­rey för att hjälpa sin far. Don César får besök av den fede­rale agenten Felipe L. Marden som håller på att utre­da diligens­överfallen och förlusten av post som förstörts vid över­fallen. César lyckas ta reda på var kusken till vagnen med den maske­rade, svartklädde mannen bor. Det är på andra vå­ningen på Jacintos taver­na. Då don César, klädd till Coyote, kommer dit hör han Lyde Vance och Nicolás Oken hålla på att pressa kusken på upp­gifter med våld. Varför har han fått så mycket pengar i dricks? Coyote tar sig in i rum­met där de miss­handlar kusken, märker de två i öron­snibbarna och förenar sig sedan med sin son på nedre vå­ningen på värds­huset. Efter en stund kommer Vance och Oken ner, banda­gerade, men vill inte att poli­sen tillkallas. De lämnar taver­nan.

 

Kapitel 5: Elenas besök

Elena och Mur­doc får besök av den fede­rale agenten som är beredd att avsluta sin under­sökning om diligens­bolaget slutar med postbe­fodringen och beta­lar de förluster som drab­bat postföre­taget. Elena berät­tar att hon håller på att sälja palat­set och är beredd att accep­tera agen­tens villkor. Don César kommer och bjuder hela 200 tusen för palat­set. Det är mer än Elena och Murdoc hoppats på och de kan knappt tro inte sina öron.

 

Kapitel 6: Charlie Speck

Charlie Speck får besök av Elena Orte­ga. Hon ber honom att sluta med den fars som hon menar pågår och vill att de två ska leva tillsam­mans efter att hon skiljt sig från sin man. Speck ber henne vänta och se tiden an. När Elena lämnar huset upp­täcker hon att hen­nes man, Bud Murdoc, väntar i vagnen tillsam­mans med några av sina kum­paner. Specks betjänt blir ner­slagen av någon i säll­skapet. Coyote har före sam­talet tagit sig in i huset, hört sam­talet mellan Speck och Elena och väntar nu på att få ett samtal med Speck. 

 

Kapitel 7: Den svarte rytta­ren mot Coyote

Coyote vill att Speck ska för­klara varför det är så spänt mellan honom och Bud Mur­doc men denne väg­rar att förkla­ra. Men han säger inte emot Coyote då denne påstår att Speck tidigare upp­trädde som den svarte rytta­ren.

 

Kapitel 8: Bud Murdoc gillrar en dubbel fälla

Murdoc, överste Dunseth och sex andra pratar om att få stopp på diligens­över­fallen. Men den fede­rale agenten Marsden som är dem på spåren måste dödas. Då överste Dun­seth, som är en av kumpa­nerna i Murdocs gäng, åter­vänder till sitt hus tänker han till, vänder och beger sig istäl­let mot det hotell där Mars­den bor och lyckas förhindra att denne dödas. Marsden blir bara ska­dad av ett skott och han och Dun­seth blir överens om att inte kon­takta Murdoc och de andra kumpa­nerna eftersom Mars­den har blivit förtjust i Mur­docs dotter Cruz. Dun­seth får ett med­delande från Coyote med instruk­tioner från denne.

 

Kapitel 9: Coyotes rättvisa

Skulden för angrep­pen på diligen­serna har från början varit Mur­docs, som fått försäkrings­ersätt­ning för påstått stulna pengar. Han har från början anli­tat ett bandit­band som gjort över­fallen men har efter hand tappat kon­trollen över bandet som under sin le­dare har fort­satt med över­fallen. Coyote förhin­drar nu att Murdoc och Speck drab­bar samman i en revolver­duell där Murdoc tänkt att han skulle kun­na bli dö­dad av Speck, då han inte har mod att begå själv­mord. Om han dödas av Speck skulle denne sedan inte kunna gifta sig med Elena, Mur­docs hustru. På så sätt skulle han kunna hämnas på Speck efter sin död. Coyote omöj­liggör nu samman­drabbningen och före­slår att Murdoc själv sätter sig på kusk­bocken och kör dili­gensen vid nästa av­gång. Om han blir dö­dad av bandit­bandet kan han på så sätt rädda sin ära och hans barn slipper skämmas för sin far. Det kom­mer då inte att bli all­mänt känt att det varit han själv som från början låg bakom över­fallen. Murdoc skriver avskeds­brev till sina barn där han pekar ut Speck som den skyldi­ge till anfal­len. Då dili­gensen, körd av honom, kommer upp i ber­gen attackeras den som vanligt av bandi­terna, och Murdoc blir träffad av flera skott. Han lyckas dock själv döda bandi­ternas ledare med ett skott innan han avli­der. Kort efter anlän­der anställda från diligens­bolaget och från Specks bolag till platsen tillsam­mans med Coyote och gör slut på diligens­angriparna en gång för alla. 

 

Kapitel 10: Brev mot brev

Efter att ha fått faderns brev tror Elliot, Elenas och den döde Mur­docs son, att Speck är skyldig till fa­derns död. Han förstår också att mo­dern vill gifta om sig med denne Speck. Coyote får honom dock att inse att det inte var Specks skuld att fadern dog och att hans far inte alla gånger hade så rent mjöl i påsen. Han visar ett gam­malt brev för Elliot som visar fa­derns skuld. Tillsam­mans bränner de brevet och också avskeds­brevet från fadern där denne skyller allt på Speck. Coyote råder den unge mannen att låta modern själv få avgö­ra vem hon ska gifta om sig med.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg, som hämtat texten från Wiki­pedia.

 

Post­tjänster i USA

 

Den första moder­na express­budstjänsten startades 1839 av William F. Harden men snart bilda­des fler så­dana före­tag. Bland dem som växte fram för att tillhanda­hålla de tjänster som efterfrå­gades, blev den mest Ponyexpressen.jpgkända den som grunda­des av Henry Wells och William Fargo. Dessa två entre­prenörer började sin verk­samhet 1844 med före­taget Western Express, en tjänst som täckte linjerna från Buffalo till Chica­go och från Cincin­nati till St Louis i form av dili­genser, ångfar­tyg och tåg­vagnar. Efter att en tid ha varit en del av American Express Com­pany, blev Wells Fargo själv­ständigt och grundade ett nytt företag, Wells Fargo & Com­pany, som öppnade kontor i San Fran­cisco och Sacra­mento. Detta företag spelade en viktig roll i utvecklan­det av Fören­ta stater­na och mono­poliserade tran­sporten av silver och andra varor mellan Nevada och San Fran­cisco.  Ett år senare om­satte före­taget en miljon dol­lar om året.

 

Annekte­ringen av Kali­fornien 1850 och guld­rushen under­blåste en stark inflytt­ning till Kali­fornien och som en följd av det blev post­servicen som fanns i USA för liten för att möta den växande efter­frågan bland pionjä­rerna i deras brev­växling med släk­tingarna och famil­jerna i öster. Det upp­stod därför många privata företag som erbjöd sådana tjäns­ter. En av dem, Pony­expressen, etablerade rutten St Joseph i Missouri till Sacra­mento i Kalifornien där post­ryttaren kunde byta häst var 20:e km. Tjänsten var så effektiv att häst­bytet endast tog två minu­ter och hela post­transporten gick på 10 dagar. Upp­giften krävde stort mod, efter­som ryttaren korsade ogäst­vänliga och farliga områ­den där det fanns gott om lag­lösa. Pony­expressen hade snart 190 stationer, 500 hästar och 80 ryttare, däri­bland William Cody, mer känd som Buffalo Bill. Tjänsten höll på i arton måna­der, från april 1860 till oktober 1861. Dess ned­gång kom i och med tele­grafens utbyg­gnad.

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan