Textruta: Coyote nr 84
El hombre de ningún sitio
(Mannen från ingenstans)
av José Mallorqui


Coyote nr 84.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:

El hombre de nin­gún sitio  (1948)

 

På svenska:                    

Ej utgiven på sven­ska

 

Handling:

En ung kvinna som bryr sig om sin far som sitter i fäng­else, en ban­kir som pressar flickan att betala faderns skul­der, en främ­ling som hjälper flickan och sonen till banki­ren som inte är den han verkar. Mitt i allt detta befinner sig Coyote i en mycket känslig situa­tion.

 

Omdöme: 8

 

Kom­mentar:

Efter flera böcker utan det vanliga person­galleriet kommer här en bok med inte bara don César utan även Guada­lupe och Pedro Bien­venido. Det här är en mycket bra bok som man läser med and­lös spän­ning, med ett slut som nästan lämnar läsaren and­fådd. Man kan knappt vänta på den spän­nande fortsätt­ningen som följer i El Cobra vuelve.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Tillåter ni att jag drar mig tillbaka? Jag börjar kän­na mig i dåligt säll­skap.  (¿Me permiten que me retire? Empieze a sentirme en mala com­pañia.)

Allt gott är dyrt.  (Todo lo bueno es caro.)

De allvar­ligaste felen begås som följd av god inten­tion.  (Los errores más graves se comenten al impul­so de una buena inten­ción.)

Ett ungt träd böjer sig utan svårig­het. Ett större är mer troligt att det bryts.  (Un árbol joven se dobla sin dificul­tad. Más grande es más pro­bable quebrar­lo.)

För att undvika ett nega­tivt svar är det bäst att inte fråga.  (Para evitar una nega­tiva lo mejor es no pedir.)

Att förlora ett öga i utbyte mot att grannen blir blind.  (Perder un ojo si a cambio el prójimo queda ciego.)

 

Kapitel 1: Mord är alltid ett brott

Lola Mer­lon hälsar på hos don César på San Anto­nio-ran­chen och är bekym­rad över sin far som hon tror har fått stora bekym­mer. Hon vet dock inte vilka bekym­ren är men hon vet att han har lånat mycket pengar. Don César känner till att hennes far, Frank Merlon, är gammal spe­lare som dödat en annan spelare i San Fran­cisco som kallat honom falsk­spelare och att rätte­gång snart ska hållas. Efter att Lola  lämnat ranchen anmäler Anita, don César och Guada­lupes tjänste­flicka, att en señor Libby vill träffa ranch­ägaren. På don Césars fråga svarar Anita att det är den señor Libby som har lovat gifta sig med Paquita, en av tjänste­flickorna på ranchen. Bob Libby är son till den ban­kir som lånat pengar till Frank Mer­lon. Han berät­tar för don César att han är förälskad i Lola och vill hjäl­pa henne. Han behö­ver skaffa pengar utan att hans far får veta det och vill därför sälja järnvägs­aktier till don César. Guada­lupe har sina tvivel angå­ende den unge man­nen, hon vet att han kurti­serat Paquita och avrå­der sin man att köpa aktier av honom.

 

Kapitel 2: Tio år är inte så många år

Vid rätte­gången mot Frank Merlon fälls denne för dråp och döms till tio års straff­arbete. Innan Frank förs bort ber han dottern att försöka behålla ran­chens mark och inte sälja den. 

 

Kapitel 3: Sens­moralen i en fabel

Don César och hans son är inte över­ens om hur César ska förbe­reda sig inför de faror som väntar honom i livet. César tror att han har lärt sig judo och tar grepp på don César för att kasta honom men blir själv kastad istället. Då don César som ung reste runt värl­den kom han också till Japan där han lärde sig Judo. Don César försö­ker sedan ge sin son en läxa för att lära hon­om att inte lita för mycket på män­niskor, inte ens på sin far. César blir stött och sårad och don César kän­ner sig bekym­rad över att han kanske gått för långt och att risken nu finns att han och César gli­der isär. Efter dispy­ten dem emellan pratar don César med Guada­lupe, som menar att han ska försöka låta César vara mer ifred och ge honom chans att välja sin egen väg. Don César bör inte se allt dem emellan som en täv­ling. Hon menar att don César skulle ha kunnat låta César vinna över honom i Judo-kampen men det anser don César skulle ha varit fel efter­som sonen  då skulle ha kunnat fått fel uppfatt­ning om sin egen för­måga.

