Textruta: Coyote nr 88
Otra vez el pasado
(Återigen det förflutna)
av José Mallorqui


Coyote nr 88.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:                                                                                                                                                                  

Otra vez el pa­sado  (1949)

 

På svenska:                    

Ej utgiven på sven­ska

 

Handling:

Exprop­riation av mark för järnvägs­dragningen i Kalifor­nien banar väg för maktmiss­bruk mot små och fattiga jord­ägare i dalen. Även en av de större jord­ägarna, César de Echa­güe, blir utsatt för fula knep när man försö­ker tillskansa sig hans mark. Coyote ser sig nöd­sakad att ingri­pa.

 

Omdöme: 9

 

Kom­mentar:

En av de mest dyna­miska och under­hållande böckerna i serien hit­tills trots att Coyote knappt age­rar i bo­ken. Det är intres­sant att följa vad som kan hända när stora ekono­miska intressen står på spel och hur don César beter sig. Titeln på boken, Otra vez el pasado, hän­syftar på att små jord­ägare liksom förr nu åter­igen hotas att betjälas på sin mark. Histo­rien fortsät­ter i Plomo en una estrella och Muerte: Punto de destino.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Fullstän­dig frihet kan bara vara intres­sant och nyttigt för dem som kan dra nytta av det.  (La com­pleta libertad sólo puede inte­resar y resultar bene­ficiosa para quien sabe valerse de ella.)

Ända­målet helgar medlen.  (El fin susti­fica los medios.)

Geten vill klätt­ra i ber­gen.  (La cabra tira al monte.)

Varje försvars­anläggning har en svag punkt.  (Toda forta­leza tiene algún punto débil.)

Om du umgås med goda och inflytel­sefulla männi­skor blir du också själv en god männi­ska. [Mer ordagrant: Var och en som befin­ner sig under ett gott träd får god skug­ga.  (Buena sombra cobija a quien a buen árbol se arri­ma.)

 

Kapitel 1: Don Césars glädje­ämnen

Don César tar emot en manlig och en kvinnlig arbe­tare på ran­chen, Tobías Sagra­do och Elena Jube­ra, som inom kort tän­ker gifta sig. Det bestäms att de ska få ta över en bit mark i San Loren­zo-dalen som nu tillhör San Antonio-ran­chen. Don César skickar sin son César till da­len för att se hur det står till där. Järn­vägen ska dras genom områ­det och han råder César att beväp­na sig rejält innan han rider dit. Det kan vara far­ligt folk där som han måste kunna försva­ra sig mot.

 

Kapitel 2: T.A. & C.R.

Järnvägs­bolaget T.A. & C.R. bygger järn­vägen från Texas, via Arizo­na till Kalifor­nien. I Texas och Arizona går spåren genom torra och ödsli­ga områ­den utan större ekonomiskt värde som bolaget därför kunnat köpa billigt och en del mark har kunnat köpas till lågt pris av staten som äger mar­ken. Men i Kalifor­nien behöver spåren dras genom den bördiga San Loren­zo-dalen och vid förhand­lingar med var och en av de många jord­ägarna kan priset komma att trissas upp, är man rädd för. Resul­tatet kan bli en mycket hög kostnad för bola­get, i vars styrelse överster­na Lionel Wilcox och Trace Farrish sitter men också diverse represen­tanter för banker som lånat pengar till bo­laget. En del av dessa represen­tanter, Farrish och sonen Quincy och dottern Agatha och ingen­jören Eric MacGraw med fru från Skott­land är på väg med tåget till Farish City, den nybygg­da staden som fått namn efter Farrish. Vid ett stopp håller män­nen ett möte och MacGraw stödd av Quincy driver fram att mar­ken ska köpas till under­pris och man ska kunna ta till våld mot de små jord­ägarna om det blir nödvän­digt. Det vill inte Farrish men han kan inte driva ige­nom sin stånd­punkt mot över­makten vid mö­tet då även hans son går emot honom. Tillsam­mans föresprå­kar man att makten ska tas från Farrish som kan behö­va vila upp sig, som man ut­trycker saken. Sedan när marken är inhand­lad billigt kan han ju få kom­ma tillbaka.

 

Kapitel 3: Ett ofrivilligt vittne

César de Echa­güe kommer till San Loren­zo-dalen och hittar en sjö där han  tänker ta ett sval­kande dopp. Men då kom­mer ett tåg dit och ut stör­tar sex unga kvinnor och några beväp­nade vakter. César måste göm­ma sig i vegeta­tionen nära stranden efter­som han är naken. Då damer­na har återvänt till tågvag­nen kommer Eric Mac­Graw och Shane Bowee och när de befin­ner sig ganska nära honom hör han deras pla­ner inför det kom­mande markför­värvet i dalen.

 

Kapitel 4: Främ­lingar i dalen

Tobías och Elena har just instal­lerat sig på sin mark i dalen när två herrar från järnvägs­bolaget, Shane Bowee och Eric MacGraw, kommer för att ha ett samtal med Tobías. De med­delar honom att han är tvungen att sälja sin mark till järnvägs­bolaget efter­som järnvä­gen ska dras fram över hans mark. Tobías får ta emot ett papper som han kan visa på ban­ken i Farish City för att få ut 51 dol­lar för sin mark. Tobías är shockad och han och Elena går till San Anto­nio-ranchen för att prata med don César.

 

Kapitel 5: Don Césars råd

Då Tobías och Elena träffar don César och Lupe får dessa se pap­peret och får reda på vad som hänt. Don César säger att järnvägs­bolaget helt följer lagen. Bolaget kan expro­priera marken för 51 dollar eftersom Tobías har angivit värdet till 50 dollar av skatte­skäl då han registre­rade marken och nu beta­lar bolaget ytter­ligare en dollar och följer där­med lagen. Don César ger Tobías rådet att låtsas att han håller med men att inte skriva under något och inte heller lämna sin mark. Kommer någon från bola­get för att köra bort honom och Elena från deras mark har Tobías rätt att försva­ra sig med vapen. 

 

Kapitel 6: Ett vän­ligt besök

Don César tar emot Bowee och Mac­Graw på San Antonio-ran­chen och talar om vad han vill ha för den mark, som järnvägs­bolaget vill köpa. De går med på hans krav men vill att don César ska komma till Farish City för att ta emot pengar­na på banken där. När Bowee och MacGraw läm­nar ranchen pratar de sins­emellan om den dumme Echa­güe, som inte förstår att han kom­mer att dödas då han kom­mer till staden. Då de två med sitt följe av beväp­nade män kom­mer förbi Tobías och Elenas mark stannar de till för att höra Tobías svar på erbjudan­det till honom angå­ende hans mark. Tobías skjuter ett varnings­skott mot dem och säger åt dem att försvinna från hans mark. Senare kom­mer ett gäng män från bola­get och skjuter mot Tobías och hans enda ko blir dö­dad. Medan Elena går till gran­narna för att erbju­da dem att komma och få gratis kött från den döda kon beger sig Tobías mot Farish City. 

 

Kapitel 7: En ödmjuk mans raseri

När Tobías anlän­der till Farish City sover han först några timmar på ett härbär­ge innan han beger sig ut längs huvud­gatan för att hitta de skyldiga till sin kos död. På en taverna ser han tre järnvägs­arbetare, som han tror sig känna igen från besö­ket på hans gård. De sitter och äter frukost och dödas av skott från Tobías gevär. Han arres­teras, blir nästan lynchad och räddas tack vare att don César kommer med sin vagn längs ga­tan. Med hjälp av vag­nen kan sheriffen transpor­tera Tobías till fängel­set och på så sätt förhin­dra lynch­ningen.

 

Kapitel 8: Under dödens vingar

Bowee och MacGraw tänker köpa don Césars mark i dalen, snuva honom på pengar­na och sedan döda honom i en arran­gerad järnvägs­olycka. Då kontrak­tet under­tecknats får don César en väska med 450 tusen i tusen­dollar­sedlar. Då han räknat sedlarna hörs en gäll vissling uti­från som avleder hans uppmärk­samhet en stund och Bowee passar då på att byta ut väskan mot en annan lika­dan full av tidnings­papper. Han lämnar sedan vagnen, låser dörren från utsidan och tänker ta sig in i stations­lokalen. Han slås dock medvets­lös av någon vid dörren och då han vaknar till medve­tande upptäcker han att väskan med sedlar­na och kontrak­tet som don César skrivit under är borta. Vagnen som knuffats iväg av ett lok är tänkt att kopplas in på ett sidospår av Mac­Graw så att vagnen med don César inuti föro­lyckas. Men MacGraw upptäcker till sin fasa sin hustru Susan inuti vagnen och att spårom­läggningen inte funge­rar. Att Susan MacGraw befin­ner sig i vagnen beror på att unge César tidi­gare, utklädd till Coyote, träffat henne och fått henne att göm­ma sig i vagnen. Han har lockat henne med ett utlovat kärleks­möte med Bowee. Ingen olycka visar sig dock inträf­fa eftersom spåren har prepa­rerats av någon så att vag­nen rullar in på ett plant område och stan­nar. Don César låtsar att allt som hänt bara är ett skämt, skrattar åt allt och lämnar staden. Då Bowee och MacGraw står och pratar om vad som egent­ligen hänt, blir Gülic, en av gängmed­lemmarna som de ville göra sig av med, över­körd av ett lok. Då sherif­fen kommer till platsen har han med sig ett pap­per från Coyote som pekar ut de skyl­diga. Resul­tatet för don César blir att bola­get inte har hans under­tecknade kontrakt men att bolaget dess­utom har förlorat de pengar de skulle betala för den köp­ta mar­ken.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg.

 

San Lorenzo-dalen

 

Man frågar sig om San Lorenzo-dalen och städerna Farish City och Wilcox City existerar i verkligheten i Kalifornien. Vad gäller städerna kan man inte hitta dem  utan de måste vara påhittade av författaren. En stad med namnet City of Wilcox finns i Arizona men den staden grundades 1915, alltså efter historien i den här boken.

Men San Lorenzo-dalen (Valle de San Lorenzo) finns däremot och kartan nedan visar var dalen ligger.

 

 

Svårigheterna med järnvägsdragningen

 

I boken nämns svårig­heter med att bygga järnvägs­nätet i gamla västern. Nedan­stående beskriv­ning finns i en känd bok om väs­terns historia, fritt över­satt av mig:

 

"Sällan har ett mänsk­ligt företag stått inför svå­rare och farligare natur­liga hinder än vad lantmä­tarna, ingen­jörerna och arbetsbri­gaderna stod inför då den nordameri­kanska transkon­tinentala järnvägen konstru­erades. Arbetet var ansträng­ande från solupp­gång till solned­gång, under arbete i värme­svedda öknar så­väl som under arbete i bit­tert kallt kli­mat där massor av snö måste transpor­teras bort innan sliprar, syllar och räls kunde place­ras på den frusna mar­ken. Själv­klart var man tvungen att bygga broar och via­dukter över avgrun­der tillräckligt långa för att de skulle nå över de stora flod­dalarna och höga nog för att ångbå­tar skulle kunna pas­sera under dem. Man var tvungen att riskera livet vid arbe­te på hundra meters höjd eller mer över kan­joner för att bygga trä­broar. Man var tvungen att ta sig över ravi­ner och öppna vägar i den mest ogenom­trängliga skog, man kan tänka sig. Arbe­tarna svettades och många dog då klippav­satser spräng­des i bergs­slänterna för att räls skulle kunna dras till toppen av branta bergs­pass och öppna väg genom mil efter mil av hård sten."

 

Källa:  Breve Histo­ria de la Con­quista del Oeste, Grego­rio Doval, sid 299

 

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan