På spanska:

El Cobra vuelve (1948)

På svenska:

Ej utgiven på svenska

Handling:

Mysteriet med skatten på Hidalgo-ranchen fortsätter. Coyote som med knapp nöd överlever i händerna på Bob Libby efter beskjutningen lyckas med Manigans hjälp förhindra att skatten kommer i orätta händer.

Omdöme: 5

Kommentar:

Slutet på boken, som är fortsättning på El hombre de ningún sitio, är inte i nivå med resten av historien och drar ner helhetsintrycket. Den rättegång som indianerna ordnar är inte sannolik och trovärdig. Bokens slut är alltför oövertänkt av författaren för att ge ett toppomdöme.

Intressanta fraser och tänkeord:

Inget som byggs alltför snabbt och enkelt kan motstå tidens tand. (Nada de lo que se construye deprisa y fácilmente puede resistir el embate del tiempo.)

Attack är bästa försvar. (La mejor defensa es un ataque.)

Den som är tyst ger sitt samtycke. (Quien calla otorga.)

Kapitel 1: Coyote utan mask

Efter flera fruktlösa försök att upptäcka Coyotes identitet bestämmer Bob Libby sig för att istället skjuta honom för att undvika alla risker. Coyote vaknar upp ur medvetslösheten precis i tid för att undvika att bli skjuten. Efter att ha övermannat Bob lämnar han honom bunden i ett skjul. När Coyote kommer till ranchen upptäcker han att Paquito pratar med Pack Manigan, Kobran, på sitt rum. Genom att fönstret inte är riktigt stängt hör han att de pratar om en gömd skatt och Manigan säger sig vara skickad av hennes bror, som själv sitter fängslad i Mexico. När Kobran lämnar Paquitas rum genom fönstret träffar han Coyote och de pratas vid en bit bort från Paquitas fönster.

Kapitel 2: Paquitas öron

Paquita hör en del av vad de två männen säger i natten. När hon förstår att Bob är bunden i skjulet en bit bort skyndar hon sig dit utan att tänka sig närmare för och befriar honom. Han är tacksam men säger till henne att han inte tänker gifta sig med henne som ju är en betjänt.

Kapitel 3: Coyotes hustru

Lupe ber don César för femtielfte gången att sluta uppträda som Coyote när Anita knackar på deras sovrumsdörr för att berätta att Paquita har försökt begå självmord. De upptäcker att hon tagit gift och doktor García Oviedo, som anländer för att undersöka henne, kan inte ge något hopp om att hon ska klara sig.

Kapitel 4: Den gyllene brickan

Pack Manigan kommer till ranchen i sällskap med Bob Libby och vill att denne och den döende Paquita ska vigas av prästen, fader Marcos. Bob verkar vara med på saken och Paquita dör lycklig. Don César upptäcker att en gyllene bricka på en byrå har försvunnit. Den ende som kan ha tagit brickan är fader Marcos som under bikten fått höra talas om den. Mateos, sheriffen, anländer i sällskap med domaren. Don Mateos talar om att den nye ägaren till Hidalgo-ranchen i själva verket är Pinkerton-agent. Han och domaren förhör don César angående Paquitas självmord och när de går igenom hennes saker i byrån hittar de ett brev hon låtit skriva där den gyllene brickan omnämns. Don César hade tänkt uppsöka prästen angående brickan men skickar sin son César istället. Han hjälper sin far men känner sig fortfarande mycket sårad av faderns behandling av honom. När han återvänder berättar han att prästen blivit mördad. Don César skickar iväg honom igen efter att ha gett honom noggranna instruktioner.

Kapitel 5: Kidnappning

Prästen fader Marcos har mördats genom strypning med en tunn snara för att kasta misstankarna på Pack Manigan, Kobran. César har framfört don Césars instruktioner till Ricardo Yesares som nu spelar Coyote och kidnappar sheriffen, domaren och även don César själv. De placeras bundna på olika håll och på så sätt kan don César agera som Coyote utan att han misstänks för det. Dessutom planlägger don César frisläppningen av don Mateos.

Kapitel 6: Far och son

Edward Libby ser ut att ha blivit tio år äldre på några dagar. Han förebrår sin son för det han har gjort och ber honom fly till Mexiko. Under samtalet förstår Bob att det var don César som tidigare besökte fadern och var Coyote. Han såg inte Coyote men kände igen rösten. Bob beger sig iväg för att träffa gängmedlemmarna och tillsammans rider de till Hidalgo-ranchen för att leta efter skatten. Han har med sig den gyllene brickan, med vilken han ska kunna ta reda på var skatten är gömd. Bob känner sig inte tillfreds med att prästen blivit dödad men skulden för mordet ska i alla fall riktas mot Manigan. De har honom med sig, bunden, försedd med munkavel. Bob vill hämnas på Kobran, som han hatar för att denne gav honom stryk och tvingade honom att gifta sig med Paquita.