 

Kapitel 4: En inteck­ning och lite mer

Lola anländer till ban­ken för att prata med banki­ren Edvard Libby på hans kon­tor. Denne säger att hon måste betala 13 tusen dollar för att lösa lånet som hennes far tog eller låta banken överta ranchen och dess mark. Bob blir arg på sin far för behand­lingen av Lola och lämnar banken i vredes­mod efter att ha sagt att han vill gifta sig med henne. Då han lämnat banken kommer en blek främling dit och vill lösa in en check på 15 tusen dol­lar. Han säger sig heta Don Stice och vill inves­tera pengarna i lämplig mark och bank­mannen erbjuder honom Hidal­go-ran­chen, dvs Lolas fars mark.

 

Kapitel 5: Ett långsiktigt köp

Bob Libby ber don César att köpa hans aktier i Union Paci­fic av honom för att Bob ska kunna hjälpa Lola. På föräldra­styrelsens möte i katol­ska skolan bestäms det att Lola Merlon ska suspen­deras som lärare för att hen­nes far blivit dömd för dråp. Den enda som röstar för att hon ska få fortsätta under­visa på skolan är doktor García Ovie­do medan don César ställer sig på majori­tetens sida där också ban­kir Libby finns. För att hämnas på ban­kiren läser Lola upp en note­ring från sin far där det sägs att banki­ren är skyldig honom 100 dollar för märkning av spel­kort som denne har använt på sina poker-kväl­lar. Det blir skandal, Libby avsäger sig sin plats i föräldra­styrelsen och av­viker snabbt från mötet.

 

Kapitel 6: Nattliga maro­dörer

Främlingen, Don Stice, har gömt sig i mörk­ret utanför Hidalgo-ran­chen och ser bankir Libby komma i sin vagn. När han ska stoppa honom dyker Coyote upp i natten och förhindrar det med ett Judo-slag mot hans nacke. Coyote tar det paket Libby har under armen och ser till att han åker tillbaka till Los Ange­les. Coyote frågar vem Don Stice är men får inget svar. Var kommer han ifrån då? Jo från ”ingenstans”, svarar han. Men Coyote minns att han läst om ett fång­uppror i San Quentin som förhind­rades av en fånge som tip­sade direk­törern. Då han nu påstår att Don Stice är denne fånge säger inte denne emot honom. Den fånge som släpptes fri från San Quen­tin fick en stor summa pengar i belöning och Stice ville ju lösa in en check på 15 tu­sen dollar. Innan de två skiljs blir det slags­mål dem emel­lan igen. Det slutar på nytt med att Don Stice drar det korta strået.

 

Kapitel 7: Den nye ägaren

Till Bobs förvå­ning och ilska hinner bankir Libby överfö­ra ägande­rätten till Hidal­go-ranchen på Don Stice innan Bob hunnit betala lånet för Lolas räkning med hjälp av betal­ningen för akti­erna. Dess­utom river fadern sönder värde­papperet från don César och Bob blir så arg att han håller på att strypa sin far. Han hyr en häst, rider mot Hidalgo-ranchen och lägger sig i bakhåll för Don Stice. Han tänker ta ifrån honom äganderätts­handlingar­na. Efter att han miss­lyckats och över­mannats av Don Stice försö­ker han skjuta denne baki­från med sitt ge­vär. Även det miss­lyckas eftersom Coyote dyker upp och förhin­drar att skottet når sitt mål.

 

Kapitel 8: På Hidalgo-ranchen

Don Stice träffar Lola på ran­chen och ger henne kvittot på den lösta inteck­ningen. Han säger att han träffat hennes far i fängel­set och att han hjälpt henne som en gen­tjänst för en tjänst som hennes far en gång gjorde hans chef. Han förklarar inte detta närmare men säger också att det finns något mycket värde­fullt på ran­chen.

 

Kapitel 9: Det kommer en mexi­kanare

Coyote besö­ker señor Libby som befinner sig i en känslig situation efter­som kunderna i hans bank vill ta ut sina pengar då det håller på att bli allmänt spritt att han är falsk­spe­lare och lurar pengar av sina bekan­ta. Bankens sista chans är att don César köper ett lager aktier i Union Paci­fic för nästan en mil­jon dollar. Bob Libby kommer hem och öppnar dörren försik­tigt så att han inte ska höras. Han vill inte träffa sin far men hör denne prata med någon inne på sitt kontor. Han känner igen don Césars röst och hör don César säga att Bob borde gifta sig med Paquita, tjänsteflickan på San Anto­nio-ranchen, speciellt nu när hennes bror Son­ora har kommit hem ifrån Mexico. Bob blir förskräckt efter­som han är rädd för Sonora och förstår att denne kommer att tvinga honom till gifter­mål med systern. Då går hans planer på att gifta sig med Lola i stö­pet. Bob plane­rar att mörda Sonora, skaffar en re­volver och planerar att rida iväg för att vänta på Sonora vid vägen till San Anto­nio-ran­chen.     

 

Kapitel 10: På natten är alla katter grå

När Bob ser en ryttare klädd i mexi­kanska kläder komma ridandes förmo­dar han att det är Sonora och skju­ter. Då han kommer fram till kroppen bland buskar­na förstår han att det inte är Sono­ra han skjutit, utan Coyote, som nu ligger medvets­lös på marken. Han försöker tända tänd­stickor för att lysa upp ansik­tet men dessa släcks av vinden och regnet. Han tar av masken och väntar på att vinden ska lägga sig så mycket att han kan tända en ny tändsticka för att se vem som döljer sig bakom den berömda mas­ken.

 

 

Ytterligare bidrag

 

Nedanstå­ende är en fri över­sättning från Muños blogg, där upp­gifterna i sin tur har häm­tats från Maria Linares eko­nomiska blogg.

 

Ekonomin i USA i slutet av arton­hundra­talet

 

Det mest slående i den nord­amerikanska ekono­miska historien i slutet av 1800-talet är industria­liseringens öknings­takt. Under denna tid upp­levde USA en indu­striell boom som fick landet att ta led­ningen i världen genom den stora produktions­volymen i indu­strin.

 

Vad var det som låg bakom det "ameri­kanska mirak­let"?

 

Det industri­ella upp­svinget i USA byggde till stor del på de ekono­miska resur­serna i andra länder. Många tek­niska uppfin­ningar hade gjorts i euro­peiska länder som t ex i England, Tyskland och Ryssland och dessa låg bakom upp­svinget. Det var också en omfat­tande använd­ning av utländskt kapi­tal.

 

En annan viktig aspekt bakom den ekono­miska utveckl­ingen var använd­ningen av utländsk arbets­kraft. USA kunde använda sig av mänsk­liga resur­ser från hela världen. Mellan 1850 och 1880 var invand­ringen till USA mycket stor och hölls under lång tid på kon­stant nivå. Varje årtionde invand­rade omkring 2,5 miljoner männi­skor. Under de sista 40 åren av arton­hundra­talet kom totalt mer än 14 miljoner invand­rare till USA.

 

Den industri­ella utveck­lingen i USA hade också sin grund i geo­grafin. Den långa kust­linjen på cirka 2900 mil erbjöd många för­delar för utveck­lingen av sjöfart, fiske, utrikes­handel osv.

 

Mineral­tillgångarna i USA var enorma och vari­erande. Det fanns rika fyndig­heter av kol, olja, järn, koppar, bly, zink, fosfat, salt, sten, lera och svavel. Dessutom hittades guld i Kali­fornien.

 

Det är ingen tvekan om att kulmen på inbördes­kriget (1861-1865) hade ett avgö­rande infly­tande på den indu­striella utveck­lingen. Det uppstod en tävling mellan nord och syd som gav en stark impuls till indu­strin, vilket resul­terade i stark efter­frågan på många varor och en enorm pris­ökning.

 

Inom bygg­branschen i USA note­rades en special­isering av före­tagen, som fick större propor­tioner där än i andra länder.

 

Utnyttjandet av arbets­kraften nådde anmärknings­värda propor­tioner. Den explotering av arbets­kraften som ägde rum i den ameri­kanska tillverknings­industrin betydde mer än guldgruvor­na i Kalifornien. Exploa­teringen av arbe­tarna i andra länder har aldrig nått den nivå den nådde i USA under denna tid. Den omvitt­nade ökade arbets­intensiteten var tre till fem gånger högre än i andra länder.

 

När det gäller de olika uttrycken för denna indu­striella boom var den mest framgångs­rika byggandet av järn­vägarna, som nådde astro­nomiska propor­tioner. År 1900 hade USA redan ett järn­vägsnät på nästan 50 tusen mil.

 

Maria Linares

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan