Textruta: Coyote nr 52
El secreto roto
(Den brutna hemligheten)
av José Mallorqui


Coyote nr 52.jpg

Huvudsidan   Nästa bok   Föregående bok

 

På spanska:

El secreto roto (1947)

 

På svenska:  

Tystnaden bry­tes (1958)

 

Nr i den svenska serien: 34

 

Handling:

Det är möj­ligt att Guada­lupe till­hör en av de mäkti­gaste och rikas­te famil­jerna i Mexico, famil­jen de Torres, och att hon då är möjlig arvta­gerska till familjens enor­ma ranch, som är ofant­ligt mycket större än San Anto­nio-ranchen. När famil­jen beger sig till Mexico försö­ker de nuva­rande arvta­garna till egen­domen att för­hindra Guada­lupes an­komst. De motiv som Lupes far Julián hade för att fly till Kali­fornien förbryllar don César och Lupe.

 

Omdöme: 8

 

Kom­mentar:

Boken riktar uppmärk­sam­heten mot Guada­lupes liv och på hen­nes far, Julian, en viktig person i Coy­ote-böcker­na. Man blir nyfiken på Juliáns för­flutna och anled­ningen till att han kom till Kalifor­nien. Nyfiken­heten stillas dock först i näs­ta bok, El código del Coyote. Note­ras kan att den här bo­ken är den för­sta bok i Coy­ote-serien där kapit­len saknar rubri­ker.

 

Intres­santa fra­ser och tänke­ord:

Ni är varg­ungar och när era tän­der är starka nog måste ni bege er iväg för att jaga för att kunna över­leva. Om ni inte klarar det är ni inte vär­da er exi­stens.  (Sois cachorros de lobo y en cuanto vuestros col­millos sean lo bastan­te fuertes, debéis alejaros a cazar para vivir. Si no sabéis hacerlo, no merecéis la exi­stencia.)

Låt oss inte röra upp det stillastå­ende vattnet.  (No remover el agua estan­cada.)

 

Kapitel 1

Don Pedro Celes­tino Carvajal de Ama­rantes och roman­författa­rinnan Kathryn Snees­by kom­mer till San Anto­nio-ran­chen för att fråga om de får bo där efter allt oför­klarligt som hänt på Po­sada del Rey don Car­los. När don Pedro får se Guada­lupe blir han förvå­nad över hennes lik­het med en kvin­na han träffat i Mexico och som heter de Torres i efter­namn.

 

Kapitel 2

Guada­lupe vaknar på nat­ten och går till det rum som var hennes fars då han lev­de. Där tän­ker hon förstö­ra en del brev till fadern, Julián Mar­tínez, som under­teck­nats av en kvinna med efter­namnet de Torres. Don César över­raskar henne och förhind­rar att breven bränns.

 

Kapitel 3

I Coahuila i Mexico ligger famil­jen de Torres impo­nerande ranch, Todo-ran­chen, som är stor som ett mindre land i Europa. Egen­domen ärvs av äld­ste sonen när ägaren dör. För närva­rande är det den ”gamle”, don Julián de Torres, som äger ran­chen. Han har sonen Car­melo i livet och hans son i sin tur, son­sonen Alberto men hans andra söner är dö­da.

 

Kapitel 4

Efter att roman­författa­rinnan Snees­by upplevt sig antas­tad av Albe­res, råkar tjänste­flickan Anita spilla mjölk i knäet på don Ped­ro. Don César erbju­der honom att låna honom en av hans kosty­mer och går med honom till Julián Martí­nes gamla rum, där don Pedro får se ett port­rätt av Guada­lupes far. Han tror att det är ett por­trätt av Car­melo de Torres, Juliáns bror. Då don César berättar att por­trättet före­ställer Julián Martí­nez blir don Pedro tank­full efter­som en av don Julián de Torres söner också hette Julián. Denne trodde man hade begått själv­mord men hans kropp åter­fanns aldrig.

 

Kapitel 5

Don Pedro berättar histo­rien om famil­jen de Torres och Todo-ran­chen. Den gamle Julián de Torres, som fortfa­rande lever och nu är 99 år gam­mal, fick tre söner med sin första hustru, sönerna Justo, Julián och Car­melo och längre fram ytter­ligare en son, Javier, med sin andra hustru. Denne sist­födde son blev bort­skämd från början och har mest ägnat sig åt oegent­ligheter under sitt liv hit­tills. Justo var den först­födde och skulle ärva Todo-ran­chen men han var klen och sjuklig. Därför ville fadern att Julián skulle stanna hemma för att kunna rycka in om bro­dern dog. Julián föräl­skade sig i en arvta­gerska till en annan stor ranch, en kall kvinna vid namn Guada­lupe Sala­zar, som läm­nade Julián efter­som Justo verkade börja åter­vinna hälsan och hon mest brydde sig om arvet. Hon förkla­rade nu att hon istället älskade Justo. Julián bestäm­de sig då för att låt­sas begå själv­mord för att se hur Guada­lupe skulle rea­gera. Hon brydde sig inte om Juliáns påståd­da själv­mord men Justo hitta­des död en mor­gon. Då gifte sig Guada­lupe Salazar istället med den yngre bro­dern Carmelo, som nu stod i tur att ärva egen­domen. Om det kan visas att Julián Martí­nes är samme man som Julián de Torres bety­der det att Lupe står som arvta­gerska till den värde­fulla ran­chen.  

 

 

Kapitel 6

Don Pedro beger sig till missions­stationen Purísi­ma som han finner i rui­ner. För att förhin­dra att don Pedro ska tro att don Césars gamle betjänt Julián är en de Torres, säger don César till hon­om att Julián har döpts till Julián Martí­nes på missions­stationen. Efter­som den ligger i ruiner hoppas han att don Pedro inte ska få reda på något om svärfa­dern. När don Pedro får höra att don César har begett sig med famil­jen till Mexico, tror han att don César vill ta ifrån honom äran av upptäck­ten av släkt­skapet och tar kontakt med Todo-ranchens represen­tant i Monter­rey. Där skickas en brev­duva med brev från don Pedro till Todo-ran­chen. Brevet når inte fram till den ”gamle” utan tas om hand av Car­melo och dennes son Alber­to. Dessa tänker se till så att den unge Javier kommer och mö­ter Guada­lupe för att ta ifrån henne alla doku­ment som visar att hon är dotter till Julián de Torres och att det finns en annan gren av famil­jen som har rätt till det enor­ma ar­vet.    

 

Kapitel 7

Alberto rider till sin farbrors ranch för att få Javi­er att lägga beslag på de doku­ment som don César och hans fru har med sig till Mexi­co och som visar att Julián de Torres levde vida­re i Kali­fornien i många år som Julián Martí­nez och där fick brev från Car­melo, Alber­tos far.

 

Kapitel 8

Den vagn som don César och hans familj färdas i blir stop­pad av Javier och hans män, kläd­da till bandi­ter, och famil­jen erbjuds att fort­sätta i en annan vagn så att Javier i lugn och ro ska kunna leta upp doku­menten i baga­get. Don César förstår att hans hustru verk­ligen är en Torres och att vissa familje­medlem­mar försöker förhin­dra henne att bevisa det.

 

Kapitel 9

Alberto vill ha doku­menten av sin farbror Javier men denne nekar att ge ho­nom dem. Alberto blir arg men måste bege sig iväg. Coyote träffar Javier men han får heller inte doku­menten. Coyote svarar med att slå Javier medvets­lös med ett lätt judo­slag på halsen men när han börjar leta efter dokumen­ten startar Alberto sitt över­fall. Hans män försöker sätta eld på ran­chen för att doku­menten ska brännas upp. Man skjuter eld­pilar och där­efter rullas det in ett hö­lass med vars hjälp man ska sätta eld på byggna­derna. Coyote hoppar ut genom ett fön­ster och förhin­drar att vagnen med hö kommer på plats, Javiers män försva­rar ranchen mycket bra och Alber­to och han män måste till slut dra sig till­baka.

 

Kapitel 10

När Alberto rider tillbaka till Todo-ran­chen blir han fångad med lasso av Albe­res och Coyote kan prata med honom. Under sam­talet kommer det fram att Lupes far verk­ligen dö­dade sin bror Justo med kniv och därför måste fly till Kali­fornien. Coyote blir för­vånad och ledsen och tar med Alber­to till­baka till Javier som till­sam­mans med sitt folk för­söker röja upp efter an­fallet. Javier tackar Coyote för att han förhind­rade att man med hjälp av hölas­set satte eld på ran­chen.

 

Kapitel 11

Javier bekräftar Albertos version för Coyote men ger honom doku­menten. Då don César kom­mer tillbaka till det hus famil­jen hyr, vill han att de ska vän­da tillbaka till Kalifornien och sluta gräva i det förflut­na med sina otäcka hemlig­heter. Men nu vill Guada­lupe att de fort­sätter och att hela san­ningen kom­mer fram, kosta vad det kosta vill. Om nu hennes far knivmör­dade sin bror vill hon veta var­för. Vilka beve­kelsegrun­der hade han? Hon måste veta mer för att even­tuellt kunna för­låta sin far, som hon har haft så höga tan­kar om. Don César bestäm­mer sig för att hjälpa henne att få fram san­ningen.

 

Längs upp på sidan          Till huvudsidan