Textruta: Coyote nr 89
Plomo en una estrella
(Bly i en stjärna)
av José Mallorqui


Coyote nr 89.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Plomo en una est­rella  (1949)

 

På svenska:                    

Attenta­tet på sheriffen  (1958)

 

Handling:

En heder­lig sheriff mot­sätter sig järnvägs­bolagets missbruk av sin makt och förbe­reder en rättvis rätte­gång för Tobías Sal­gado. De inre stridig­heterna i bolaget och lagen i västern i denna vilda stat gör att Coy­ote blir tvungen att ingri­pa.

 

Omdöme: 7

 

Kom­mentar:

Under­hållande bok med typiska västern­ingredienser: upptäckten av guld, en dö­dad sheriff och jury i rätte­gången. Boken gavs ut på svenska men inte som sista num­mer, som är 46, utan som num­mer 36. Det finns fortfarande många lösa trådar i historien som därför fortsätter i Muerte: Punto de destino, men den boken är inte översatt till svenska.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Jag vet att du inte ljuger, om du kan bevisa att det du säger är sant.  (Sé que no dice una mentira, a menos que pueda probar que es verdad.)

Det är lättare att köpa sig ett dåligt sam­­vete än en bra häst.  (Es más fácil comprar una mala conciencia que un buen caballo.)

Skrattet är dårarnas hyllning av geniet.  (La risa es el home­naje que los tontos rinden al genio.)

De bästa fienderna är de som är döda.  (Los mejores ene­migos son los que estás muertos.)

Den tama hunden får mer mat än den ilsk­na hunden.  (El perro manso recibe más comida que el perro fiero.)

Den som är out­sider blir avklädd på gatan.  (Quien de ajeno se viste, en la calle lo desnudan.)

 

Kapitel 1: Rättegång nästa dag

Sheriff Harley fram­håller för kommis­sarie Boots att det är nödvän­digt att utse en rättvis jury till rätte­gången mot Tobías Sal­gado. För att det ska bli så rätt­vist som möjligt skriver han upp nam­nen på sex nord­ameri­kanska järnvägs­arbetare, sex kalifor­nier med mexi­kanskt ursprung och så själve don César de Echa­güe som trettonde man. Unge César lyckas skriva av listan som han kommer åt i sheriffens pappers­korg. Han tvingas slå en annan intresserad medvetslös.

 

Kapitel 2: Kopian och origi­nalet

Efter att sheriff Harley med­delat don César att han utsetts som jury­medlem pratar don César och César med varandra, bl a om hur de bäst ska hjälpa Tobías Salgado. Don César vill att Covarru­bias ska försvara ho­nom under rätte­gången. Genom fönstret på hotellet ser de mannen som César tvinga­des slå medvets­lös. Det är en känd bandit, Jim McKenna.

 

Kapitel 3: Jim McKennas minne

Bowee, MacGraw och Jim Mc­Kenna träffas för att disku­tera sina planer. De blir över­ens om att juryn ska ”över­talas” att fria Salga­do så att folk sedan lynchar honom och också sheriff Har­ley, om han försöker förhin­dra det.

 

Kapitel 4: Nya hugg­tänder till en gammal varg

Trace Farish vill att den fred­löse bandi­ten Lin Carey ska hjälpa honom genom att kidnap­pa sonen Quincy så att de som nu styr i järnvägs­bolaget inte ska kunna komma åt honom via Quincy. Farish är beredd att förstöra sitt järnvägs_projekt för att få tillbaka makten över bola­get. Lin Carey accep­terar efter­som han står i tacksamhets­skuld till Farrish dotter Agatha och är förälskad i henne.

 

Kapitel 5: En överraskning för don César

Jim McKenna, pistol­man i Bowees tjänst, besöker don César för att få honom att förkla­ra Salgado oskyldig då han sitter i juryn, liksom alla andra i juryn ska påverkas att göra.