Kapitel 7: Identiteten hos mannen från ingenstans

Coyote kommer till Don Stices kampingläger på ranchen för att prata med honom. Don Stice erkänner att han verkligen är Pinkerton-agent men säger att han tänkt hitta skatten för egen räkning. Lola Merlon kommer till lägret där de två männen sitter och pratar och är väldigt arg på Don Stice. Hon har fått reda på att ranchen står i Don Stices namn och tror att det är han som mördat fader Marcos. Don Stice låter undslippa sig att han är polis och Lola börjar gråta. Hon berättar att någon rått henne att tillkalla hjälp från den gamla markdomstolen, en indiansk organisation som tidigare agerat utanför lagen för att straffa förbrytare som lagen inte kommit åt. Nu ångrar hon sig och är rädd för vad som kommer att hända.

Kapitel 8: Skatten

Bob Libby och hans fyra kumpaner letar efter skatten med hjälp av kartan på brickan. Bob känner skuld för mordet på prästen som kumpanerna i bandet gjort sig skyldiga till och som yttersta konsekvens av det bryter han med dem och ger sig iväg tillsammans med Manigan. De förföljs av de andra och man börjar skjuta på varandra. Under korselden förstår Manigan att skatten finns under rotsystemet till en enorm ek. Han och Bob lyckas välta ekern med hjälp av ett rep och en enorm sten trots att de hela tiden blir beskjutna och under roten blottas en grotta där de finner tre stora träkistor med dyrbarheter. Bob blir dock dödligt sårad under skottväxlingen. Indianer i den gamla markdomstolen tar alla tillfånga och en ”rättegång” med urgamla ritualer börjar. Kumpanerna döms och hängs men när domstolen ska fortsätta med Bob och Manigan kommer Coyote och stoppar ”rättegången”. Han lyckas avskräcka indianerna ifrån att fortsätta och innan sheriffen och hans män kommer till platsen har han övertygat dem om att transportera kistorna över gränsen till Mexiko. Under Manigans ledning ska de försöka återlämna dyrbarheterna till de rättmätiga ägarna. Bob Libby avlider av sina skader och kan inte föra vetskapen vidare om att don César och Coyote är samme person. Coyote lämnar platsen och tar med Bobs lik. Sheriffen och Don Stice ser inga spår av rättegången när de kommer till platsen utan endast Coyotes märke inristat på ett träd bredvid de hängande liken.

Epilog

En vecka senare kommer grannarna till Hidalgo-ranchen och besöker Don Stice och Lola. Coyote har tvingat dem att låta vattnet rinna vidare till ranchen så att jorden där kan bevattnas och bli bördig. Don Stice och Lola blir ett par, precis som Coyote har velat.

Ytterligare bidrag

Nedanstående är en fri översättning från Muños blogg, där texten har hämtats från en engelskspråkig sajt på nätet.

Indianska skatter

Under 1830-talet fördrevs Cherokee-indianerna från sin mark i Georgia och flyttades till det indianska territoriet i nuvarande Oklahoma. Innan de tvingades bege sig iväg gömde många medlemmar av stammen krukor fulla med guld i området. Merparten av detta guld var i form av guldklimpar och guldstoft som indianerna hade samlat under åren före sin flytt.

Senare under 1800-talet kom en indian till Gilmer County i Georgia. Indianen bodde på denna plats i många månader och en dag blev en bonde så nyfiken på vad han gjorde att han stannade för att prata med honom. De fortsatte sedan att prata ibland och under efter hand berättade indianen för bonden att gamla indianer berättat för honom var det fanns en enorm guldskatt gömd i en grotta. En dag beslutade sig indianen för att visa grottan för jordbrukaren. Efter att ha förts till platsen med bindel för ögonen togs bindeln bort inuti grottan och jordbrukaren fick till sin förvåning se en stor hög med guldklimpar på golvet i grottan. Efteråt försvann indianen från trakten och bonden försökte därefter under många år själv hitta till grottan men förgäves.

Berättelser från Georgia säger att dessa skatter fortfarande är gömda i området idag. En guldskatt tros vara begravd någonstans i den högsta kullen nära bäcken i Gilmer County i Georgia.

Längs upp på sidan Till huvudsidan