 

Kapitel 6: Kidnapp­ning

Lin Carey kidnap­par Quincy och han förs av Careys män till en by i ber­gen. Quincys far Farish beger sig tillsammans med Agatha, hans dot­ter, mot sjön Agua Dulce. Hans häst är fullastad med dyna­mit. Farish tänker spränga ber­get intill så att järnvägs­spåren förstörs. Agatha ber Farish att vända tillbaka men han vägrar göra det. De grälar och till slut fortsätter Farish ensam. Då han blivit ensam blir han efter hand slagen medvets­lös av någon i mörkret. Järnvägs­arbetarna, ledda av Bowee och MacGraw, är på väg till platsen i tre järnvägs­vagnar dragna av ett lok. Även Lionel Wilcox är med dem i en av vagnar­na tilsam­mans med sin dotter Car­lota. De hör en kraftig explo­sion som begraver den nerlagda rälsen på flera stäl­len och dessutom förstör telegrafi­ledningarna. Strax efter infångas Agatha av järnvägs­arbetarna men Farish kan inte hittas och därför tror man att han blivit begravd under sten­massorna. 

 

Kapitel 7: Beslut av domare ”horca”

Advokat Covarru­bias, som sköter Tobías Salga­dos försvar, gör det bra och han får med sig domare Brand, som ibland kallas do­mare ”horca” för sina hårda men rättvisa domar. Denne frikän­ner den åklagade eftersom de tre mörda­de männen har dödat Salgados ko, som bety­der så mycket för en bon­de. Domaren upprätt­håller ordningen i rättsalen men utanför väntar McKen­na och järnvägs­arbetarna på att den frikände ska komma ut så att de kan lyncha honom. Don César går för att byta om till Coyote och skickar sin son för att hämta Lin Carey för att denne ska hjälpa sheriff Harley att förhin­dra lynch­ningen.

 

Kapitel 8: Bly i en silverstjärna

När arbetarna beger sig till Agua Dulce för att repa­rera de skadade telegraf­ledningarna upptäcker de guld där i de spräng­da klipp­bitarna. I Farish City går järnvägs­arbetarna till attack mot domstols­byggnaden under ledning av Bowee och MacGraw och sheriffen och hans vicesheriff blir skjut­na. Den som skjuter sheriff Harley är Bowee som använ­der sitt gevär och skjuter första skottet rakt genom hans sheriffs­stjärna. Innan Tobías Salga­do också blir skjuten upp­täcker han på rösten att det är don César som är Coyote. Denne klarar sig från platsen tack vare att ryk­tet om guld gör att folk lämnar Farish City för att bege sig till Agua Dulce. 

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg.

 

Jeans

I den här Coy­ote-boken nämns de byxor som oftast bars av cow­boys – dvs jeans och något om dessas ursprung. Här följer lite mer hämtat från Wikipedia.

Levi_Strauss.jpg

De första jean­sen tillverka­des för marin­soldater i Genua eftersom en allt-i-allo-byxa behöv­des till sjö­männen som de kunde ha på sig i både vått och torrt och vars byx­ben lätt kunde rullas upp utan att hindra sjömännen vid däcksren­göring eller vid sim­ning. Dessa byxor skulle kunna tvättas i stora nät under båten utan att havs­vattnet förstör­de tyget. Strax efter att tillverk­ningen av byxor med tjockt bomulls­tyg, så kallad denim, starta­de, började man också färga tyget i den karak­teristiska indigoblå färgen som hade sitt ursprung i Indien.

 

Jeans av denim­tyg började tillver­kas i stor skala i USA omkring 1872. Levi Strauss, som då var köp­man i San Fran­cisco, hade för avsikt att börja tillverka arbets­kläder för gruvar­betare. Det skulle vara slit­starka kläder som stod emot stora påfrest­ningar och som kla­rade nötningen från upp­hittad malm som stoppa­des i fickorna. Jeansen fick först en brun färg och sakna­de bakfickor men efter hand inför­des bakfickor och man över­gick till att färga tyget blått.

 

En av Levi Strauss kunder, Jacob Davis, var skräd­dare och han tänkte köpa mycket tyg till byxor av Strauss. Han var dock trött på att använ­da tyg som lätt gick sönder och tänkte därför sätta dit koppar­nitar för att förstär­ka tyget på vissa ställen där spän­ningar lätt kunde uppkom­ma. Det gällde t ex i fickornas och gylfens fäs­ten. Efter­som Jacobs inte hade råd att själv ta patent på idén, före­slog han Levi att de skulle börja göra affärer tillsam­mans.

Gruppbild.jpg

Levi Strauss & Co blev det första före­tag som tillver­kade jeans.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan